Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 20. 16 maj 1931
- Överblick av den industriella koncentrationsrörelsen i modern tid, av G. Settergren
- Utvinningen av helium, av Erik Hallström
- Notiser
- Det standardiserade tidskriftsformatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En av de största svårigheterna för sammanslutningstankens
fullständiga genombrott torde slutligen vara den
instinktiva motvilja, som behärskar flertalet industrimän
att inträda i en trust eller kartell. I själva verket torde
ingen industrimän ursprungligen och principiellt vara vän
av sammanslutningar, enär varje företagare hyser en
avgjord motvilja mot att avstå alltför mycket av sin individuella
makt. Så länge de ekonomiska förhållandena icke
ofrånkomligen tvinga till ett samgående, är det för den skull
ofta svårt att vinna förståelse för en dylik tanke.
Uppenbarligen är det felaktigt att se dessa frågor enbart
ur den individuella, egoistiska synpunkten. Det är varje
industrimans plikt både mot det av honom ledda företaget
och samhället att söka medverka till, att den industriella
produktionen inom hans bransch blir ordnad på ekonomiskt
bästa sätt.
Rättvisligen får man nog erkänna, att en dylik uppfattning
också vinner alltmer,a terräng inom industrimännens led.
Sammanslutningarna äro icke längre på långt när i samma
utsträckning som tidigare barn av nöden. De äro i stället
ett av de högsta uttrycken för vår tids rationaliseringssträvanden.
Samtidigt hava de blivit ett medel att inom det existerande
privata näringslivets ram undvika de olägenheter, som
socialismen vill bekämpa enligt sina kollektivistiska principer.
Även sammanslutningsrörelsen är nämligen till sin natur
kollektivistisk. Rätt ledd erbjuder den – utan dess uppenbara
nackdelar – alla de fördelar, som den socialistiska
kollektivismen brukar utlova: bättre planläggning, bättre
överblick över marknaden, bättre anpassning av produktionen
efter konsumtionens storlek, därmed undvikande det
slöseri med kapital och arbetskraft, som konkurrensen
otvivelaktigt medför.
UTVINNINGEN AV HELIUM.
Katastrofen med det engelska militärluftskeppet R 101 har
gjort, att från amerikanskt håll framkastats det förslaget att
heliumgasen, som numera ligger under statsmonopol i
U. S. A. för militärt bruk, i mänsklighetens intresse skall
ställas till den internationella luftfartens förfogande.
Enligt en amerikansk facktidskrift är vid Amarillo i Texas
sedan ca ett år tillbaka en ny anläggning för utvinning av
helium i gång, som vida överträffar alla tidigare dylika verk.
Där står alltid till förfogande en kvantitet av 100 000 m3
gas, vilket räcker precis till fyllning av "Graf Zeppelin".
Självkostnadspriset är ungefär 0:20 dollar pr m3. Gasen
utvinnes ur de i väldiga mängder utströmmande naturgaserna
från ett petroleumfält i Texas, vilka innehålla, förutom 80 %
kolväte- och andra gaser, omkring 1–2 % helium.
Utvinningen är förhållandevis enkel. Helium har den lägsta
kokpunkten av alla gaser (–268 °C); till 1908 ansåg man
det omöjligt att göra denna gas flytande. Alla andra gaser
kunna sålunda bringas i vätskeform under tryck och vid låg
temperatur (med tillhjälp av flytande luft), men helium förblir
vid denna behandling i gasform.
Efter vad dr Caper skriver i ett tyskt fackblad sker
utvinningen av helium liksom många andra gaser enligt det
tyska Linde-förfarandet med kompression, motströmsavkylning
och tryckreducering. Man kan alltså hoppas, att i en nära
framtid förhållandevis billig helium kommer att stå till den
internationella luftskeppsfartens förfogande i tillräckliga
mängder, givetvis under förutsättning av Förenta staternas
medverkan.
I kemiskt avseende tillhör helium de s. k. ädelgasernas grupp,
vilka äro indifferenta, dvs. ej ingå förening med andra kemiska
element. Namnet stammar från grekiskan: helios betyder sol.
I vår sols kromosfär påvisades nämligen helium i oerhörda
mängder redan 1868 genom Spektralanalys och därjämte
även i meteorernas och fixstjärnornas atmosfärer, dvs fulla
30 år före dess upptäckt på jorden.
En outtömlig och därtill lätt tillgänglig heliumkälla är den
atmosfäriska luften, som på 1 000 m3 innehåller
10 liter helium; fördelningen är alltså ej på långt när så fin
som guldets i havsvattnet. Helium har också redan utvunnits
ur luften, men de oerhörda mängder luft, som härvid måste
göras flytande, gör att framställningen med luft som
utgångsmaterial blir alltför dyrbar. Härvid utvinner man
för övrigt heliumgasen på så sätt, att helium och ädelgasen
neon först isoleras medelst flytande kväve; härefter bringas
neongasen i vätskeform medelst flytande väte, varefter
helium blir kvar i gasform. Om det lyckas att finna en
direkt och billig väg att taga heliumgasen ur luften, då
kommer den internationella luftskeppstrafiken att vara
säkerställd i alla tider med avseende på bärgas.
Slutligen må nämnas, att helium förekommer i flera
mineralier tillsammans med metallerna uran och torium,
varvid gasen bildas som en produkt av sönderfallande
radioaktiva, tyngre atomer. Den brasilianska
monazitsanden, vars cer- och toriumoxider komma till
användning inom glödlampsindustrien, innehåller sålunda
helium till en kvantitet av 1 liter pr kg. Auerbolaget
utnyttjar i någon mån denna heliumkälla.
Dr Caper är av den meningen, att om man en gång kommer
att behärska lagarna för atomernas sönderdelning, då blir
det säkert möjligt att erhålla helium som biprodukt av
radium och med detta besläktade element, när dessa ämnen
sönderfalla under avgivande av väldiga energimängder.
Erik Hallström.
NOTISER
Det standardiserade tidskriftsformatet. Tidskriften
Nordisk Boktryckarekonst (april 1931) innehåller bl. a.
en intressant uppsats angående standardiseringen av
tidskriftsformatet i de skandinaviska länderna. Hur stor
formatförbistringen är, framgår av en vid Stockholms
bangårdspostkontor företagen undersökning, vilken gav
till resultat, att bland de därstädes expedierade tidskrifterna
funnos 20 olika format inom dimensionerna mellan
211 X 286 mm och 226 X 305 mm samt 16 olika format
inom dimensionerna mellan 170 X 248 och 186 X 260 mm.
Den förstnämnda kategorien överensstämmer närmast
med normalformatet A 4 (210 X 297 mm), det sistnämnda
närmast med normalformatet B 5 (176 X 250 mm).
Emellertid finnas i Sverige icke så få tidskrifter i normalformat,
inalles ett 50-tal. Det vanligaste normalformatet är A 4, till
vilket kunna räknas minst 36 tidskrifter, av vilka det övervägande
flertalet eller 25 tjäna tekniska eller industriella intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0281.html
