Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 620 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 28 nov. 1931 - Mål och medel i modernt husbyggande, av G. Chatillon-Winbergh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 6. Andra Mose bok 1:14 (väggmålning i fornegyptisk grav).

sådan låneform, som tvingade till en naturlig
successiv värdeavskrivning, i hög grad ägnad att
stabilisera markvärdet.

Efter i det föregående berörda frågor, som äro av
grundläggande betydelse för bostads- och
byggnadsproblemen men som visserligen behandlats endast
summariskt och stickprovsmässigt, övergår jag till
ett par kapitel, som kunna synas ligga närmare
ingenjörens intressesfär. Först kommer jag då till

Byggnadstekniken i den moderna husbyggnaden.

Det har sagts, att det funktionalistiska huset är
ett tecken på, att arkitekten tillägnat sig ingenjörens
syn på de tekniskt-konstruktiva problemen och hans
sätt av saklig materialbehandling. Det är väl
emellertid snarare så, att vad ingenjören sedan
20–30 år tillbaka i tiden utfört av teoretiskt
konstruktionsarbete och teknisk materialforskning och som
han tillämpat framförallt inom brobyggnads- och
vattenbyggnadskonsten men även för industriens
byggnadsverk av en mångfald olika slag, det börjar
nu även att finna sin väg till och tillämpning vid
de vanliga husbyggnaderna. Arkitekten har numera
vunnit insikt om, att även inom husbyggandet är
blott högsta teknik: god nog, och därför börjat söka
samarbete med ingenjören för att komplettera sin
sakkunskap med dennes speciella.

Det torde emellertid vara obestridligt, att det
sålunda mellan arkitekt och ingenjör etablerade
samarbetet fört dessa bägge yrkesmän närmare
tillsammans och bidragit till en ökad ömsesidig förståelse
och aktning för den enes och den andres insatser i
byggnadskonst och -teknik. Det allt oftare
återkommande tillkallandet av ingenjörer
för olika uppgifter inom husbyggnadsfacket
har även riktat detta gebit med
åtskilliga värdefulla nya rön och uppslag.
Jag vill blott erinra om den ingenjörs vetenskapliga
materialforskningens arbete inom betongtekniken,
på undersökningar av äldre och nyare
husbyggnadsmaterial i avseende å
hållfasthet, frostbeständighet,
brandsäkerhet, värmeisoleringsförmåga,
ljudisoleringsförmåga m. m., rörande vilka
under det senaste årtiondet utförtsen
epokgörande inventering av alla
viktigare ifrågakommande
byggnadsmaterials egenskaper. Vi äro därför
numera på ett helt annat sätt än tidigare i
stånd att bedöma ett materials
lämplighet för det ena eller andra
användningsändamålet.

Användningen av nyare konstruktionsmetoder och
byggnadsmaterial börjar hastigt vinna insteg i de
vanliga bostadshusen. Den skrymmande tegelmuren
i de inre bärverken ersattes av smäckra
konstruktioner i armerad betong, smältcementbetong eller
brandskyddat järn. Yttermurarnas mått minskas
väsentligt genom användningen av lättare,
mera värmeisolerande material, av
tunna betongväggar med särskilt isoleringsskikt m. m.
Det kan dock icke såsom allmän regel sägas, att
sådana modernare konstruktionssätt medföra
kostnadsbesparingar. Högre materialpriser och större
aibetskostnader förhindra detta. Ekonomiseringen
ligger i värdet av det vunna utrymmet. Huruvida
ett bestämt företräde skall tillerkännas sådana nyare
byggnadssätt kan i det konkreta fallet endast avgöras
genom en jämförande räntabilitetskalkyl.

Tegelindustrien arbetar för övrigt energiskt för
att hävda teglets ställning som det universella
materialet för husbyggnader och har att uppvisa ett
par rätt anmärkningsvärda nyheter, som redan
några år varit ute i praktiken. Det tegel, som
mestadels användes, är icke längre det förr vanliga,
tunga teglet utan en porös, omkring 15 % lättare
sten med goda hållfasthetsegenskaper och en
värmeisoleringsförmåga, som möjliggör en minskning av
väggtjockleken i ytterväggar till 80 % av det vid
den äldre tegeltypen erforderliga måttet. Även
framställes ett högporöst tegel, medgivande
väggtjocklekar av ned till ungefär hälften av de förr
brukliga. Detta sistnämnda material torde dock
ännu icke vara fullt färdigt utexperimenterat.
Särskilt är det ett önskemål att dess frostbeständighet
förbättras. Materialet har framförts i konkurrens
med gasbetong och andra lättare betongmaterial,
vilka ävenledes måste sägas vara i behov av vissa
tekniska förbättringar, innan de kunna anses som
fullgoda standardmaterial.

Trots den allmänna konservatismen inom
byggnadsfacket går nog tendensen mot användningen av

Fig. 7. Tegellossaregäng i Stockholm 1931.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>