Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätthet. Nästan aldrig sågo hans närmaste när han
skref. Han var lika tidigt uppe som den af honom
besjungna tuppen Apollo, eller vid soluppgången. Snart
satt också hans förträffliga fru vid spinnrocken och
höll sin man sällskap, under det han, i afvaktan
på att tjänstgöringstimmen skulle slå, vandrade
smågnolande fram och tillbaka på golfvet. Det var
nu som en sång växte färdig i hans hufvud. Sedan,
om aftonen, då han efter slutade göromål för dagen,
satt hemtrefligt vid lampan hos de sina, frågade
han helt skälmaktigt: »Skulle herrskapet vilja höra
en visa?» – Så fick den lyckliga familjekretsen,
före någon annan, lyssna till mången af dessa
älskvärda sånger, hvilka burna af musiken, skulle
lefva på folkets läppar kanske mera än någon annan
samtida svensk skalds. Innan de upptogos i hans
egna diktsamlingar, delade han dem gärna med sig
åt kalendrar och tidningar. I synnerhet Illustrerad
tidning fick under en följd af år glädja sin läsekrets
med många Sehlstedtska visor. Vid sina stockholmsbesök
brukade skalden ofta titta upp på redaktionen, och
på tillfrågan af sina vänner August Blanche eller
Harald Wieselgren, om han icke hade med sig något,
halft förlägen framtaga sina nyaste bitar. När
redaktörerna sedan honorerade bidragen med en eller
annan tia per stycke – det var den tidens pris! – tyckte
Sehlstedt att det var alldeles för mycket.
Vid sidan af diktkonsten tog sig Sehlstedts
skönhetssinne uttryck i landskaps- och marinmålning,
för hvilken genre han hade medfödda anlag, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
