Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANIK 167
Fig. 13.
20 sept. 1930
Samma utveckling kan
man även iakttaga i
Amerika, där man använder
gjutjärn med en
hållfasthet av 65 000 lb/sq. in.
(= 45 kg/mm2). Man
söker vidare höja gjutjärnets
kvalitet genom tillsats av
nickel, allt efter
godstjockleken (3—25 mm)
medför en nickeltillsats’av
2—4 % nickel en
Brinell-hårdhet av upptill 300 och
500. Nickel är även
ägnat att åstadkomma en
jämn tät struktur och att
genom förstörandet av fri
karbid förhindra bildandet
av hårda "knastrar". I
de fall där ett ökat
motstånd mot förslitning och
den minsta möjliga
formförändring äro av särskild
betydelse använder man
tillsatser av nickel och
krom.
Förutom åt förbättringen
av kvaliteten av det
använda materialet, ägnas även stor uppmärksamhet åt
bättre bearbetningsmetoder av styrlisterna, för att
höja maskinernas arbetsnoggrannhet. Alltsedan
specialmaskiner för slipning av prismorna hava medgivit
möjlighet för slipning, behandlas frågan, huruvida
det är fördelaktigt att skava prismorna eller att slipa
desamma, med alldeles särskilt intresse. Skavningens
anhängare äro av den åsikten, att skavningen
åstadkommer fördjupningar, som upptaga oljan och att
materialet vid skavningen förbliver hårdare än vid
slipning, till följd av den därvid uppträdande
uppvärmningen. Slipningens anhängare påpeka däremot
att de vid skavningen vållade fördjupningarna icke
tjänstgöra såsom bäryta, att således det specifika
yttrycket blir större, vilket bidrager till en snabbare
förslitning.
Nogrannheten vid tillverkningen är bestämd
genom vissa kända normer, som göra allt större
landvinningar och som delvis t. o. m. överträffas av
tillverkarna, Sedan mekaniska verkstäderna under de
sista 10 åren ha grundligt befattat sig med
passningsfrågor, kommer utvecklingen under den
närmaste framtiden i hög grad att påverkas av frågan
om innehållande av den föreskrivna
arbetsnoggrann-heten. För att uppnå noggrant maskinarbete
använder man vid svarvning i allt större utsträckning
stopp eller anslag med fininställning, måttsatser och
indikatorer. Vid slipning har man kommit till
förfarande, varvid man kontrollerar den avlägsnade
materialtjockleken kontinuerligt med hjälp av s. k.
minimetrar eller vid vilka, t. e. vid rundslipning,
måttet kan kontrolleras under själva slipningen utan
att man behöver stanna maskinen.
Förkortning av arbetstiden oah förenkling av
skötseln.
Jämte arbetets kvalitet är naturligtvis en
förkortning av arbetstiden för maskindelarnas framställning
och arbetsstycken bearbetning en huvudsynpunkt,
under vilken man kunde anföra ett stort antal
olikartade exempel. Maskintidernas förkortning beror i
hög grad på verktygens förbättring, som
åstadkommes i den fria internationella konkurrensen, under
ömsesidig påverkan. De vid århundradets början av
Taylor uppfunna snabbstålen följdes av uppfinningen
av Stellit genom amerikanaren Haynes och därefter
av den tyska uppfinningen Widia, som även
framställes under benämningen "Carboloy". Vid dessa
verktyg kan man icke längre tala om stål, då
materialet består av 94 % volframkarbid och 6 % kobolt,
således icke innehåller något stål alls.
För den praktiska verkstadsdriften är det önskvärt
att driftspersonalen erhåller tillräckliga underlag, för
att kunna urskilja de gynnsammaste
användningssätten av de olika verktygsstålen i de olika
maskinerna. Dessa underlag kunna, sedan lagarna för
spånavverkningen äro fastställda, framställas i form
av diagram eller tabeller. Det är icke tillräckligt att
endast uppgiva storleksordningarna för hastigheter
och matningar utan man måste klargöra dessas
inbördes förhållande med hänsyn till spånavverkningen.
Först härigenom blir en ekonomisk användning
möjlig. Resultaten av de vetenskapliga arbetena måste
infogas i diagrammen för att i driften komma till
praktisk användning. Diagrammen utgöra således
så att säga en översättning av de vetenskapliga
arbetenas resultat till praktikens språk, i och för
uppnåendet av lämpligaste spånareor, skärhastigheter,
verktyg osv.
Arbetstidernas förkortning kommer vidare till
uttryck i nya arbetsmetoder. Bl. a. har man på grund
av ingående praktiska och teoretiska undersökningar
av spånavverkning vid svarvning av hjulsatser
kommit till en ändring av hittills använda metoder. Man
har skilt grovsvarvningen från slätsvarvningen och
därigenom uppnått ett oberoende av de använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
