Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Form och uttryckssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORM OCH UTTRYCKSSÄTT
37
Man finner därvid bland annat att han aldrig varit
tveksam om rytmen, metern i sina dikter. Hans ändringar
avse aldrig denna. Fröding har mer än någon annan
svensk skald varit känslig för rytmens egenskap av att
vara ett medel att väcka eller uttrycka en stämning.
Därav följer, att när han tänker sin dikt, d. v. s.
överflyttar sin stämning i ord, tar denna från början en viss
bestämd rytmisk form - som är utgångspunkten och
kärnan i hans framställning. Denna enhet, som ligger i
det rytmiska schemat, får emellertid inte bli så stram, så
bindande, att inte skiftningar i stämningen också kunna
få sitt uttryck. Med en smidighet som är beundransvärd
förstår Fröding just att med bibehållande av samma
rytmiska enhet ge rum för känslans stigande och fallande.
För hans snabba och djupa känslighet är det naturligt att
använda s. k. blandade rytmer, enbart jambiska eller
trokéiska sådana äro däremot mycket sällsynta hos honom.
Däremot har han förkärlek för sådana versmått, som
medgiva frihet inom gränserna för det inre schemat och han
har riktat vår konst med nya versmått i mängd. Än är
det taktens fasthet och bestämda markering som gör
intryck så i »Skojare», »Bärgslagstroll», »Det var dans
bort i vägen» än är det den susande, mjuka melodien,
som betager så i »Drömmar i Hades» och »Det borde
varit stjärnor». Denna rytmiska fulländning gör att
Frödings dikter torde vara lika krävande som lockande för
tonsättare. Fröding har gjort undan en hel del av
musiken genom sin rytmik, och det kräves en utomordentlig
tonsättarbegåvning för att kunna lägga något till, fördjupa
och göra rikare den stämning, som dessa dikter äga i sig
själva.
Ty Fröding skrev för örat. Det finns vers, som är
skriven framförallt för tanken, för förståndet, med ord
utan bilder och stämning, och där allt intryck, som den
mäktar göra, beror på idéns makt och den tanken över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
