Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 25. 20 juni 1931
- Kullagerpassningar. Ett genmäle, av H. Törnebohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KULLAGERPASSNINGAR.
ETT GENMÄLE.
I häfte 18 av Teknisk tidskrift var införd
en av ingenjör A. Hansson, ASEA, författad
artikel under rubriken "Kullagerpassningar",
innehållande kritik av en artikel om "Kullagerpassningar
och det internationella toleranssystemet" i
Kullagertidningen nr 1 för i år. Sistnämnda artikels
författare, civilingenjör H. Törnebohm, SKF, har
med anledning därav tillställt Teknisk tidskrift
följande genmäle.
Det är onekligen glädjande, att ett för den allmänna
maskinindustrien så viktigt ämne som kullagerpassningarnas
problem blir föremål för intresse och undersökningar även
bland de svenska kullageravnämarna. Från denna synpunkt
sett kan ingenjör Hanssons artikel hälsas med tillfredsställelse.
I början av artikeln förekomma emellertid påståenden och
antydningar, som synas giva vid handen att författaren ej är
fullt förtrogen med huru standardiseringsarbetet här i landet
bedrives, och icke känner till alla de villkor, som måste
uppfyllas för att förslag till svensk standard överhuvud taget
skola kunna bliva godtagna. Ingenjör Hansson gör ju
gällande, att toleranserna för kullager skulle vara "ensidigt
fastställda av de eller det ledande kullagerföretaget, som
tillverka efter metersystemet" och uttalar vidare sina tvivel
om att tillverkare och förbrukare skulle haft överläggningar
rörande dessa toleranser.
Såsom medlem av standardkommissionen, måste
undertecknad inlägga en gensaga mot oriktiga påståenden,
som beröra sättet för tillkomsten av svenska standards,
och som kunna tänkas skada den svenska
standardiseringsrörelsen. Ingenjör Hanssons uttalanden
torde icke kunna förklaras på annat sätt än att han icke
känt till de svenska standardtabellerna SMS 189 och 190.
Jag är förvissad om, att ingenjör Hansson skulle ha haft
en helt annan syn på saken, om han hade gjort sig mödan
att närmare studera dessa svenska standardtabeller samt
övriga officiella handlingar om kullagertoleransernas
tillblivelse och internationella fastställande.
Då det skulle föra för långt att nu redogöra för dessa,
må det vara nog att konstatera, att SKF, som
uppenbarligen här avses, utövat mycket litet inflytande
på att de avmått för kullagers hål och utvändiga
diametermått, som nu kritiseras av ingenjör Hansson,
ha fått de värden de i dag ha. Dessa värden äro
praktiskt taget desamma som efter ingående överläggningar
emellan tillverkare och förbrukare i Tyskland fastställdes
som tysk standard år 1922 (se DIN 612, 613, 614, 622,
623 och 624, utgivna i januari månad år 1922). De enda
ändringar som företogos då den internationella standarden
första gången diskuterades, i Zürich 1923, och som skedde
till följd av undertecknads yrkanden, voro avrundningar av
måttvärdena till sådana tal, att de kunde uttryckas även i
mått på tiotusendels tum (den minsta toleransenheten i
tumsystemets länder). Sålunda ändrades t. e. det tyska
standardvärdet 14 u till 15 u, vilket senare också
kan skrivas 0006". Det utarbetade internationella
standardförslaget för radialkullager blev ock till såväl
dimensioner som toleranser godtaget över hela världen
och således även i tumländerna. För Sveriges vidkommande
antogs standarden i form av SMS 30 år 1924 efter att
på sedvanligt sätt ha publicerats i "Verkstäderna" och
behandlats av bl. a. teknologföreningen. (Se särtryck nr
50 av "Verkstäderna" nr 2, 1924.) Att ingenjör Hansson
icke redan vid denna tidpunkt framkom med
anmärkningar är att beklaga, och standardkommissionen
kunde så mycket mindre räkna med kritik från det hållet,
som kommissionen alltsedan standardiseringsarbetet år
1918 fått en mera officiell karaktär, haft förmånen att
som en av sina medlemmar räkna en representant från
ASEA, vilken i föreliggande frågor icke anmält någon
avvikande mening. De nya toleranstabellerna SMS 189
och 190, vilka innehålla kompletterande toleransföreskrifer
för orundhet, löpnoggrannhetstoleranser – såsom
excentricitetsbestämmelser etc. –, men vilka vad de av
ingenjör Hansson påtalda avmåtten för hål och
ytterdiametermåtten beträffar äro oförändrade, fastställdes
år 1928, och även detta givetvis efter sedvanlig stadgeenlig
procedur. (Se särtryck nr 105 av "Verkstäderna" nr 8 1928.)
Det är dessa internationellt fastställda och över hela världen
praktiserade toleranser, som enligt ingenjör Hansson nu
borde ändras. Som motiv härför anför han de svårigheter,
som kunna uppstå vid inmontering av kullager i elektriska
motorer, varvid han i huvudsak hänför dessa svårigheter
till att kullagren ha för stora toleranser utvändigt.
Från rent standardmässig synpunkt sett måste ingenjör
Hanssons framställning betecknas som alltför ensidig.
Även om det skulle vara så, att han rent sakligt sett
hade rätt, kan det ändå starkt betvivlas att det vore ett
klokt beslut att minska toleranserna på av honom
föreslaget sätt. Kullager skola vara standardiserade
s. k. "primära marknadsvaror", vilka skola kunna
användas i de mest mångskiftande inbyggnader, från
sådana i ytterligt precisionskrävande maskiner och
apparater till sådana som endast kräva måttlig noggrannhet.
Vare sig kullagret sitter inbyggt i ett gyroskop, en slipspindel,
en elektrisk motor, en automobil, en transmission, ett
tröskverk eller en transportrulle etc. skall det om möjligt
vara av standardutförande. Det är uppenbart att
noggrannheten hos ett standardkullager är onödigt stor
i exempelvis transportrullen, men måhända är något
otillräcklig i gyroskopet. Det är ju så med all standard,
att vissa svårigheter måste uppstå i de yttersta gränserna
för standardens användbarhet. Elektriska motorer äro
visserligen ett viktigt och stort avsättningsområde för
kullager, dock ingalunda det största. Det vore
principiellt oriktigt att bedöma toleransfrågan uteslutande
med hänsyn till ett enda inbygg-riadsfall på ett
användningsområde. Om emellertid ingenjör Hanssons
förslag till minskade kullagertoleranser vid inbyggnad i
en del elektriska maskiner skulle förverkligas, och
således kullager av särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0367.html
