Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Om svensk skrift - § 4. Uttalsgrundsatsen - § 5. Andra rättskrifningsgrundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.
med s+j, s+k, c+h, gte, sS+t6, sS+i, t+1, st+h 1 sju,
sked, choklad, bagage, disciplin, revision, auktion, shirting och
med s+k+/, s+t!+/, stc+h, s+s+i 1 skjul, stjäla, dusch,
Mission.
4. Två ljud betecknas stundom med en bokstaf, t. ex.
k-ljud + s-ljud med x i lax; t-ljud +s-ljud med 2 i trapez.
5. Ljud förekommer stundom, utan att det betecknas
genom någon bokstaf, t. ex. s-ljudet i patient, e-ljudet
1 abe-bok.
6. Bokstaf förekommer ofta, utan att den betecknar
något ljud, t. ex. c i scen, excellens; d i djup, ondt, äldst; ce
i glace, Charlotte; f i hafva; g i gjuta, morgse; hi hjul, hvem,
åh; 1 A ljus, verld; p i psalm; r i atelier, chiffonier; ’s 1 logis;
FL dessert.
$ 5. Nu nämda oregelbundenheter 1 vår hittills gängse
skrift bero på följande omständigheter, genom hvilka de
visserligen kunna förklaras, men endast i jämförelsevis
ringa mån försvaras”): |
1. Skriften återger ofta det forna svenska uttalet
och har, då detta under tidernas lopp på mångfaldigt sätt
förändrats, icke genom vidtagande af motsvarande förän-
dringar bragts fill öfverensstämmelse med det nya uttalet.
Detta är förklaringsgrunden till de flästa oegentligheterna
1 vår skrift, t. ex. till stafningarna hjul, hvem, djup, gjuta,
ljus, stjäla, skina, kind, göra, varg, -vagn m. f., hvilka alla
för några hundra år sedan voro goda uttryck för det då-
tida uttalet. Den, som anser det vara nyttigt, att vår
nuvarande skrift på detta sätt stundom anger icke det
nutida utan det forna uttalet, säges hylla här/edningsgrund-
satsen eller den etymologiska (= som anger ursprunget)
stafningsgrundsatsen. Detta uppfattningssätt saknar emeller-
tid allt berättigande. För den efter ordens ursprung for-
skande vetenskapsmannen är det påpekade förhållandet i
alla fall känt, och för honom äro därför dessa medelst
stafningen gjorda antydningar öfverflödiga. För den stora
”) Jfr i fråga om 1—3 nedan E. H. Lind: Om rättstafningen. Dess
uppgift och dess öden i vårt land (Verdandis Småskrifter n:o 36) sid, 16 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
