1. Holmberg, Gustaf Henrik Theodor, har allt oftare tagit till orda i dagens frågor, särskildt i tidskriften Sveriges väl. Särskildt under och efter unionskrisen har H. uppträdt mot allt »samröre» med norrmän och danskar, hvilka enligt hans åsikt visat ett mot Sverige afvogt sinnelag. Utan tvifvel är H. besjälad af ett varmt fosterländskt uppsåt, om ock meningarna äro delade om lämpligheten att beträda de af honom utstakade vägarna. 7. Horn, Fredrik, blef 1778 serafimerriddare. 2. Hultkrantz, Johan Vilhelm, var led. af den 1902 tillsatta universitetsexamenskommittén. Husberg, Karl Sigfrid, tjänstgjorde som konsultativt statsråd till juni 1905, då han efter C. von Friesens död kallades till chef för ecklesiastikdepartementet. Tillsammans med öfriga medlemmar af den Ramstedtska regeringen afgick han från sin post d. 2 aug. 1905 och blef s. å. landshöfding i Älfsborgs län. Vid 1905--06 års riksdagar representerade han Norrbottens län i Första kammaren, där han intog en tillbakadragen hållning. Hyckert, Anders Jansson, var fullmäktig i riksgäldskontoret 1810--12 (ej 1809--10). 3. Höjer, Magnus Mauritz, är fortfarande medlem af Andra kammaren, som 1903--06 insatt honom i bevillningsutskottet. 1906 utgaf han Sveriges nyaste historia. 4. Höjer, Nils Jakob, är vid sidan af sitt lektorat rektor vid Stockholms nya samskola (Whitlockska skolan) från 1903. 3. Höpken, Carl Fredrik von, blef 1769 serafimerriddare. Jensen, Alfred Anton, har ytterligare utgifvit Jaroslav Vrchlichy, en litterär studie, 1904, Svenska bilder i polska vitterheten 1904, Tsardömet vid skiljovägen, nutidsskildringar från Ryssland, 1905. Johansson, Johan (i Noraskog), afled under pågående session i riksgäldskontoret d. 2 febr. 1905. Jonsson, Olof (i Hof), tillhör fortfarande Första kammaren. Trots han oemotsagdt inräknas bland dennas kunnigaste och skickligaste debattörer, har han på grund af sin från majoriteten afvikande tullpolitiska hållning ej nått plats i ständigt utskott. Han var 1906 vice ordförande i Gäfleborgs läns landsting och fungerar fortfarande som bankofullmäktig. 1. Juhlin-Dannfelt, Carl, afled å Djursholm d. 2 sept. 1904. 2. Jungstedt, Matilda Emilia Charlotta, lämnade 1906 k. operan. Hon blef gift 2: 1905 med artisten Fritz Emanuel Reuterswärd. Jönsson, Ola (i Kungshult), afled i Stockholm d. 17 april 1904. * Karlfeldt, Erik Axel, skald. Född i Folkärna socken i Dalarne d. 20 juli 1864. Föräldrar: landtbrukaren Erik Eriksson och Anna Jansson. Student i Uppsala 1885, blef K. fil. kandidat därstädes 1892. Han tjänstgjorde under de följande åren som lärare vid Djursholms samskola 1893--95 och vid Värmlands folkhögskola 1895--96, hvarefter han återvände till universitetet och blef fil. lic. 1898. Han ingick därefter vid k. biblioteket, men lämnade denna tjänstgöring, sedan han 1903 blifvit bibliotekarie vid k. landtbruksakademien och därjämte 1905 anställts vid Svenska akademiens Nobelinstitut, såsom sakkunnig i fråga om engelsk litteratur. 1895 framträdde K. som skald med Vildmarks- och kärleksvisor, och redan denna hans första diktsamling röjde, att vår litteratur riktats med en diktare af säregen individualitet, den där i fulltonig lyrik ger uttryck åt ett äkta uppsvenskt kynne, väl förtrogen med lifvet, naturen och människorna i den bygd, där han fostrats och uppväxt. Han framträder som kraftens och den oförfärade manlighetens dyrkare, men visar sig äfven härmed förena »längtans klingande strängaspel». Än mera framträdde hans egendomligheter i hans två följande diktsamlingar: Fridolins visor 1898 samt Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim 1901 (sammanförda under titeln Fridolins poesi.) Han har här gifvit ett ypperligt uttryck åt dalkarlslynnet i titelfiguren Fridolin, hvilken i Karlfeldts diktning framstår lika lefvande som Fredman i Bellmans och tydligen är i åtnjutande af diktarens hela sympati, såsom i åtskilligt en skapelse af hans eget kött och blod. Han presenteras som »en studerad karl af bondestam, hvilken återvändt till fädernas värf, en mycket själfständig och egendomlig man, som icke försmår njutningen och nöjet utan, trots han nått medelåldern, har kvar sitt friska ungdomliga begär efter glädje och lifsnjutning. Han älskar dansen och den muntrande drycken, vänner och människors barn, stolt öfver sin odal, stolt öfver sitt namn, ödmjuk inför Herren, sträng mot dem, som bete sig fegt eller fräckt». I Fridolins mun får så skalden tillfälle att lägga sina stämningar och intryck och framträder alltigenom som den från all förkonstling främmande kärnfriskhetens sångare, hvars dikter också lyckats i sällsynt grad finna gensvar i den svenska allmänhetens hjärtan. Han blef 1904 led. af Sv. akad. Ogift. Kerfstedt, Hilda Augusta Amanda, född Hallström, har ytterligare utgifvit Susanne, ett ungt hjärtas historia, 1903. 3. Key, Ellen Karolina Sofia, utgaf 1905--06 ytterligare två delar Lifslinjer, hvardera i två delar, Folkbildningsarbetet 1906, hvarjämte hon s. å. utvecklade sina meningar i dagens stridsfrågor i Några tankar om Skandinavismens framtid. 4. Kinmansson, Helfrid, född Torsslow, afled i Stockholm d. 12 mars 1906. Kjellén, Johan Rudolf, valdes vid ett fyllnadsval i juni 1905 till ledamot af Andra kammaren för Göteborgs stad och återvaldes vid de ordinarie valen i sept. s. å. I riksdagen har han vunnit uppmärksamhet som en formfulländad talare, den där med i öfrigt utprägladt konservativ läggning ej kunnat hittills förlika sig med den proportionella valprincipen. Vid 1906 års riksdag var han ledamot af ett tillfälligt utskott. 1905 utgaf han det genom originella synpunkter intresseväckande arbetet Stormakterna, I--II.