riksdrots. Född på Lindholmen i Uppland 1520; son af riksrådet Joakim Brahe och Margareta Eriksdotter Vase, Gustaf I:s syster.
När hans fader fallit ett offer i Stockholms blodbad, blef den unge B. med sin moder bortförd i fångenskap till Danmark och då hon andra gången lämnade riket, därför att hennes senare man, grefven af Hoya, fallit i konung Gustafs onåd, följde han åter sin moder. Efter idkade studier i Tyskland hemkallades han 1534 af sin morbroder, konungen, och utnämndes 1540 till ståthållare på Stockholms slott samt upphöjdes, på grund af sin börd och släktskap med konungahuset, endast tjugufyra år gammal, till riksråd. År 1561 »öfverste sekrete råd och rikshofmästare» erhöll han, vid konung Eriks kröning s. å., greflig värdighet med Visingsö till grefskap, som sedan ökades med besittningar på fasta landet. Han användes af Erik i några militära värf, men visade häri föga skicklighet, ehuru han i dem, som i allt annat, städse ådagalade ett ädelt sinne. Då konungens sinnessjukdom efter Sturarnas mord tagit så öfverhand, att han själf icke kunde sköta rikets styrelse, handhades denna af Brahe och Sten Leijonhufvud. Hade B. haft det begär efter kronan, som några påstått, skulle han svårligen funnit ett mera passande tillfälle att rycka henne till sig, än just då, men först sedan hertigarna höjt upprorsfanan och Katarina Månsdotters kröning till svensk drottning sårat de högättades stolthet, slöt sig Per B. till hertigarna. Efter Eriks afsättning blef han af Johan upphöjd till riksdrots och ståthållare öfver Norrland, hvarförutom han återfick sitt första ämbete, ståthållarskapet öfver Stockholms slott. Icke desto mindre föll han sedan i Johans onåd, misstänkt för aristokratiska stämplingar. Att han, liksom den öfriga högadeln, ansag ståndets makt kringskuren, röjer sig tydligt i hans Oeconomia eller hussholdz-book för ungt adelsfolck, som sammanskrefs 1585, men först trycktes 1677. Han jämför däri sin tid med den, som föregick Gustaf Vasas, och kommer därvid till en slutsats, som i den gamle aristokratens mun antager formen af en klagan öfver det som var, och en längtan efter de gamla goda tiderna under Kalmarunionen. Död på Sundby sätesgård i Öja socken i Södermanland d. 1 sept. 1590.
Gift 1548 med friherrinnan Beata Stenbock, syster till Gustaf I:s drottning Katarina Stenbock.
