Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 48. 28 nov. 1931
- Mål och medel i modernt husbyggande, av G. Chatillon-Winbergh
- Notiser
- Trafiksäkerheten vid järnvägskorsningar
- Professorsinstallationer
- En kurs i ljuskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och byggnadsfinansiering för att göra honom väl
förberedd för medarbetarskap i den modernisering av
byggnadsindustrien som förestår.
"Ingen man bygger ensam ett hus!" I det nyss
nämnda nydaningsarbete, om vars första lärospån vi
här sökt lämna några orienterande upplysningar,
hava både arkitekten och ingenjören sina givna
uppgifter eller rättare arkitekten och ingenjörerna, ty
icke endast den byggnadstekniske ingenjören utan
hart när varje yrkesgrupp inom de tekniska
disciplinerna har numera att lämna sin medverkan vid
husets uppförande. Detta är en produktion av många
händer, arbetande tillsammans. Må detta samarbete
fördjupas under inbördes förståelse och uppskattning
till båtnad för strävandena mot det gemensamma
målet – en byggnadskonst till allas väl.
NOTISER
Trafiksäkerheten vid järnvägskorsningar. Med k. m:ts
bemyndigande har kommunikationsministern den 20 d:s
tillkallat häradshövdingen K. G. Th. Borell och
landshövdingen A. B. Gärde att inom kommunikationsdepartementet
biträda med utredning om åtgärder till höjande
av trafiksäkerheten vid korsningar mellan vägar samt
järnvägar och vattenvägar jämte därmed
sammanhängande frågor.
I yttrande till statsrådsprotokollet har
kommunikationsministern uppdragit direktiv för de sakkunnigas
utredningsarbete, varvid olika myndigheters och
enskildas framställningar med anledning av gällande
föreskrifter på området (av år 1924) upptagits till
skärskådande.
Kommunikationsministern hyser den uppfattningen,
att bestämmelserna verkat befordrande på
trafiksäkerheten vid plankorsningarna. Likväl förekomma vid
dylika korsningspunkter olyckshändelser i en
omfattning, som även i betraktande av automobiltrafikens
ökade intensitet måste anses anmärkningsvärd.
Överrevisorerna vid statens järnvägar hava i sin
berättelse för år 1929 berört även detta problem och
därvid framhållit, att systemet för säkerhetsanordningar
visserligen voro i stort sett fastlåst, sedan de i 1924 års
kungörelse föreskrivna anordningarna med stora
kostnader utförts, men att man icke borde underlåta att
efterse, huruvida icke större effekt skulle kunna ernås
genom sådana förbättringar av de befintliga
anordningarna, som vore möjliga att genomföra med kanske
ganska rimliga kostnader, överrevisorerna framhöllo
även, att en lämplig begränsning av de synnerligen
kapitalkrävande arbeten som erfordrades för skenfria
korsningar torde kunna uppnås, om säkerhetsanordningarna
gåves ökad effektivitet och stoppsignalernas betydelse
inskärptes hos vägtrafikanterna genom undervisning
och sträng tillämpning av givna bestämmelser.
Direkta framställningar, syftande till en skärpning
av principerna i gällande bestämmelser, hava också
framkommit från olika håll. De hava avsett dels de
tekniska anordningarna vid korsningarna, dels
trafikföreskrifter.
Järnvägsstyrelsen gjorde i mars 1925 i anslutning till
uttalanden vid ett sammanträde mellan representanter
för kommunikationsdepartementet, statens järnvägar,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och de enskilda
järnvägarna en framställning avseende bl. a. ett tydligare
klarläggande av det i 1924 års kungörelse använda
begreppet "allmänneligen befaren väg" samt tillämpning
av väglagens bestämmelse om röjning av träd och
buskar även för erhållande och bevarande av fri sikt
över järnväg vid korsning med allmän väg. Vidare
hemställde järnvägsstyrelsen om att vissa korsningar
måtte undantagas från de gällande bestämmelserna. I
sistnämnda avseende hava järnvägsstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1926 inkommit med
utredning och förslag i fråga om säkerhetsanordningar
vid hamn-, grus- m. fl. järnvägsspår.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har senare (år
1927) gjort framställning om godkännande under viss
förutsättning av fällbommar, som manövreras
automatiskt genom ankommande tåg.
Trafiksäkerheten vid järnvägskorsningar har även
berörts i tvenne särskilda sakkunnigutredningar. Dels
ha de s. k. järnvägsekonomisakkunniga i sitt år 1928
avgivna betänkande bl. a. hemställt om viss lindring i
föreskrifterna angående fri sikt vid plankorsningarna
samt med avseende å bestämmelserna om
vägkorsningarnas anordnande framställt förslag rörande
oskyddad korsning vid nedsatt tåghastighet ävensom
beträffande användningen av grindar, bommar, signaler m. m.
Dels ha motorfordonssakkunniga år 1929 gjort
uttalanden bl. a. om begreppet allmänneligen befaren väg.
Som bekant, skola de föreskrivna anordningarna
utföras av vederbörande järnvägs innehavare. För en del
av de föreskrivna anordningarna erhåller järnvägen
bidrag av automobilskattemedel till täckande av
engångskostnader. Bidragets storlek bestämmes av k. m:t
från fall till fall, överstiger i allmänhet ej 2/3 av
engångskostnaden och utgår endast för sådan
anordning som betingats av förhållandena vid tiden för 1924
års kungörelses ikraftträdande, önskemål hava
emellertid framkommit om reglering av kostnadsfrågan jämväl
beträffande anordningar, som betingats av senare
uppkomna förhållanden eller som framdeles befinnas
påkallade.
Automobilklubben och motormännens riksförbund
gjorde år 1929 framställning om meddelande av
föreskrifter angående varningsmärken och säkerhetsanordningar
vid korsning mellan väg och vattenväg, och
vattenbyggnadsstyrelsen ingav året därpå förslag till
bestämmelser i berörda avseende. Detta förslag har
liksom 1924 års kungörelse blivit föremål för vissa
erinringar, i samband varmed även framställts önskemål
om inarbetning av förslaget i kungörelsen. Kommunikationsministern
anser, att även denna fråga lämpligen
kan behandlas av de nu tillkallade utredningsmännen.
Dessa böra dessutom etablera nödigt samarbete med
1929 års vägsakkunniga, till vilka nyssnämnda fråga
om ändring av väglagen hänskjutits.
Professorsinstallationer. Under enkla former
installerades i tekniska högskolans lokaler föregående vecka
högskolans tre nytillträdande professorer, Geijer,
Kalling och Asplund, i sina ämbeten, den 17 november
professorn i mineralogi och geologi Per Geijer, vars
installationsföreläsning avhandlade "Sveriges
malmfyndigheter såsom föremål för praktisk geologisk forskning",
samt professorn i järnets metallurgi greve Bo Kalling,
som tillträdde sitt ämbete med en föreläsning över
ämnet "Om framställning av smidbart järn direkt ur
malm". Den 19 november installerades professorn i
arkitektur E. G. Asplund, vars installationsföreläsning
handlade om "Vår arkitektoniska rumsuppfattning".
En kurs i ljuskultur. Den tidigare omnämnda, av
ingeniörsvetenskapsakademien, Svenska arkitektföreningen,
Svenska elektricitetsverksföreningen, Svenska
elektroingenjörsföreningen och Svenska föreningen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0634.html
