Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 474 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1931 - Undersökningar om varaktighet och hållfasthetsegenskaper hos svenskt barrvirke, av Ragnar Schlyter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Forssells metod för inspärrning å dragprovkroppar.

För provningen uppsågas stocken i ribbor med
32 X 32 mm tvärsektion. För dragprovning svarvas
felfria, 355 mm långa provkroppar till en diameter
på mittdelen av 15 mm, med koniska ändar (fig. 1).
Vid provningen inspännas ändarna i specialbackar,
som möjliggöra brott utan långsgående
sönderspjälkning av träet. Vid dragprov å vattendränkt
virke kompletteras specialbackarna med hål, så att
stift kunna slås tvärs igenom backen och genom
provstyckets koniska ändar. Draghållfastheten hos
furu är hög (omkring 1 000 till 1 500 kg/cm²) och
anmärkningsvärt lika för torrt och vattendränkt
virke om i senare fallet påkänningen beräknas på
brottsektionens yta i torrt tillstånd. Töjning och
elasticitetsmodul bestämdes med tillräcklig
noggrannhet medelst tre Zeiss-klockor, fastspända på
provkroppen.

För bestämning av tryckhållfastheten parallellt
med och vinkelrätt mot fibrerna visa sig 30 mm
kuber lämpliga. Resultaten äro lika jämna och av
ungefär samma storlek som för större kuber.

Elasticitetsmodulen vid tryck parallellt med
fibrerna bestämmes på prismor med 30 mm sida och 70
mm höjd genom mätning av hoptryckningen på 50
mm mätlängd. Härvid användes tvenne Zeiss-klockor,
monterade på provstycket medelst särskilda
ramar. Vid provning av tryckhållfastheten vinkelrätt
mot fibrerna mätes sammantryckningen medelst
en hävstångsanordning.

Provning av skärhållfastheten utföres enligt två
metoder, dels medelst "dragprov", dels medelst
"dosprov". För det förra användes en 355 mm lång
provkropp, 30 mm i diam., som delvis nedsvarvats till
15 mm diam., kvarlämnande ett 20 mm långt huvud
vid ena änden. Den inre ringformiga ytan av detta
huvud ligger an mot en särskild upplagsanordning
och den smalare delen av provkroppen drages
under provningen ur huvudet.

Vid dosprov användes provkroppar 31 mm i diam.,
20 mm långa. Provkroppen inpressas i en dosa med
ett 23,5 mm diam. hål i botten (fig. 2). Provkroppens
överyta utsattes för centriskt tryck, fördelat på en
yta med 15 mm diam. Då den undre anliggningsytan
är ringformad, blir provkroppen utsatt för
skärpåkänningar, delvis kombinerade med böjpåkänningar,
utefter en cylinderyta. Dosproven giva högre
värden än dragproven.

Enligt Forssell provas skärhållfastheten parallellt
med fibrerna bäst medelst "dosprov". Härvid kan
skärytan utan att beröra tryckytorna få uppkomma
i viss vinkel med provstyckets längdaxel.

II. Provning av ledningsstolpar och stora balkar.

Böjhållfastheten hos ledningsstolpar (rundtimmer)
av furu har även varit föremål för ett flertal
undersökningar. Nordell8 har rapporterat om
böjhållfastheten hos 40 st. mer eller mindre rötskadade,
oimpregnerade ledningsstolpar, provade i det fria, i
naturlig storlek och med naturlig fuktighetshalt efter
5 à 8 års användning. Härvid kunde stolparna med
hänsyn till rötskadorna indelas i tre huvudklasser A,
B och C med följande hållfastheten

A. Frisk eller obetydligt rötskadad, böjhållfasthet
450 à 520 kg/cm².

B. Rötskadad, böjhållfasthet i medeltal 360 kg/cm²,
minimum 280 kg/cm².

C. Mycket rötskadad, böjhållfasthet i medeltal 260
kg/cm², maximum 430 och minimum 150 kg/cm².

Till jämförelse med dessa resultat hava vid statens
provningsanstalt provats 11 st. med kreosotolja
helimpregnerade ledningsstolpar av furu, vilka
liksom föregående provats i naturlig storlek och
naturligt fuktighetstillstånd efter ca 20 års användning.
Böjhållfastheten varierade mellan ca 450 och 550
kg/cm², i medeltal 510 kg/cm². Hållfastheten hos
små, felfria normalprovkroppar uttagna ur den inre,
oimpregnerade delen av stolparna överensstämde
med de normalekvationer, som gälla för svenskt
furuvirke.¹⁰ Impregneringsmedlet hade sålunda
tillfredsställande fyllt sitt ändamål att bibehålla virket
i stolparna friskt och bärkraftigt.

För utrönande av virkets hållfasthet för
permanenta eller tillfälliga broar eller för
ställningsbyggnader hava provningar likaledes utförts vid
statens provningsanstalt. En del av dessa
provningar omfattade 18 st. bjälkar och plankor av furu
och 40 st. av gran. Bjälkarnas dimensioner vid
provningstillfället varierade från ca 20 X 24 cm till
ca 12 X 18 cm och plankorna voro 8 X 16 cm. De


Fig. 2. Forssells metod för provning av skärhållfasthet medelst dosprov.
Dosa (nedtill), lock med belastningsanordning (upptill) och provkropp
(till höger).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>