Note:
Gunnar Hellström died in 1980, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B Församlingar vilkas kyrkoherdar varit assessorer i Stockholms stads konsistorium - Klara församling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Maria, född cirka 1661, död okänt var och när. Gift med sin svågers broder
advokatfiskalen i Kammarkollegium, sist kammarrådet Johan Andersson
Hyltén, adlad 1682 1:3 Silfvercrantz, född’i Småland 1645 26.6, död 1717 1.2.
2. Samnel, född i Stockholm 1663, död i Norra Solberga 1735 21.12, begr. i
Södertälje. Overjägmästare, adlad 1705 20.9 Hammarfelt.
Orsaken till Hamarinus” avsättning var en händelse, som av vår tid
bedömes på ett helt annat sätt än av hans samtida. En av hans pigor:i
Bromma prästgård hade sommaren 1663 i ett anfall av svårmod hängt sig
i prästgården och ingen vågade skära ried henne, ty detta tillkom bödeln.
När Hamarinus kom ut till Bromma var han emellertid fördomsfri nog
att skära ned henne — dock först efter att ha hållit ett långt förhör med
sina underhavande angående bennes självmord. Det blev stor skandal.
Genom att själv skära ned pigan hade han fallit bödeln i ämbetet och
dragit ned sitt prästerliga ämbete. Saken drogs inför både häradsrätt och
konsistorium och Hamarinus blev avsatt både från ämbete och tjänst. Av
kunglig nåd återfick han emellertid prästämbetet och blev genom ett
kungligt brev restituerad till heder och ära, men sin kyrkoherdetjänst återfick
han ej. Sedan han fått lämna sin tjänst i Klara kvarbodde han i Stockholm,
där han höll föreläsningar vid Stockholms gymhasium.
Hamarinus sökte få Stockholms stads konsistorium att ingripa för att
återfå sin kyrkoherdetjänst, men förgäves. Det förefaller som om de värda
herrarna i konsistorium med glädje sett att han fått lämna sin plats.
Kor-sistorium motarbetade honom på allt sätt. Han var illa tåld av sina
medbröder, som han ofta visat sidvördnad. Han hade för vana att alltid
komma för sent till konsistorii sammanträden därest han överhuvud nedlät sig
till att infinna sig, och fann tydligen ej vidare behag i de vördiga
herrarnas sammankomster, där man huvudsakligen sysslade med de ofta
förekommande brotten mot sjätte budet, men visade betydligt mindre intresse
för frågor, som Hamarinus fann viktigare. Då man t. ex. 1657 diskuterade
möjligheten av själavård för de pestsjuka och ingen av de närvarande
vågade åtaga sig att besöka de sjuka, kom Hamarinus inrusande — som
vanligt för sent — och utropade: ”här får jag väl ej stanna, ty i går
besökte jag ett par pestsjuka”. Det uppstod naturligtvis stor uppståndelse,
men något annat resultat av förhandlingarna följde ej, annat än att
Hamarinus ytterligare lyckades reta upp sina kolleger.
Efter sin avsättning kunde Hamarinus leva privatmannens lugna liv, ty
han var mycket förmögen. Han ägde en gård vid Långbrogatan i Klara;
ett hus vid Drottninggatan, två andra gårdar och två väderkvarnar å
Norrmalm samt i staden inom broarne ett stenhus å tomten nuvarande
kvarteret . Cybele nr 3, vars tomt sträckte sig ända ned till nuvarande
Stora Nygatan ifrån Västerlånggatan, där huset var beläget. Detta hus
hade han fått med sin första hustru och därmed lagt grunden till sin
för
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
