lönereglering. Likaså utfärdades å administrativ väg en förordning, banande väg för nystafningsprincipen i skolorna. En likaledes på administrativ väg utfärdad förordning om rätt för folkskollärarna att vara representerade utan rösträtt i skolrådet framkallade anmärkning från riksdagens konstitutionsutskott och skarpa uttalanden i riksdagens båda kamrar. Efter sin afgång från statsrådsposten återgick B. till sin plats som folkskollärare men förordnades 1906 till ordf. i kommittén för seminariernas ombildning. Utgaf 1906 Inför genombrottet, några inlägg i svensk vänsterpolitik. Berg, Karl Johan, afled i Stockholm d. 25 febr. 1905. Bergelin, Johan Theodor. Gift 1845 med Emilia Maria Winckler, född Olbers. * Berger, Henning, novell- och romanförfattare, Född i Stockholm d. 22 april 1872. Föräldrar: vaktmästaren Lars Johan Berger och Sofia Sjöberg. B., som vistats i Amerika 1892--99 och några år var redaktionssekreterare i tidskriften »Varia», utgaf 1901 berättelsesamlingen Där ute med ämnen, hämtade från lifvet i Amerika, 1903 Ridå, noveller, 1905 Ysaïl. En berättelse från Chicago och 1906 Drömmen om helvetet. »B. besitter i frappant grad den äkta stadsmålarens snabb-blick för det individuella i alla en stor stads stråkvägar och tillhåll. Psykologien går icke mycket längre under ytan än ett flott och skarpt porträtt af någon ultramodern chic-målare. Men i kinematografiskt snabb och lefvande skrift, med några streck här och ett ljusstänk där, trollar han fram tafla på tafla, vibrerande af det ögonblickets lif, som flammar upp och slocknar och växlar från sekund till sekund. Liksom Zorn har han en droppe af tusan i ögat». »Den poesi, som lefver i Ysaïl, är elektricitetens, ångans, gatularmets, maskinernas, de stora trafikvägarnas och de skumma grändernas, järnets, stenens, tunnlarnas, skyskrapornas, krogarnas, varietéernas, den moderna industrialismens, amerikanismens poesi -- hemsk, skrämmande som en marridt -- men dock poesi genom storheten af dimensionerna, kraftens hänsynslöshet, den underbara anpassningen och samspelet af alla dessa olika makter. -- B:s minne är fylldt af förvånansvärdt trogna och skarpa hjärnfotografier -- för att använda hans eget uttryck -- och af detta material bygger han med konstnärens medvetna sofring och accentuering sina taflor. Det är en artistisk, ofta utprägladt målerisk fantasi, som skildrar, och resultatet blir därför i ordets hela mening »täflan». Gift med Anna Elisabet Lindqvist. Berger, Ossian, återvaldes allt fortfarande till justitieombudsman, tills han d. 5 juli 1902 utnämndes till statsråd och chef för justitiedepartementet i den andra Boströmska ministären. Som sådan lyckades han genomdrifva flera lagförslag i frisinnad anda, såsom om rannsakningstidens afdrag från strafftiden för häktad person och om den litterära eganderättens ordnande genom Sveriges anslutning till Bernkonventionen. Förslaget om borttagande af särskild begrafningsritual för s. k. själfspillingar strandade däremot på 1903 års kyrkomötes motstånd. Vid 1904 och 1905 års riksdagar framlades under B:s kontrasignation proposition om allmän rösträtt till Andra kammaren för hvarje svensk man, som fullgjort sina skyldigheter till stat och kommun, i förening med lika representationsrätt för land och stad och proportionella val. Att dessa endast afsågo Andra kammaren, torde närmast föranledt förslagens val och väckte stort missnöje i frisinnade kretsar. Stämningen blef icke heller blidare efter det 1905 vid en särdeles inopportun tidpunkt framlagda förslaget om lagstiftning mot s. k. samhällsfarliga strejker. Då riksdagen uttalat sig för unionens afveckling efter andra linjer än dem, regeringen utstakat, afgick B. jämte sina kolleger från sin post som statsråd d. 2 aug. 1905 och återvände till sin domsaga. 1906 valdes han af Kalmar läns södra landsting till ledamot af Första kammaren och i okt. s. å. af fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret till justitieombudsmannens efterträdare. Berglind, Johanna, afled d. 21 aug. 1903. Bergman, Carl Otto, afled å Sandträsk d. 21 juni 1901. * Bergman, Johan, klassisk filolog och arkeolog, nykterhetskämpe. Född i Tydje förs. af Älfsborgs län d. 6 febr. 1864. Föräldrar: hemmansägaren Nils Fredrik Andersson och Ingegerd Sofia Engelbrektsdotter (Bergman). Student i Uppsala 1882, blef B. fil. kandidat därstädes 1884 och promoverades 1889 till fil. doktor. Efter att jan.--okt. 1890 under E. Beckmans redaktörstid varit politisk medarbetare i Aftonbladet och v. t. 1891 tjänstgjort som vik. lektor vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, blef B. 1891 lektor i Vänersborg och förflyttades 1895 som lektor i modersmålet och latinska språket till Norrköpings allm. läroverk. 1896--97 redigerade han därstädes i frisinnad anda »Östergötlands Dagblad». B. har i vetenskapligt syfte företagit åtskilliga utländska resor, bl. a. till Österrike 1895 samt till Italien och Grekland, hvarunder han deltagit i utgräfningarna mellan Akropolis och Pnyx samt anordnat och ledt för skandinaver afsedda arkeologiska sommarkurser i Rom, Pompeji och Athen. B:s forskningar ha hufvudsakligen rört sig å filologiens område, särskildt rörande skalden Prudentius, hvars Fornkristna hymner han 1895 tolkade på svenska och hvars skrifter han för närvarande, på uppdrag af vetenskapsakademien i Wien, är i färd att utgifva i ny kritisk-kommenterad upplaga. Själf en lycklig latinsk skald, som han ådagalagt i sina Carmina latina 1890, har han sträfvat efter att göra antikens skatter tillgängliga för en större allmänhet genom det af honom sedan 1904 redigerade »Klassiska biblioteket», hvartill han själf bidragit med Plinius d. y. med urval af hans bref, liksom han 1906