Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Om svensk skrift - § 7. Tonviktens beteckning - § 8. Hvilket svenska uttal bör i skrift återges?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖM SVENSK SKRIFT. 23
1. Tonviktens plats lämnas vanligen obetecknad, då
den hvilar på en vokal. Så t. ex. skiljer vår skrift icke
emellan "bete för kreatur” och "bete sig illa", ’4 förgår" och
"lifvet förgår”, "hon har dukat bordet" och "en dukat", en
maskerad person” och "en maskerad med bal", "småle trum-
pet" och "blåsa trumpet", "det sluttande planet" och "vår
planet", "starka basar" och en basar” m. m. Endast un-
dantagsvis angifves tonviktens plats i ordets slut genom
en öfver vokalen e satt "accent", t. ex. idé (jfr "björnens
ide"), armé (jfr arme man”), allé (jfr alle man), Linné (jfr
linne), Palmén (jfr palmen), Tegnér m. m.; ännu mera sällan
genom vokalens dubbelskrifning, t. ex. Noreen, Tudeer, eller
genom båda delarna på en gång, t. ex. Bromée, Améen.
2. Tonviktens plats betecknas vanligen, då den hvilar
på en konsonant, och då genom dennas dubbelskrifning,
t. ex. full, panna; 1 stället för kk skrifver man emellertid
alltid ck, t. ex. rock, hacka (i ett ord ch: och), i stället för
tt stundom di, t; ex. midt. Men äfven för öfrigt användes
dubbelskrifningen ingalunda med någon egentlig reda och
följdriktighet. Så t. ex. använder man ofta
a) Enkel konsonant, där det borde vara dubbel, t. ex.
plus, april, en (jfr ”påk af en), "hustruns man” (jfr "hästens
man"), min vän (jfr "en vän min”), "tjockt dam" (jfr "en
tjock dam"), "ett lam" (jfr "en lam person”), artikel, kapitel,
discipel, "vara läns" (jfr "ett läns styrelse”), "hundens
svans" (jfr "en svans sång’’), "halt på ena foten" (jfr- "halt
på isen"), ”skomakarens läst" (jfr "hvad man fäst") o. s. v.
b) Dubbel konsonant, där det borde vara enkel, t. ex.
addera (jfr studera), affär (jfr profet), ackord (jfr kokard), allé
(jfr alarm), annons (jfr kanin), arrende (jfr baron), bassäng
(jfr reson), kattun (jfr natur) m. m., där den oriktiga dubbel-
skrifningen kan framkalla den missuppfattningen, att ton-
vikten hvilar på första stafvelsen i ordet.
$ 8 Vi hafva i det föregående sagt, att vår skrift
bör i allmänhet söka återgifva det nuvarande svenska
uttalet. Men hvilket svenska uttal? Ty såsom bekant
är detta ganska olika, allt efter olika orter, personer och
tillfällen. Vi svara då först och främst: det är det svenska
riksspråkets uttal, som skall återges. Med riksspråk (eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
