Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Mikael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANZÉN. 117
Champagnevinet, Till en yngling, (»Goda gosse, glaset töm»)
och Glädjens Ögonblick (»Sörj ej den gryende dagen förut»),
parar sig skälmsk glädje med oskuldsfullt behag.
Franzéns vittra sympatier voro ursprungligen
snarare hos den nyvaknande tyska skaldekonsten och hos
Englands klassiska diktning (hans första dramatiska
försök voro påverkade af Shakspere) än hos de häfdvunna
franska mönstren. Men om han än ägde vissa
förutsättningar att varda nydanare i vår vitterhet, var han å
andra sidan ej kallad till stridsman. Han fortfor icke
på den stråt, som han inslagit, utan blef alltmer
akademisk i sin alstring. Vid sekelskiftet antager hans poesi
en lärodiktande prägel.
Under sin senare verksamhet - långt in i nästa skede
- fortsatte Franzén sin lyriska diktning (de religiöst
stämda »Fannysångerna» samt utmärkta psalmer, af hvilka
23 intagits i 1819 års psalmbok). Hans större episka och
dramatiska skaldeverk äro föga lyckade. Det är såsom
den enkla visans målsman han företrädesvis skall lefva.
I sin egenskap af sekreterare i Svenska akademien
författade han ett antal välskrifna minnesteckningar.
Lefnad: Frans Mikael Franzén var son af en handelsman i
Uleåborg och född 1772. Sjuklig och svag som barn, utvecklade
han ovanliga själsgåfvor och röjde tillika en sällsynt oskuldsfull
karaktär. Först bestämd för studier, vistades Franzén hos den
store finske vetenskapsmannen Porthan. Då fadern afled, måste
emellertid den unge Franzén biträda sin moder i handeln. Midt
ibland tjärtunnor och andra handelsvaror spirade dock hos honom
ett öppet sinne för poesi, närdt af hemmets och familjelifvets fridfulla
behag och af kärleken till hans moder. Snart lämnade emellertid
Franzén åter handeln för studierna, blef en af Porthans bästa
lärjungar och promoverades 1789 i Åbo, hvarest han kort
därefter blef docent. År 1793 väckte han uppmärksamhet genom
sina dikter i Stockholmsposten; efter en utländsk resa, bl. a. till
Paris, anställdes han som bibliotekarie och professor vid det finska
universitetet. Sedan Finland afträdts till Ryssland, öfverflyttade
Franzén (som valts till ledamot af Svenska akademien efter Gyllen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
