Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEKNISK TIDSKRIFT
20 SePt. 1930
kvarhålles kring lagren. Någon direkt förbrukning
eller förstörelse av smörjmedlet såsom vid glidlager
äger ju icke rum, varför åtgången av olja är ganska
obetydlig. Av stor vikt är dock att ständigt hålla
lagren fyllda med smörjolja eller fett.
Jämför man en remtransportör med en skophiss
finner man, att en väsentlig olikhet mellan de båda
transportorganen ligger däri, att vid den förra den
dyraste delen av anordningen är utsatt för direkt
åverkan av materialet, under det att vid den senare
den billigaste delen är svårast utsatt. Detta är
givetvis en stor nackdel och medför, att de verkliga
underhållskostnaderna för en remtransportör kunna
uppgå till avsevärda belopp. Därtill kommer, att
man beträffande remmen, knappast på förhand kan
säga, hur länge den kommer att räcka. En olycklig
tillfällighet, såsom att en del av tillhörande
järnkonstruktion eller plåtarbeten nedfaller på remmen
eller att ett hårt och skarpkantat stycke av det
fraktade materialet på ett eller annat sätt kommer på
underparten av remmen och föres till ändskivan, där
det kommer i kläm mellan rem och skiva, kan
lätt åstadkomma stor skada och nedsätta remmens
motståndskraft. Man torde kunna säga, att det är
mera risker förbundna med användandet av
remtransportör än vid de båda andra
transportanordningarna. Icke risker för långa driftavbrott, men
väl för avsevärda underhållskostnader. Detta
förhållande uppväges dock i de flesta fall av
remtransportörens goda egenskaper, vilka omnämnts i det
föregående.
D. Driftsäkerhet.
Skopelevatorn kan ifråga om driftsäkerhet icke
konkurrera med vare sior skopbissen eller
remtransportören. De rörlisra delarna äro många och lätt
utsatta för skadlig åverkan. Skoporna arbeta sig ofta
lösa och förorsaka driftavbrott, länkbultarna i kedian
nötas så småningom. och brott inträffar lätt vid
tillfällig överbelastning. Ett kedjebrott är en ganska
allvarlig sak. enär vanligen även en del skopor
samtidigt förstöras och en lång tid åt°rår för att
avhjälpa skadorna och försätta elevatorn i
driftsdug-ligt skick. Man försöker dock så mvcket som möjligt
säkerställa siar mot kediebrott genom användandet
av säkerhetskoppling vid drivaxeln, som springer
sönder vid en kedjespänning, som understiger den.
som tillåtes för kedjan. I samverkan med denna
säkerhetsanordning måste givetvis en automatisk
spärr finnas, som hindrar kedian att löna baklänges,
om drivkraften från motorn skulle frånkopplas. Det
senare är emellertid en sak, som gäller för de flesta
uppfordringsanordningar. Även vid
remtransportörer arbetande i 15° à 20° lutning böra dylika
säkerhetsanordningar icke saknas.
Att säkerhetsanordningar äro av utomordentligt
stor betydelse vid alla transportanordningar
arbetande i lutning, framgår med stor tydlighet av den
olyckshändelse, som för kort tid sedan inträffade i
en kolgruva i Pennsylvania. Kolet
upptransporterades där från koltippen, som låg några tiotal meter
under jord, upp till sorteringsverket medelst en
skopelevator c:a 140 m lång, arbetande i 30°
lutning. Av någon orsak brast kedjan strax nedanför
drivaxeln, och hela skopsystemet lastat med c:a 60
ton kol gled med alltjämt ökad hastighet ned mot
koltippen. En explosion inträffade, koltippen sattes
i brand, och gruvans fläktar sattes ur funktion. Av
de arbetare, som befunno sig i gruvan, omkommo
icke mindre än ett femtiotal, och ett stort antal blevo
skadade. Den kommitté, som gjorde undersökning
i saken, framhöll, att transportörer av denna typ
icke skulle få användas, förrän sådana mekaniska
säkerhetsanordningar uppfunnits, som förhindra den
lastade partens nedåtgående vid kedjebrott.
En dylik anordning skulle väl vara möjlig att
konstruera, men mera praktiskt är att inrikta sig
på att förhindra kedjebrott. För detta ändamål kan
ju en säkerhetskoppling göra god tjänst, men fullt
pålitlig är den ingalunda, då erfarenheten har visat,
att man gärna använder överstarka pinnar i
densamma. För övrigt nötas ju kedjan och länkbultarna
med tiden, under det att pinnen i kopplingen
förblir oförändrad, varför kopplingen under alla
förhållanden så småningom blir överstark.
En annan nackdel vid dessa skopelevatorer är det
förhållandet, att man icke så lätt kan kontrollera
nötningen och dess fortskridande. Särskilt äro
bultarna förrädiska, där de ligga med de yttre delarna
inbäddade i tjocka lager av materialstoft.
Skophissen uppvisar avsevärt större driftsäkerhet
än skopelevatorn. De delar i vilka felaktigheter
lättast uppstå äro linan, pålastningsanordningen och
den elektriska kontrollutrustningen, I de flesta fall
äro driftavbrotten förorsakade av mekaniska fel och
äro vanligen fort avhjälpta. Linbrott inträffar väl
understundom och kan ha svåra följder — särskilt
vid stora hisshöjder —, men i många fall bli
skadorna ganska obetydliga och begränsa sig till
skop-vagnen och järnkonstruktionerna i
uppfordrings-banans nedre del.
Linbrott bör emellertid kunna undvikas genom
regelbunden inspektion av linan och utbyte av
densamma, när så påfordras. Linans livslängd bör
också kunna ökas genom korrekt val av lin- och
skivdiametrar och effektiv smörjning av linan. Skulle
ett linbrott inträffa, behöver detta i de flesta fall
icke förorsaka många timmars driftavbrott, om lina
och skopvaa’n finnes i reserv. Yid en del
anläggningar föredrager man att använda två av varandra
oberoende skophissar istället för anordning med ett
spel och två vagnar såsom vid gruvhissar. Detta
sätt att öka driftsäkerheten på bekostnad av
anläggningskostnaden torde dock i regel vara omotiverat.
Remtransportören måste betraktas som den ur
driftsynpunkt absolut säkraste av de tre
transportanordningarna. Remmen och i någon mån
driv-maskineriet äro väl de enda ingående elementen, som
kunna förorsaka driftavbrott, men dylika
driftstörningar äro ganska sällsynta. Det svåraste fallet
skulle givetvis vara, om remskarven ginge sönder
vid en transportör arbetande i lutning, något som
ingalunda är otänkbart. Remskarven försvagas
nämligen fortare än remmen och har sällan samma styrka
som denna. Vulkaniserade skarvar äro väl att
föredraga framför mekaniska, men de senare ställa sig
betydligt billigare och äro lättare att åstadkomma
på platsen. Emellertid är ju remskarven så väl
åtkomlig för inspektion, och man har egentligen ingen
ursäkt, om en försvagad skarv brister.
Remtransportörens stora driftsäkerhet har många gånger varit
av avgörande betydelse och motiverat dess använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
