Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den skald, hvars lif och diktning varit en fortsatt
gärd åt harmlös glädje, tacksam belåtenhet med en
ljus och vacker värld, förmådde ej att i sitt bröst
härbärgera den mörka, ovanliga gästen. Skenbart var
han alltid lika jämn till sinnet, lika fryntlig
och nöjd som förut, men ett hjärtlidande, hvars
tillvaro var en hemlighet för honom själf – endast
den trogna makan hade af läkaren undfått förtroende
därom – utvecklade sig hastigt. För att förströ
honom, tog en vän honom med sig på en ångbåtsresa
till Petersburg. Sehlstedt visade sig som vanligt
intresserad, och beskref både på vers och prosa –
lika lekande som förut – allt det ovanliga som mött
hans ögon i den stora, främmande staden.
Från denna resa berättas, att då ångbåten med
Sehlstedt ombord passerade Sandhamn, ville man på
lotsstationen hissa flaggan, för att hedra den gamle
sångaren; men det egendomliga hände, att flaggan icke
gick upp, utan stannade på half stång.
Redan några veckor efter hemkomsten från denna
resa var oljan slut i Sehlstedts lefnadslampa. Han
insjuknade, som man antog, helt lindrigt, – då döden
infann sig, plötsligt och plågfritt, den 22 juni 1874.
Hans stoft hvilar på Nya kyrkogården, där sedan 1875
en minnesvård, tillkommen genom bidrag från när och
fjärran, för kommande släkten vittnar om samtidens
tack och farväl till Elias Sehlstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
