Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 20 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 jan. 1931 - Västerbron, repliker av Ernst Nilsson och Karl Ljungberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Anslutning mot Långholmen för tre olika broförslag.

har betydligt högre värde ur sjöfartssynpunkt än den
programenliga linjen AEF med samma korsningsvinkel.
Den lilla inskärningen BBC med 49 cm höjd har ingen
betydelse vid sidan av den vinst ytan EDF erbjuder.
Eftersom man med vår profil kan genomsläppa fartyg
med ca 1,8 m högre rigg än enligt programbestämmelserna,
tror jag icke man kan uppleta någon verkligt
sjöfartssakkunnig som icke instämmer i denna min åsikt.
När då denna sjöfartsprofil är kombinerad med den
bättre lutningen 1 : 27 finnas inga realskäl, som tala
för att man skall försämra lutningen till 1 : 25 för att
fylla rent formella krav. I själva verket har
prisnämnden i motsats med major Nilssons nu
uttalade åsikt även intagit denna ståndpunkt, då
den i sin sammanfattning yttrar "Den stora
spännvidden och sjöfartsprofilens ökade höjd i
farledens mitt torde därjämte tillåta en mindre
inskränkning av profilen i de övre hörnen".

Beträffande hamnstyrelsens nu utarbetade förslag
till Västerbro säger major Nilsson, att de av mig
angivna konstruktionshöjderna 3,3 om resp. 3,6 m
äro oriktiga och att de endast skola vara 3,0 m för
båda broförslagen. Uppgiften 3,3 resp. 3,6 har
emellertid erhållits på hamnstyrelsens konstruktionskontor
från ritningar, som företetts för mitt ombud. Har
han fått vilseledande uppgifter? Emellertid gör detta
ingenting i sakfrågan, ty som jag förut visat kan man
med min konstruktion och samma konstruktionshöjd
3,0 m vinna ca 70 cm på brobanehöjden vid hjässan.
Dessutom bör observeras att major Nilsson jämför
vårt tävlingsförslag med hamnstyrelsens nya konstruktionsförslag,
som är uppgjort med helt andra fordringar på
maximinedböjningen än de, som lågo till grund för vårt
förslag. Skulle det sistnämnda ändras med hänsyn till
de nya fordringarna, kan konstruktionshöjden hos
detsamma väsentligt minskas. I sak kvarstår därför,
trots de felaktiga uppgifter jag erhållit, att spännvidden
kan reduceras med 20 à 30 m, och mera kan, som
jag redan i redogörelsen i V. V., h. 7, framhållit, icke
ekonomiskt utnyttjas på grund av ökade grundläggningskostnader.

Men huru hänger det egentligen ihop med den låga
konstruktionshöjden 3,0 m hos hamnstyrelsens
nya förslag, vilket i stort sett endast synes vara en
omarbetning av tredje pristagarens förslag? Beträffande
det sistnämnda ansåg prisnämnden, att en ökning från
3,0 m till c:a 4,5 m var nödvändig för att nedböjningen
skulle hålla sig inom programmets fordran 1/1000 av
spännvidden. Var denna prisnämndens ökning oriktig
eller har man nu godtagit så stor nedsänkning som
1/600 à 1/700 av spännvidden? Prisnämnden har
dock uttalat, att högst 1/800 borde få användas.
Denna fordran är även i överensstämmelse med det
nya förslaget till normalbestämmelser för järnkonstruktioner.

En del andra påståenden i major Nilssons replik
stämma så litet överens med mina uttalanden, att jag
endast kan rekommendera läsaren att göra en direkt
jämförelse, t. e. hans påstående, att jag underlåtit att
använda mina formler för kombinerad knackning och
böjning. I mitt senaste inlägg har jag i stället tämligen
detaljerat påvisat på vad sätt dylik hänsyn tagits
samt även, att de av mig använda spänningarna icke
äro för höga med hänsyn till programbestämmelserna.

Detsamma gäller hans påstående, att jag skulle hava
erkänt att vissa vikter blivit för lågt beräknade, då
jag i stället påvisat att noggrannhetsgraden hos mina
beräkningar är ovanligt god för att gälla ett
preliminärt förslag till en "idépristävlan".

Det finnes mycket att säga även om en del andra
felaktiga påståenden från major Nilssons sida, men
jag vill icke taga tidningens utrymme och läsarens
tålamod alltför mycket i anspråk genom att detaljerat
bemöta dem alla.

Ännu en sak vill jag dock något beröra. Hans
egendomliga yttrande "man behöver ju icke vara
renons på omdöme, därför att man icke har allt
för höga tankar om Vierendeelbalkens undergörande
förmåga i föreliggande fall" ger en viss karakteristik
åt hela hans nya inlägg. Var finnes i mina beräkningar
eller yttranden något, som anger, att jag anser
Vierendeelbalken hava en "undergörande förmåga".
Jag har uttryckligen framhållit, att det är estetiska
skäl, som varit avgörande vid utbytet av de vanliga
diagonalförbanden mot momentstyva tvärförband.
I mina yttranden påvisas, att man vid knäckningsberäkning
behöver räkna med 2,5 gånger facklängden i stället
för enkla facklängden, som man kan göra vid
diagonalförband. Detta är väl i stället ett påvisande
av systemets nackdelar, om man nämligen ser
frågan rent konstruktivt och icke tar någon hänsyn till
de estetiska synpunkterna. Emellertid vidhåller jag
bestämt, att den estetiska vinsten är så avsevärd, att
den väl kan försvara vår i detta häseende något dyrare
konstruktion.

Det är även estetiska synpunkter, som till stor del
varit avgörande, då vi valt två bågar under brobanan
i stället för fyra, som användes såväl i 3:dje
pristagarens förslag som i det nu av hamnstyrelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>