rättskrifningsförslag 1888 (i Nya Elem.-skolans årsberättelse), Johan Peter Lefrén och de pedagogiska reformplanerna på 1820 talet 1899 (Festskrift vid Nya Elem.-skolans nya hus' invigning), m. fl. afhandlingar. Tillsammans med K. A. Melin har H. 1880 utgifvit Svensk läsebok för läroverkens mellanklasser och jämte R. Steffen 1894 Ferieläsning i svensk litteratur I--II. I Stockholms stads häfder har H. inskrifvit sitt namn som en nitisk och ovanligt dugande kommunalman, och få kunna prestera en så lång lista å kommunala uppdrag. Så har han varit stadsfullmäktig 1889--1903 och åter från 1905, ledamot af drätselnämnden under en lång följd af år, af beredningsutskottet 1901--03, är ordf. i öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor och i kyrkofullmäktige, ledamot af Klara församlings kyrkoråd och ordf. i dess kommunalförening. Att hans kommunala verksamhet för en tid afbröts 1903, därigenom att han då ej omvaldes till stadsfullmäktig, berodde på, att det var han, som formulerat admonitionen till Stockholms arbetarinstitut i fråga om uthyrande af dess lokaler (se Vannérus, A., II: 696) Om H. från flera håll beskyllts för despotiska tendenser, råder dock ej ens bland hans motståndare minsta tvifvel om hans orädda och själfständiga skaplynne, lika litet som om hans frigjordhet från eljes hos inflytelserika kommunalmän ej så sällan skönjbara biafsikter. Gift 1878 med Henrietta Amalia (Emy) Fatima Hedelius. * Herrlin, Per Axel Samuel, filosof. Född i Östra Vemmenhögs församling i Malmöhus län d. 30 mars 1870. Föräldrar: kyrkoherden Magnus Christian Herrlin och Anna Carolina Maria Norén. Student i Lund 1887, blef H. fil. kand. därstädes 1889, fil. licentiat 1891 och promoverades 1892 till fil. doktor, efter försvar af afhandlingen Studier i Nicolaus' af Cues filosofi, med särskildt afseende på dess historiska betydelse. Han förordnades s. å. till docent i teoretisk filosofi vid Lunds universitet. 1906 förflyttades han i samma egenskap till Göteborgs högskola. H. har väckt uppmärksamhet som en skarpsinnig filosof af empirisk läggning och med populärt framställningssätt. Bland hans skrifter må nämnas: Renaissancens etik 1897--98, Själslifvets underjordiska värld 1901, Snille och själssjukdom 1903, Till ändamålsbegreppets historik 1903, Tillräknelighet och själssjukdom 1904, Filosofi och fackvetenskap 1905. Ogift. Herslow, Carl Christian Peter, afgick vid utgången af 1904 ur Malmö stadsfullmäktige. Hildebrand och Hildebrandsson (släktöfversikten). Enligt nyare forskningar härstammar släkten från Bengt i Skånstorp, som lefde i slutet af 1500-talet. Hans sonson Hillebrand Bengtsson, född 1669, d. 1734, var fader till den i historiken upptagne Olof Hildebrand. 1. Hildebrand, Bror Emil. Utom hans under H. 2 och 3 upptagna söner har Bror Albin, född i Stockholm d. 31 maj 1844, student i Uppsala 1863, där han 1871 aflade teologiska examina, och adjunkt vid Stockholms h. realläroverk från 1887, gjort sig känd som hufvudredaktör af Svenskt porträttgalleri från 1896. * 6. Hildebrand, Karl Emil Hildebrand, historiker, publicist. Född i Stockholm d. 24 sept. 1870; son af H. 2. Student i Uppsala 1888, blef H. 1891 fil. kand. och 1896 fil. licentiat därstädes samt promoverades 1898 till fil. doktor, efter försvar af afhandlingen Johan III och Europas katolska makter. S. å. förordnades han till docent i historia vid Uppsala universitet. H., som tillika med A. Rydfors utarbetade afd. Reformationstidehvarfvet i J. O. Ekmarks »Läsebok till allmänna historien» 1896, bidrog 1897 till »Historiska studier. Festskrift tillägnad Carl Gustaf Malmström» med Sveriges ställning till Antonio Possevinos fredsmedling mellan Polen och Ryssland 1581--83 och tog 1899 i Arbetarnas föreningsrätt till ordet i en aktuell fråga för dagen. På uppdrag af Humanistiska vetenskapssamfundet att utarbeta Stockholms stads och Upplands historia har H. 1900 utgifvit Urkunder till Stockholms stads historia I: Stockholms stads privilegiibref 1423--1700 och redigerar från 1902 (tillika med A. Erdmann) det stora verket Uppland, skildring af land och folk. 1903--04 redigerade han äfven (jämte G. Lindgren) «Samfundet S:t Eriks årsbok». Tidigt intresserad af politik, uppträdde H. redan 1893 som föredragshållare i unionsfrågan i den Alinska skolans anda, hvars konsekvenser han dock senare skyggade tillbaka för. Ofta verksam i pressen för sina åsikter, isynnerhet i »Stockholms Dagblad», knöts han så småningom fastare vid denna tidning och blef 1904 dess hufvudredaktör. Som sådan har H., som är en ifrig anhängare af det proportionella valsättet, utöfvat ett ej ringa inflytande bland sina meningsfränder, särskildt under 1906 års händelser. Gift 1900 med Elisabet af Geijerstam. Hillberg, Carl Vilhelm Emil, har ånyo knutits till Ranfts teatrar. 4. Hjärne, Gustaf Adolf, blef 1763 serafimerriddare. 6. Hjärne, Harald Gabriel, tillhör fortfarande Andra kammaren, som 1903--05 valde honom till suppleant i konstitutionsutskottet och vid båda urtima riksdagarna till ledamot af särskilda utskottet för behandling af med unionens upplösning sammanhängande spörsmål. De i viss mån frisinnade tendenser, som under 1890-talet utmärkte H:s uppträdande, ha under hans riksdagsmannatid åter förflyktigats, och han har ånyo uppträdt i allt bestämdare, stundom rent våldsam, högerriktning. H., som 1903 blef en af de 18 i Svenska akad. och 1905 led. af Vetensk.-akad., har ytterligare utgifvit Östanifrån, minnen och utkast 1905 samt en del inlägg i dagens spörsmål. Hochschild, Carl Fredrik Lotharius. Det i texten (I: 504) förekommande porträttet är oriktigt, det föreställer nämligen hans far, envoyén Carl Hochschild.