Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 16 maj 1931 - Överblick av den industriella koncentrationsrörelsen i modern tid, av G. Settergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressegemenskap – företagen sammansmälta till en
ekonomisk enhet för all framtid. Inom en kartellbildning
däremot, som ju slutes endast på ett visst antal år,
händer det icke sällan, att ett eller annat av de i
kartellen ingående företagen efteråt känner sig
missgynnat, varför svårigheter kunna uppstå, när
det gäller att i sinom tid få till stånd ett nytt avtal.
Inom trusten kan en rationell utgallrings- och
konsolideringsprocess vidtagas, varvid de ekonomiskt
svagare företagen nedläggas och driften koncentreras
hos de livsdugliga företagen. Emot kartellerna däremot
anmärkes det mycket ofta, att de hålla vid liv i
ekonomiskt hänseende mindervärdiga företag. Vid de
högre kartellformerna – jag tänker härvid i första
rummet på försäljningssyndikatet – äro dock
konsolideringsåtgärder i viss utsträckning möjliga att
genomföra. Jag vill härvid erinra om den förut
framhållna i kartellkontrakten vanliga bestämmelsen
om rätt till försäljning av kvotandelar mellan
medlemmarna inbördes, vilket stadgande just avser
att öppna möjlighet för driftens koncentrering. Det
förekommer också att kartellmedlemmarna
tillsammans inköpa ett företag, som sedan nedlägges.
En genomgripande specialisering och standardisering
av driften är utan fråga lättast att genomföra inom en
trustbildning. Trustsammanslutningarna äro för den
skull särskilt förmånliga i de fall, då huvudönskemålet
med sammanslutningen är att åstadkomma besparingar
i tillverkningskalkylen. Även ifråga om specialisering
och standardisering kan nog en del uträttas till det
bättre inom kartellen, under förutsättning av god vilja
och förståelse hos kartellmedlemmarna. Enighet i
dylika frågor speciellt beträffande specialiseringens
ordnande visar sig emellertid ofta mycket svåruppnåelig,
särskilt om vinstmöjligheterna på de av intressenterna
tillverkade produkterna äro olika stora.
Gemensamma fördelar, uppnåbara inom alla
monopolbildningar, äro möjligheterna att kunna bättre
överskåda behovet av en viss vara å marknaden och
den faktiska tillverkningens storlek. En mera
planmässig reglering av produktionen kan härigenom
åstadkommas, varigenom en icke önskvärd
överproduktion undvikes. Detta är uppenbarligen en
synnerligen stor fördel såväl ur national som
privatekonomisk synpunkt, då härigenom slöseri med
kapital och arbetskraft undgås. Andra för såväl truster
som försäljningssyndikat gemensamma fördelar äro,
såsom tidigare nämnts, de ofta synnerligen betydande
besparingar, som kunna åstadkommas genom en
billigare och ändamålsenligare försäljningsapparat.
Reklamkostnaderna kunna beskäras, antalet
handelsresande, nederlag och försäljningsställen
nedbringas samt distributionskostnaderna förbilligas.
Särskilt då fråga är om varuslag med höga fraktkostnader
kunna stora besparingar spåras genom en uppdelning
av avsättningen efter företagens belägenhet.
Jag har med avsikt velat sist framhålla den kanske mest
påtagliga förmånen, nämligen möjligheten för
monopolsammanslutningarna att reglera pris- och
försäljningsvillkoren, så att skälig vinst uppstår för
företagen. Emellertid kan icke med nog skärpa framhållas
faran av att på ett alltför ensidigt sätt utnyttja denna
möjlighet. Man må aldrig förglömma, att producenten
är till för konsumentens skull och inte tvärtom. Som
regel är det synnerligen oklokt att omedelbart efter
en sammanslutnings tillkomst tillgripa prisskruven.
En sådan politik bör endast inaugureras under förutsättning,
att priserna under den föregående konkurrensen
nedpressats till sådan nivå, att skälig räntabilitet ej kan
erhållas trots det förbilligande av tillverknings- och
försäljningsapparaten, som erhålles genom sammanslutningen.
Ett för högt marknadspris åstadkommer minskad
efterfrågan och kan lätt uppamma ny konkurrens inom
branschen, varför förfarandet är förkastligt, sett även
ur företagens egen synvinkel.
Invändningen mot sammanslutningar.
Inför alla de fördelar, som sammanslutningarna otvivelaktigt
medföra, ligger den frågan nära till hands, varför icke truster
och karteller förekomma här i landet i ändå större
utsträckning än som f. n. är fallet. Ja, för det första, är det
nog så, att även om industrimännen själva önska få till stånd
en sammanslutning, det i vissa fall möter stora tekniska och
ekonomiska svårigheter att kunna realisera planen. Detta är
särskilt fallet inom branscher, där tillverkarna uppgå till ett
stort antal, och de framställda produkterna i kvalitativt avseende
äro väsentligt åtskilda. I dylika fall är trustformen den ojämförligt
bästa, men för en dylik sammanslutning erfordras kapital, som
kanske inte står till buds, och det fordras initiativtagare, som äro
beredda offra tid och krafter på en uppgift, som mången gång
visar sig rätt så otacksam.
Ofta möter man också det resonemanget, särskilt hos
representanterna för större, i ekonomiskt hänseende bättre ställda
företag inom en bransch, där förhållandena f. ö. äro miserabla, att
det är förmånligare se tiden an och låta de sämst ställda företagen
gå under, innan åtgärder för branschens sanering vidtagas. En dylik
uppfattning kan ju vara i viss mån förståelig, men som regel torde
det vara bättre att under sådana förhållanden ordna
sammanslutningen, men låta företag, vilka sakna förutsättningar
för ekonomisk drift, stanna utanför.
En del industrimän äro fortfarande varma anhängare till den fria
konkurrensens princip och anse alltså, att de bästa
produktionsresultaten framkomma under fri tävlan mellan
konkurrenterna. De förmena, att genom sammanslutning det
kraftigaste incitamentet borttagits för fortsatt framåtskridande.
Denna uppfattnings riktighet är naturligtvis till stor del beroende
av den ledning, den nya sammanslutningen erhåller. Intet kan
vara felaktigare än att sedan monopolbildningen kommit till
stånd, lägga armarna i kors och endast inhösta vinsterna på
sammanslutningen. Man måste alltid betänka, att ny konkurrens
alltid står på lur, och att produktionen och avsättningen inom
branschen måste handhavas på sådant sätt, att de alltid befinna
sig på toppen av utvecklingen.
Å andra sidan kan icke förnekas, att, särskilt inom alltför
stora trustbildningar, fara förefinnes för en viss brist på
smidighet och anpassningsförmåga. Men att uteslutande
på grund av en föreliggande fara, som naturligtvis med
uppmärksamhet kan undgås, underlåta en åtgärd, som i
och för sig är oomtvistligt rationell, är givetvis en oriktig politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
