Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 1 sept. 1928 - Några teoretiska synpunkter på smärre mottagningsantenner, av civilingenjör E. T. Glas - Den ackumulerande elektriska spisen och matlagningsfrågan, av ingenjör C. O. Rahm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’{!■ nov. 1928
ELEKTROTEKNIK
155
der Pol, ehuru något omändrat till formen för att passa
våra beteckningar
Ä, = — 15 • [sin 2 0 ■ (2 Si 2 –-Si 4 ° ) 4-
l \ 1 + x 1+xl^
eos
0
0
20 (2 Ci 2- —––-Ci 4 –-Hog -’—–-
l 1+x 1+x y1+x
,57722^ I + 30 • log - — Ci 2 1
+ sin2 0 •
1
sin 2
0
"a+l
f 38,iio8 ohm
Van der Pol’s formel förutsätter en fullständigt ledande
jordyta. Detta approximativa uppfattningssätt är
försvarligt, endast om våglängden är tillräckligt stor, så
att storheten a ’ X ej är liten (0 = jordskorpans
ledningsförmåga). Formeln är sålunda ej utan vidare användbar
för mycket korta vågor.
Här ha vi alltså ett verktyg för att analytiskt
bestämma strålningsmotståndet, sedan 0 funnits enligt
.föregående för den betraktade antennen. Ex. för den i fig. 7 a
visade starkt förkortade antennen uppgår strålningsmot-
h
ståndet till ej mindre än 105 ohm för x — 0, dvs. –=0,42.
X
Okar x, så att vertikala höjden alltså avtar i förhållande
till våglängden, minskar strålningsmotståndet mycket
h
snabbt. För x = 10, dvs. ~ = 0,o4i understiger det
redan 1 ohm. Å andra sidan uppgår det, för den starkt
förlängda antennen i fig. 7 b, däi - 0,os, icke för något
/
värde på x till ens 1 ohm.
Emellertid är räknearbetet enligt den fullständiga
formeln rätt besvärligt, särskilt för små värden på ^ ~
Det är emellertid just dessa, som här närmast intressera
oss, emedan vi syssla med. smärre mottagningsantenner,
för vilka i regel
6 - n
-—-■< 0,2
1+x
För små värden på a kunna vi med snabb konvergens
skriva
la3 la5
&«=«_ +_.__ + ........
Ci a — 0,57722 4" a-
la2 la4
2 ’ 2 ! + 4 1!
+
Avbrytas dessa serier efter andra resp. tredje termen
och insättes resultatet i den fullständiga formeln, erhålles
efter något räknande den för små värden på T ® gäl-
1 + x
lande enklare formeln
. (sin2 0—Sin2 <al— " -ainaol
I • sin2 _ -— ø) —-.sin20’ohm
3 1+x 1 1+x )
där enligt föregående Rso= 160 • 71
•Gr—kfj’
Parentesen är tydligen att uppfatta som en
korrektionsfaktor inom formelns giltighetsområde i förhållande
till användning av den vanliga dipolformeln. Är x
tillräckligt stort, ha vi förut sett, att strömfördelningen
utmed den vertikala antenndelen tenderar att bli allt
jämnare. Med för uppskattning tillräcklig noggrannhet kan
man då sätta
Rs = Rso • sin2 0
Strålningsmotståndet definierades i det föregående som
det i antennens strömbuk insatta mot
strålningsförlusterna ekvivalenta ohmska motståndet Emellertid händer
det i många fall, att denna strömbuk enligt vårt
betraktelsesätt ligger utanför antennen. Så t. e. i fig. 7 b.
Hänföres i stället strålningsmotståndet till största
strömvärde, som verkligen uppträder utmed antennen, blir det
större i proportionen . * så att i det speciella fallet
sm2 0
Rs = Rso. För en antenn med tillräckligt långt
horisontellt parti kan man alltså, förutsatt att
antenndimensionerna äro tillräckligt små i förhållande till våglängden,
tillåta sig för uppskattning använda dipolformeln, varvid
det så kalkylerade strålningsmotståndet hänför sig till
utmed antennen uppträdande maximal ström.
För de flesta antenntyper utfaller emellertid
strålningsmotståndet betydligt mindre än vad denna dipolformel
anger och överstiger endast i undantagsfall 2/3 ohm.
Som strömbegränsningsorsak spelar således
strålningsmotståndet vid alla brukliga typer av smärre
mottagningsantenner en mycket obetydlig roll jämfört med
övriga förluster, särskilt de i jordledningen, vilka ej
sällan uppgå till tio dubbla värdet.
DEN ACKUMULERANDE ELEKTRISKA SPISEN OCH
MATLAGNINGSFRÅGAN.
Av ingenjör C. O. RAHM.
Ett elektrifierat kök erbjuder i fråga om hygien,
prydlighet, enkelhet i skötseln, ringa brandfara etc. så stora
fördelar, att elektricitetens relativt långsamma
frammarsch inom detta område ej kan förklaras enbart med
hänvisning till en viss konservatism, utan måste bottna i
svårigheter av rent teknisk och ekonomisk art. Det är i
själva verket två med varandra intimt sammanhängande
frågor, som här varit dominerande, nämligen frågan om
framarbetandet av en fullt rationell elektrisk
köksutrustning samt om rationella taxor för elektrisk kokenergi.
Matlagningens elektrifiering har därför ställt
elektricitetsverken inför både intressanta och svårlösta pro-
blem, men bjuder på samma gång en möjlighet till en
mångdubbling av energiförbrukningen i hushållet, om en
nöjaktig lösning kan vinnas. Redan svårigheten för
elektricitetsverken att sälja elektrisk energi för
matlagning till sådant pris, att den rent termiskt sett ej blir
allt för dyr i jämförelse med andra metoder, tyder på att
den elektriska matlagningen för att stå sig i
konkurrensen måste taga till hjälp alla de direkta och indirekta
fördelar, som den kan bjuda.
En elektrisk spis, utförd som en mer eller mindre
trogen kopia av ved- eller gasspisen, resulterar visserligen
i en fullt användbar spisanordning, men synes dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
