fornnordisk ton 1886, Vid Sonja Kowalewskis graf 1891 och Några reformdikter 1890. Lennander, Karl Gustaf, blef 1905 led. af Vet.-akad. 6. Lewenhaupt, Claes Axel. Å rad. 30 läses, att han »1790 lämnade krigstjänsten för att ägna sig af det fideikomiss, Claestorp i Södermanland, åt hvilket han genom arf kommit i i besittning.» Bör vara: lämnade krigstjänsten för att ägna sig åt skötseln af -- -- -- Södermanland, af hvilket -- -- -- 7. Lewenhaupt Carl, blef serafimerriddare 1891. 2. Levertin, Oscar Ivar, afled i Stockholm d. 22 sept. 1906. Han utgaf vidare diktsamlingen Kung Salomo och Morolf 1905, författade som inledning till prins Eugens »Svenska landskap» Stockholmsnaturen i svensk dikt 1905, samt var vid sin död sysselsatt med förberedelser till ett större verk öfver Carl von Linné, hvaraf några fullbordade kapitel utgåfvos till julen 1906. Likaledes publicerades Sista Noveller efter L:s död, 1906, och Samlade skrifter förberedas för utgifvande 1907. Lille, Axel Johan, återvände efter de förändrade politiska förhållandena 1906 till Finland och återuppsatte Nya Pressen. Lindgren, Karl Adolf, afled i Stockholm d. 8 febr. 1905. Lilliestierna, Carl, ämbetsman, politiker. Vidstående porträtt har erhållits först sedan biografien var tryckt. 1. Lindhagen, Daniel Georg, afled i Stockholm d. 5 maj 1906. 3. Lindhagen, Carl Albert, är fortfarande medlem af Andra kammaren, som 1901--06 insatt honom i lagutskottet. 1906 hade han fröjden att se den lagstiftning mot bolags jordförvärf i Norrland, för hvilken han länge arbetat, accepteras af riksdagen, om ock ej i den utsträckning, han önskat. Hans politiska hållning har under de senare åren ytterligare dragits åt vänster. Detta manifestades bl. a. i hans motion vid urtima sommarriksdagen 1905, hvari han efter en motivering, som framkallade mycken gensägelse, uttalade sig för, att riksdagen, med tack för ministären Ramstedts »framsynta» hållning, skulle acceptera de af denna utstakade linjerna för unionens upplösning. För kvinnans rösträtt har L. på senare tiden visat sig så brinnande intresserad, att han icke utan sammanhang med denna vill genomföra allmän rösträtt för män. Denna senare vill han ha utan de inskränkningar, som uppställts af liberala samlingspartiet. Sedan 1904 är han tryckfrihetskommitterad. Gift 2: 1904 med Jenny Helén. * Lindman, Salomon Arvid Achates, sjömilitär, industriidkare, politiker. Född i Films socken i Uppsala län d. 19 sept. 1862. Föräldrar: disponenten Achates Lindman och Ebba Dahlgren. L., som till en början ägnade sig åt den sjömilitära banan, utnämndes 1882 till underlöjtnant vid flottan och deltog 1883--85 i fregatten Vanadis' världsomsegling. Befordrad till löjtnant 1887, tog han 1889 afsked med tur och befordringsrätt. Hans håg hade nämligen dragits åt industriell verksamhet, och 1891 blef han disponent vid Iggesunds bruk i Hälsingland. Följande år, då han utnämndes till kapten i flottan, utgick han definitivt ur aktiv krigstjänst och inträdde i reserven. Då Iggesund 1903 såldes till Hudiksvalls trävaruaktiebolag, blef L. i stället ledare af Strömbackaverken. Tillika var han 1900--01 chef för Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag. L. förvärfvade tidigt stort anseende för praktisk duglighet, hvilken äfven utvecklades för allmänna värf i hans hemort. Sålunda var han bl. a. landstingsman i Gäfleborgs län 1892--1904. Efter att länge omtalats som kandidat till Första kammaren, invaldes han dit i dec. 1904 af nyssnämnda korporation. Han hade förut under samma års lopp blifvit utnämnd till generaldirektör och chef för telegrafstyrelsen. I riksdagen, där han slöt sig till den konservativt-protektionistiska fraktionen, skilde han sig dock från densamma genom en modernare syn på tidsförhållandena. Efter att vid sommarurtiman 1905 varit suppleant i särskilda utskottet för behandling af de unionella angelägenheterna, utnämndes L. d. 2 aug. 1905 till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet i den Lundebergska koalitionsministären. På denna post ådagalade L. stor drift och arbetsförmåga men afgick från densamma och återtog sin generaldirektörsbefattning den 7 nov. s. å. vid den Staaffska ministärens bildande. Han hade under året utnämts till kommendör i flottan. Vid 1906 års riksdag invaldes L. i lagutskottet och i protektionisternas förtroenderåd. Efter den Staaffska ministärens afgång trädde L. d. 29 maj 1906 som statsminister i spetsen för en ny regering å programmet: allmän rösträtt med proportionella val till båda kamrarna. Gift 1887 med Annie Almström, dotter af disponent R. Almström (se I: 25.) Lindström Erik Gustaf. Sonen Julius, född i Göteborg d. 6 maj 1825 och död därstädes d. 24 dec. 1904, öfvertog 1849 sin faders affär och dref vid sidan häraf omfattande landtbruk (Nolhaga i Västergötland, Trystorp i Nerike). Lifligt besjälad af intresse för bildningssträfvanden och allmänna värf, var han en flitigt anlitad kommunalman och representerade sin fädernestad i borgarståndet vid 1862--63 och 1865--66 års riksdagar, anslutande sig till dess liberala majoritet och placerad i bankoutskottet. Under det nya statsskicket företrädde han Göteborg i Andra kammaren 1867--72 och Örebro län i Första kammaren 1879--81, under den sistnämnda perioden tillhörande kammarens relativt frisinnade minoritet. 1867--69 hade han åter säte i bankoutskottet. Ledamot af Göteborgs Vitterhetssamhälle 1896. Gift 1: 1850 med Amanda Fredrika Wahlgren och 2: 1871 med Kristina Zachau.