Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Om svensk skrift - § 5. Andra rättskrifningsgrundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSK SKRIFT. 19
bereder dem numera, sedan den öfvergått till vana, ingen
eller åtminstone ingen nämnvärd svårighet. För sin egen
personliga del hafva de sålunda intet gagn af en ändring,
endast obehag och besvär, hvilket de alltför väl kunna
låta bli att underkasta sig, därest de finna det större, än
de anse sakens vikt kräfva. Endast af dem kan detta
offer rimligen begäras, hvilka äro satta att som lärare
leda det uppväxande släktet. Och dessa liksom reformens
öfriga frivilliga förkämpar böra företaga den ju förr dess
hällre. Ty ju längre den uppskjutes, desto större besvär
kommer den att vålla, då den en gång skall genomföras.
Och detta måste förr eller senare ske, såvida vår skrift
icke skall med tiden blifva nästan omöjlig att lära. I
följd af det talade språkets visserligen ytterst långsamt
och därför nästan omärkligt, men dock alltjämt fortgående
förändringar, måste nämligen skriften, därest den icke
följer talet i spåren, så småningom föråldras ända därhän,
att den öfvergår till en lönnskrift, i hvilken icke en enda
bokstaf bibehållit sin ursprungliga betydelse, utan kan
beteckna snart sagt hvad som hälst, i följd hvaraf hvarje
ords stafning måste särskilt inläras och i minnet fasthållas.
Detta tillstånd är icke långt ifrån att redan hafva inträdt
1 engelskan, som t. ex. återger talets aj med eye eller I
och talets ju med ewe eller yew; eller i franskan, som t. ex.
stafvar ordet 4 med eaux och ordet örö med heureux. Och
tidpunkten för dess inträde är icke alltför aflägsen i ett
språk, där man t. ex. skrifver och, sex, igen och gif, när
man menar åkk, säks, tjänn och jiv. — Om sålunda bruket
i allmänhet icke förtjänar att uppställas såsom stafnings-
grundsats, så följer däraf ingalunda, att det icke inom
vissa bestämda och väl begränsade områden kan och bör
respekteras äfven af den, som för öfrigt och i allmänhet
reformerar sin stafning. Dessa områden äro följande:
a) £gennamn (ort- och personnamn, i all synnerhet
släktnamn), i fråga om hvilka man följe det bruk, som
namnets ägare hyllar. Härvidlag torde nämligen endast
ägaren (den person, kommun o. s. v. som äger namnet)
hafva rättighet att företaga en ändring. Och äfven denne
bör härvid förfara med en viss försiktighet, emedan en
dylik namnändring icke blott lätteligen kan leda till för-
SE ESSIN
FSS AS SISERSISANA NAN-A NR
Ål y
TRANS SEE
SERENA
NERE
RR
RS ERA Ft SA
FR
tea
pe
Se
RESO Ee
rs pA I RAA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
