Hälvetesläran samt 1870 Religionsfriheten. I sin 1877 utgifna skrift Verkligheten, en lifsåsikt utvecklade han vidare sin unitariska åskådning, under afgjord front mot materialismen, och i sådan anda redigerade han ock 1878--81 i förening med A. F. Åkerberg »Sanningssökaren, månadsskrift för förnuftstro och praktisk kristendom». Sedan han 1881 af Södertörns domsaga insatts i Andra kammaren, där han hade plats till och med januaririksdagen 1887, lämnade han sin plats vid järnvägen och började 1882 utgifva en mindre encyklopedi, Folkets bok, hvars utgifning dock snart afstannade. I riksdagen väckte han en viss uppmärksamhet genom sin 1883 framlämnade motion om ständig neutralitet för de skandinaviska rikena och tog s. å. initiativ till Svenska freds- och skiljedomsföreningens bildande. Han utvecklade ock vidare sina idéer i skriften Neutralitetsfrågan, 1883. På hösten s. å. uppsatte han i Stockholm tidningen Tiden, hvilken med i allmänhet radikal tendens tillika sökte uppehålla ett godt samförstånd med landtmannapartiet. Då tidningen hotade förändra sin färg i socialistisk riktning, afgick A. i april 1885 från redaktörskapet och verkade under de följande år den tid, sådant på grund af hans sjukliga hälsotillstånd var möjligt, för sina idéer genom föredrag i Sverige och Norge samt i arbetena Är världsfred möjlig? 1890 (öfversatt till flera språk); och Religionen i forskningens ljus, 1891--92. Ännu en gång uppträdde han som tidningsutgifvare, nämligen af Nordsvenska Dagbladet i Sundsvall 1892--94. 1895 utgaf han Fred med Norge, unionen må bära eller brista, och i den riktning, denna skrifts titel angifver, verkade han ock under de följande åren både i tal och skrift. Den okritiska beundran af norska vänstern, han därvid ådagalade, mottogs i Sverige med blandade känslor. 1900 sammanfattade A. sina föregående undersökningar i ämnet i det omfångsrika arbetet Seklernas hopp, en bok om världsfreden, och 1903 fann han ett nytt sätt för sin fredsagitation i en till Kristi tid förlagd berättelse Maria Magdalena. Han har äfven utgifvit åtskilliga andra skrifter af mera efemär betydelse. Gift 1: 1869 med Eva Wahlgren, 2: 1903 med Edith Viktoria Blomsköld. 2. Arrhenius, Svante August, har ytterligare 1899 framställt dissociationsteorien och den moderna fysikaliska kemien i sin Lärobok i elektrokemi. I sällsynt grad befruktande olika grenar af naturvetenskapen med nya rön och idéer, har han i sin Lehrbuch der kosmischen Physik, 1902--03 lämnat en framställning af hela kosmiska fysiken från den moderna fysikens och kemiens ståndpunkt. Ytterligare utveckling af dessa idéer förekommer i Theorien der Chemie, 1904 (äfven utgifven å engelska) och den under utgifning varande Immunochemie. Helt nyligen har A. äfven i Världarnas utveckling lämnat en populär framställning af dessa sina idéer. Inom serumterapiens område har A. producerat de betydande arbetena Physical chemistry applied to toxins and antitoxins 1902 och Anwendung der physicalischen Chemie auf die Serumterapie 1904 (i Festschrift für L. Boltzmann). 1903 rönte han den storartade utmärkelsen att för sin elektrolytiska dissociationsteori få sig tilldeladt Nobelpriset i kemi, den förste svensk, som förvärfvat något af dessa pris. Under återfärden från en föreläsningsturné till Amerika 1904 erbjöds A. en förmånlig professur vid Vetenskapsakademien i Berlin. Man lyckades dock rädda honom åt fosterlandet, därigenom att med Nobelstiftelsens medel vid svenska Vetenskapsakademien upprättades en fysisk-kemisk afdelning af Nobelinstitutet, hvars chef A. blef. Han lämnade därpå 1905 sin plats vid Stockholms högskola. A., som 1901 blef led. af Vetensk. akad., är ledamot och hedersledamot af en lång rad in- och utländska vetenskapliga samfund. 1. Arsenius, John Georg, afled i Uppsala d. 30 maj 1903. Assarsson, Per. Gift 1888 med Gustava Matilda Flensburg. Backlund, Johan Oskar, invaldes 1897 till utländsk led. af Vetenskapsakad. Bæckström, Anders Oskar Vilhelm, öfvergick 1901 från Dramatiska teatern till Ranfts teatrar. Bland hans roller må, utom de nämnda, framhållas Fromont i »Fregattkaptenen» och doktorn i »Gamla Heidelberg». Moderns namn är Carolina Nordbladh (ej Borgström). Balck, Viktor Gustaf, blef 1904 öfverste i armén. 3. Beck-Friis, Lave Gustaf, afgick 1902 från sin envoyépost och afled å Bosjökloster i Skåne d. 20 juli 1904. 2. Beckman, Ernst Johan, som från Frisinnade landsföreningens bildande i febr. 1902 varit dess ordförande, tillhör från och med 1903 års riksdag som representant för Södra Roslags domsaga åter Andra kammaren, som 1903--05 insatte honom i bevillningsutskottet och 1906 i konstitutionsutskottet. Bennich, Nils Axel Gustafsson, afled i Stockholm d. 23 jan. 1904. Berg, Carl Oskar, afled i Stockholm d. 14 okt. 1903. Berg, Fridtjuv, tillhör fortfarande Andra kammaren, som vid åtskilliga riksdagar utsett honom till ordf. i tillfälliga utskottet för behandling af folkskolefrågor, 1902 till led. af särskilda utskottet för behandling af frågor rörande tvångsuppfostran och 1904 af läroverksutskottet, där han motarbetade den s. å. antagna k. propositionen, såsom ej nog byggd på principen: folkskolan som bottenskola. Då han vid urtima riksdagen 1905 instämt i hr Lindhagens motion, att Sverige skulle acceptera den k. propositionen om unionens upplösning och under valrörelsen förklarat, att han under inga villkor ville lämna sin medverkan till annat än en fredlig lösning af unionskrisen, rönte hans val en eljest ej vanlig stark opposition, men han nådde dock majoritet. Vid den Staaffska ministärens bildande ingick B. i densamma som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet, i hvilken egenskap han fungerade till ministärens afgång d. 29 maj 1906. Som sådan lyckades han genomdrifva en för folkskollärarkåren i hög grad behöflig