Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Mikael Franzén - Johan David Valerius - Mikael Choræus - Axel Gabriel Silverstolpe - Karl Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 GUSTAVIANSKA TIDEN.
borg och kallats till kyrkoherde i Kumla i Närke) år 1811 till
Sverige. Sedan blef han kyrkoherde i Stockholm samt tjänstgjorde
under ett årtionde såsom Svenska akademiens sekreterare, intill
dess han år 1834 tillträdde biskopssysslan öfver Härnösands stift,
som han innehade till sin död, 1847.
Johan Dayid Valerius (född 1776, ämbetsman, f 1852)
vann pris för lärodikter och oden i den akademiska smaken
(t. ex. Tålamodet). Dessa hans dikter, rika på slående
antiteser, vunno på sin tid mycket erkännande men äro nu
mindre lästa. Dessutom är Valerius en af målsmännen
för den glada, torroliga »sällskapsvisan», ett diktslag som
på denna tid var mycket omtyckt och som särskildt i de
yngre gustavianernas krets hade flitiga odlare. Bland
hans »Visor och sångstycken», som till stor del äro
efterbildningar, förekomma några, som varit och äro högst
populära, t. ex. Vårvisa (»Kom, sköna Maj och blicka»),
Skeppsfarten (»Jag hälsar dig, fredliga flagga»), m. fl.
Mikael Choraeus (finne, född 1774, präst, f 1806) erhöll
pris af Svenska akademien för retoriskt hållna dikter men lefver
i eftervärldens hågkomst förnämligast genom några elegiskt stämda
poem: Änkans visa, En tanke på min egen graf m. fl. I vissa
dikter visar han släktskap med sin landsman Franzén.
Axel Gabriel Silverstolpe (född 1762, riddarhussekreterare,
f 1816, utmärkt för sin redbara och rättrådiga karaktär såsom
politiker och enskild man) är författare till några ädelt tänkta
lärodikter och en del lyckliga skämtsamma sagor och satirer,
besläktade med Leopolds och fru Lenngrens, samt förträffliga
sällskapsvisor (t. ex. »Menar du min bror, att den är säll»). Han
var ock verksam som skriftställare på det populär-filosofiska
området i upplysningstidens riktning och som politisk skribent samt
deltog i författandet af 1809 års grundlagar.
Karl Lindegren (född 1770, sekreterare vid teatern, död på
gäldstugan 1815), i lif och diktning representant för den
sentimentala hållningslösheten, skref bl. a. några mycket väl mottagna
dramer i den då så populäre tysken Kotzebues stil; särskildt blef
Den försonade fadern ett af sin tids mest omtyckta
repertoarstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
