Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Om svensk skrift - § 9. Sammanfattning af det föregående - § 10. Rättskrifningslära och rättstafningslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.
Bästa medlet att förvärkliga detta skriftens ändamå/
(att på möjligast enkla och lätta sätt meddela tankar)
består i fråga om vår svenska skrift — sådan den nu en
gäng till hela sin anläggning är — i tillämpande af föl-
jande underordnade grundsatser:
1. Följ i allmänhet uttalsgrundsatsen, praktiskt fattad;
d. v. s återgif med så få tecken, som nödig tydlighet
tillåter, det svenska riksspråkets högtidliga uttal, sådant
detta vore, om man uttalade hvarje ord ensamt för sig
och med särskilt eftertryck, alltså skriftuttalet.
2. Följ i fråga om ord, för hvilkas stafning uttalet
icke lämnar tillräcklig ledning, samhörighetsgrundsatsen ;
d. v. s. stafva dem med afseende på de tvifvelaktiga
ljuden i öfverensstämmelse med de andra ord i språket,
om hvilka de genom sin bildning närmast påminna.
3. Följ i fråga om ord, för hvilka hvarken uttalet
eller samhörigheten lämna tillräcklig ledning, det hittills
allmänt gängse bruket; i fråga om egennamn ägarens bruk;
i fråga om främmande ord bruket i det främmande språk,
dit de egentligen höra.
4. Följ i fråga om ord eller uttryck med samma
uttal, men olika betydelse, för hvilkas rätta uppfattning
det är oundgängligen nödvändigt att stafva dem olika,
ordskillnadsgrundsatsen; d. v. s. gif åt någon bokstaf i
det ena ordet eller uttrycket en annan plats (t. ex. ett
längre stycke från nästa bokstaf) eller form (t. ex. w för v,
q för... Zz för s, € för e 4 för a, B för I o..8. v.), än den
har i det andra ordet eller uttrycket. |
I 10. En ordnad framställning af reglerna för skriftens
rätta användning kallas rättskrifningslära. En sådan består
af tvänne delar: Rättstafningsläran (eller "bokstafverings-
läran”), som handlar om bokstäfvernas rätta användning;
och interpunktionsläran, som handlar om andra skriftecken
och skriftens anordning för öfrigt. Vi sysselsätta oss i det
följande endast med den förra, som utgör rättskrifnings-
lärans största och viktigaste del. | |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
