Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Om skrift i allmänhet - § 1. Olika slags skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.
(så t. ex. ! och ?), dels det förhållande af underordnande,
sidoordnande o. d., hvari de stå till hvarandra (så t. ex.
: >; . och ,). Äfvenledes höra hit sådana skrifttecken som
(utmärkande dödsfall), :: efter en versrad (betecknande en
uppmaning att upprepa raden), ”) och andra hänvisnings-
tecken m. m. dylikt. Vidare de astronomiska tecknen
i almanackan, s. k. bomärken (utmärkande en viss bestämd
person) och "vapen" (utmärkande en viss släkt) samt öfver-
hufvud alla s. k. sinnebilder. Dylik sinnebildsskrift har
af vissa indianstammar (t. ex. 1 Mexiko) rikt utvecklats
och användts ungefär för samma ändamål, som vi begagna
vår vanliga skrift. Om t. ex. en indian ritar en pil och
en båge för att därigenom meddela, att krig utbrutit, så
är denna skrift tydligen af samma art, som då vi medelst
ett kors, ett ankare och ett hjärta beteckna de tre kristna
hufvuddygderna: tron, hoppet och kärleken.
Begreppsskriften har icke det ringaste att skaffa med
det talade språket. Dess figurer äro därför lika begripliga
för alla, som känna till de begrepp, som därmed betecknas;
och det är alldeles likgiltigt, hvilket språk som talas af
der, som begagnar detta slags skrift. Så t. ex. uppfattas
siffrorna lika bra och på alldeles samma sätt af en fransman
eller engelsman som af en tysk eller svensk. Begrepps-
skriften är därför ett slags "universalspråk”, d. v. s. ett
språk lika användbart för alla folk på ungefär samma
kulturståndpunkt. Den skiljer sig härigenom skarpt från
det slags skrift — den mest använda — till hvilken vi
nu öfverga. |
C. Talskrift (eller skrift i detta ords vanligaste an-
vändning), som betecknar det mänskliga talspråket och
därför måste bli olika allt efter de talade språkens inbördes
olikhet. Vid försöken att beteckna talet har man anlitat
trenne ganska olika sätt, och vi erhålla därför tre olika
hufvudgrupper af dylik skrift:
I. Ordskrift, då hvarje figur betecknar ett helt ord;
d. Vv. s. så pass många ljud, som tillsammantagna äga
någon betydelse. - Väsentligen af detta slag äro den kine-
siska skriften och den fornegyptiska hieroglyfskriften. De
modärna kulturspråken använda — frånsett en del s8. k.
rebusar. — ingenting hithörande, så vida man icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
