Note:
Gunnar Hellström died in 1980, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B Församlingar vilkas kyrkoherdar varit assessorer i Stockholms stads konsistorium - Klara församling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mögenhet. Han förstod även att göra sitt kapital fruktbärande och var
känd som en långivare, som tog:höga räntor. Vid denna tid var det ej
ovanligt att taga en ränta om åtta eller tio procent på utlånat kapital så
han hade i vår tid säkerligen blivit stämplad som ockrare.
Som ett bevis på den ovanliga egenmäktighet och den hänsynslöshet
Hamarinus kunde visa kan följande händelse anföras. På hösten 1665 fick
major Julius De la Chapelle av en händelse höra, att hans fars kista ej
längre stod kvar i sin grav i Klara kyrka utan blivit upptagen och ställd
under en bänk. Fadern var den bekante överstelöjtnanten Adam De la
Chapelle, gemenligen Laskepelle kallad. Vid av majoren företagen
undersökning visade det sig, att uppgiften var riktig och att kistan på sin tid
blivit upptagen ur graven på befallning av Hamarinus, då denne var
kyrkoherde i Klara. De la Chapelle anklagade då Hamarinus inför Stockholms
stads konsistorium för tjuveri, våld och rov. Konsistorium beslöt 1665
15.10 att upptaga saken till behandling, emedan Hamarinus vore till
ämbetet restituerad. Genom vittnesmål av dödgrävare och ringare blev bevisat
att Hamarinus, troligen pestilentieåret, d. v. s. 1654 eller 1657, låtit bygga
en trappa ned till sin grav, där han just låtit begrava ett sitt barn. För
att få utrymme till trappan hade han låtit borttaga De la Chapelles kista
och givit order att den skulle ställas in under en bänk i kyrkan. Efter
detta vittnesförhör sökte- Hamarinus förlikning, men utöver skadestånd
och gravens återställande, vartill Hamarinus var villig, fordrade De la
Chapelles: arvingar att han skulle bekosta ett monument i Klara kyrka
över Adam De la Chapelle, Härtill vägrade Hamarinus och lät saken ha
sin gång. Den 6 november blev han av konsistorium dömd att återställa
graven och att mista prästämbetet tills världslig rätt yttrat sig angående
beskyllningen för tjuveri, våld och rov. Rådhusrätten befriade honom i sitt
utslag den 13 december för denna beskyllning, men dömde honom att böta
400 daler silvermynt för hans egenmäktiga och förargelseväckande for—
farande.
Samuel Hamarinus var emellertid ej blott en egensinnig och hänsynslös
person utan en synnerligen dugande man. Som kyrkoherde i Klara ägnade
han sig särskilt åt skolväsendet och på hans initiativ och genom hans
kraftiga bedrivande tillkom Klara skola. Dess skolhus uppfördes på Klara
kyrkogård och bär ännu i en inskription vittne om hans nit för skolan.
Före skandalen i Bromma var han en allmänt aktad man.
Mäster Samuelsgatan i Stockholm har fått sitt namn efter Hamarinus.
I alla biografier kallas han Hammarinus, men skrev själv sitt namn Samuel
B. Hamarinus. Som hans dödsår uppgives av hans biografer 1665, men
han levde ännu 1667 14.1, då han omnämndes i Stockholms rådsturätts
civilprotokoll såsom levande.
Hamarinus” porträtt finnes i Klara församlings ägo.
» 313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
