Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Om skrift i allmänhet - § 1. Olika slags skrift - § 2. Olika slags bokstäfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKRIFT I ALLMÄNHET. 5
såsom ett spår af ordskrift betrakta det förhållandet, att
figuren $ får beteckna hela ordet "paragraf.
: IL Stafvelseskrift, då hvarje figur betecknar en staff
velse eller i alla händelser en ljudförbindelse, utan hänsyn
till om denna tagen för sig har någon betydelse eller icke.
Af denna natur är t. ex. den japanska skriften och till
god del den s. k. stenografien (eller snabbskriften). Men
äfven i vår vanliga skrift förekomma åtskilliga hithörande
företeelser, såsom t. ex. då x och z användas som tecken
för ljudförbindelserna krOCk SST a (NES: es trapez
(d. v. s. trapets) o.d. Likartadt är förhållandet med en sådan
skrifning som abc-bok, där visserligen a betecknar ett enda
ljud, men däremot b och c icke utläsas på samma sätt, som
annars är det vanliga i fråga om dessa bokstäfver, utan
såsom be och se, alltså beteckna hvardera en förbindelse
af tvänne ljud. Sak samma med p i uttrycket "sätta p
för något”.
III. Ljudskrift (eller "fonetisk", d. v. s. ljudenlig,
skrift), då hvarje figur betecknar ett enda språkljud, som
naturligtvis alltid bör vara detsamma och alltid genom
denna samma figur betecknas. Hit hör till sitt syfte —
om ock detta icke i allo förvärkligats — alla de modärna
kulturspråkens vanliga skrift, af huru mångahanda slag
denna än för öfrigt kan vara. De olikheter, som kunna
finnas, bero sålunda icke på skrifttecknens olika ändamål,
utan dels på dessas olika utseende; dels på den olika be-
skaffenheten af de ljud, de skola återge; dels ändtligen
på det olika sätt, hvarpå samma tecken användts, äfven
i fråga om samma ljud.
8 2. De figurer, hvaraf (tal)skriften består, kallas
bokstäfver (eller "skrifttyper’”). Hela samlingen af de i
ett visst språk använda bokstäfverna kallas detta språks
alfabet (eller abe"), ett namn som uppkommit af alfa och
beta, d. v. s. de grekiska benämningarna på de båda första
bokstäfverna (a och b; jämför vårt uttryck abc, som för
samma ändamål använder de svenska namnen på de tre
första bokstäfverna). Alltefter bokstäfvernas olika form
och ljudvärde blifva alfabeten af flera olika slag, af hvilka
de tvänne viktigaste äro det grekiska (med det därur
utvecklade ryska) och det af de fästa europeiska folk
SE Sören gehör
Fr
fr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
