Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Om svensk skrift - § 4. Uttalsgrundsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSK SKRIFT. 9
en: del "kortskvift; "t; ex, då oo s. v. är = och så vidare
m. m. dylikt.
I den mån den svenska skriften är ljudskrift, har den
till uppgift att medelst bokstäfver beteckna språkljuden,
och detta så, att hvarje ljud motsvaras af sin särskilda
bokstaf. Från detta ljudskriftens ideal afviker emellertid
för närvarande svenskans, liksom alla öfriga kulturspråks,
skrift på mångfaldigt sätt, ehuru afvikelserna hos oss äro
mycket färre än t. ex. 1 dansk, fransk och engelsk skrift; å
andra sidan äro de betydligt flera än t. ex. i finsk, italiensk
och spansk skrift. De viktigaste afstegen från uttalsgrund-
satsen eller den fonetiska stafningsgrundsatsen äro följande:
1. Samma ljud betecknas ofta med olika bokstäfver,
t. ex. /-ljudet med /, g, i, e i jag, göra, ingeniör, lineal;
k-ljudet med k, g, q, ci trakt, uppbragt, qvinna, Oscar; v-ljudet
med v, fi positiv, lif; sj-ljadet med g, i, j i gentil, portion,
justera ; ng-ljudet med g, n i lugn, lunka; å-ljudet med å, o
i hål, kol; ä-ljudet med ä, e i häst, mest; s-ljudet med s, c, z
i så, cigarr, zink. Hit hör äfven det förhållandet, att de
flästa "stora" bokstäfver hafva ett väsentligen annat utse-
BIde ande små Feta ex od bd Eke. Gr Ad MON
0 nt Hr Or UV. bet. Aändamal.. man. medelst
skillnaden mellan stora och små bokstäfver vill vinna (se
sid. 6—7), tillgodosåges naturligtvis lika bra, om man
nöjde sig med att låta de stora bokstäfverna med bibe-
hållande af samma form, som tillkommer de små, skilja
sig från dessa sednare endast därigenom, att de vore värk-
ligt större. ;
2. Olika ljud betecknas ofta med samma bokstaf,
t. ex. d- och t-ljuden med d i bod, gods; e-, ä-, a-. och
J-ljuden med e i ser, vers, pension, lineal; f- och v-ljuden med
fi skymf, kalf; g-, J-» k-, ng- och sj-ljuden med gi dag, arg,
bogsera, vagn, passagerare; k- och ftj-ljuden med ki staket,
kesa; n- och ng-ljuden med n i vin, vinka; o- och å-ljuden
med 0 i god, kom; y- och ö-ljuden med y i yrke, fyrtio.
53. £tt ljud betecknas ofta med två eller tre bok-
stäfver, hvilka till på köpet ofta icke äro de samma i det
ena fallet som i det andra (jfr 1 ofvan), t. ex. &-ljudet
med c+h i och; det s. k. ng-ljudet med n+zg i ung; dets. k.
tj-ljudet med 147 och k+j/ i tjur, kjortel; det s. k. sj-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
