Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Om svensk skrift - § 5. Andra rättskrifningsgrundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSK SKRIFT, 15
(ämbets)pligt men (kyrko)plikt, Almquist och Almqvist jäxate
Almkvist o. 8, v. Detta kallas att tillämpa ordskillnads-
grundsatsen eller den ideografiska stafningsgrundsatseen. I
sin allmänhet är denna fullkomligt oantaglig. Den är
nämligen först och främst alldeles omöjlig att med någon
sorte följdriktighet genomföra, enär antalet af s, k. homo-
nymer (d. v. 8, ord med samma uttal, men med olika bety-
delse) är så öfverväldigande stort, att skulle alla dessa i skrift
åtskiljas — något som förvisso kunde hafva sina stora
fördelar — så vore det ändamålsenligast att söka uppfinna
ett nytt slags skrift (ren begreppsskrift, se $ 1, B), som
i likhet med den matematiska betecknade alla ord med
samma betydelse (t. ex. två och tvänne, noll och intet) på
samma sätt (t. ex. 2 och 0), alla ord med liknande bety-
delse (t. ex. tio och hundra, man och fager på liknande
sätt (t. ex. ro och I00, & och 9) samt slutligen alla ord
med alldeles olikartad betydelse (t. ex. "en ung flicka"
och "ficka ett par skor) på ett fullkomligt olika sätt
(t. ex. girl och patch, såsom engelsmännen skrifva dessa
ord). Sådan som vår skrift nu är beskaffad, är ordskill-
nadsgrundsatsens tillämpande en ny klut satt på ett gam-
malt kläde och leder snarare till det helas sönderslitande
än till dess förbättrande. Därtill kommer, att ett sådant
lappande är ytterst besvärligt, utan att annat än i vissa
undantagsfall — om hvilka vi få tala nedan — bereda
något värkligt gagn. Skriften förstås, därest den rätt
återger uttalet, i allmänhet lika bra gom det talade språket.
Och då i detta, väsentligen på grund af tankesammanhanget,
ingen otydlighet uppstår eller åtminstone behöfver uppstå
i fråga om t. ex. led (på kroppen), led (i en krigshär), led
(= farled), led (på en gärdesgård), led (= förarglig), led
(af lida), led (af leda) o. d., så behöfver icke häller någon
dylik uppstå i skrift. Erfarenheten visar ock till fullo,
att så är förhållandet. Hvarför skall då verk och värk
stafvas olika, mera än väsen "varelse" och väsen «huller;
pligt och plikt mera än dikta (ett skepp) och dikta (ett
skaldestycke); och och ock mera än bock (djuret) och bock
(en träställning) och bock (fol i skrift eller uppförande) och
bock (= bockning) o. B& v.? — I några särskilda fall är
emellertid ordskillnadsgrundsatsens tillämpande både be-
fogat och behöfligt. Skriften är nämligen icke alltid lika
;
F
I
4
I
E
: i
;
äg
É
i
rd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
