Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 52. 26 dec. 1931
- Notiser
- Cellulosatekniska laboratoriet invigt
- Statens provningsanstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NOTISER
Cellulosatekniska laboratoriet invigt. Torsdagen den
17 ds invigdes med en enkel högtidlighet å tekniska
högskolan dess nyinrättade cellulosatekniska
laboratorium, vilket likvisst togs i bruk för undervisningen
redan den 15 sistlidne januari. Till högtidligheten, som
ägde rum i elektrotekniska avdelningens stora hörsal
(cellulosatekniska laboratoriet förfogar av naturliga
skäl ej över några representationslokaler), hade
infunnit sig ecklesiastikministern biskop Stadener,
statssekreteraren Knös, ordföranden i högskolans styrelse
presidenten Lindstedt, kommerserådet Enström, dr Carl
Sahlin, ett antal av högskolans nuvarande och
förutvarande professorer samt en representativ samling av
cellulosa- och pappersindustriens ledande män.
Efter ett hälsningsanförande av högskolans rektor,
professor Kreuger, togs ordet av direktör Gunnar
Sundblad, som redogjorde för laboratoriets tillkomst.
Talaren erinrade om att cellulosaindustrien är en av vårt
lands yngsta industrier, som uppkom först på 1860- och
1870-talen, men därjämte en av dess mest betydande.
I dess enastående hastiga utveckling hava svenska
ingenjörer och vetenskapsmän gjort betydande insatser
(talaren nämnde särskilt namnen C. D. Ekman och
Peter Klason). I samband med cellulosaindustriens
kvantitativa utveckling hava också metoderna och
produkterna undergått en kvalitativ förbättring, hittills till
huvudsaklig del grundad på arbeten vid industriföretagens
egna laboratorier. Sedan länge har emellertid
inom cellulosaindustrien funnits en strävan att inrätta
ett för hela denna industrigren gemensamt
centrallaboratorium, vilka planer år 1917 resulterade i
tillkomsten av det s. k. pappersmassekontoret. Då dettas
verksamhet genom efterkrigsårens svåra ekonomiska
förhållanden år 1921 nödgades upphöra, uppkom inom
Svenska cellulosaföreningen förslaget om upprättandet
av ett statligt laboratorium i anknytning till tekniska
högskolan. Dessa planer kunde dock realiseras endast
genom att cellulosaföreningen lämnade garanti för
betydande ekonomiska bidrag, och det avgörande beslutet
om inrättande av en professur i cellulosateknik och
träkemi samt ett cellulosatekniskt laboratorium vid
tekniska högskolan fattades först vid 1928 års riksdag.
Innebörden av den träffade överenskommelsen mellan
cellulosaföreningen och tekniska högskolan belystes
därefter av professor Kreüger, som i förbigående
påpekade det mindre vanliga i förhållandet, att statlig
och privat forskningsverksamhet kombinerades på sätt
som skett beträffande cellulosalaboratoriet. En sådan
sammanblandning kan innebära fara för intressekonflikter,
vilken dock torde uppvägas av de betydande
fördelar som vinnas genom den fasta anknytningen
mellan den tekniska undervisningen och den
praktiska industrien, allrahelst som professuren erhållit
karaktär av forskningsprofessur med starkt begränsad
föreläsningsskyldighet för innehavaren. Ekonomiskt sett
har överenskommelsen betytt, att cellulosaföreningen
till tekniska högskolans förfogande ställt 250 000 kr.,
av vilka 50 000 fått användas till en första utrustning
av laboratoriet och återstoden bildat en forskningsfond.
Cellulosaföreningen tillsammans med Svenska
pappersbruksföreningen och Svenska trämasseföreningen hava
vidare till tekniska högskolans förfogande ställt ett
belopp av 270 000 kr. till laboratoriebyggnadens
uppförande under villkor, att cellulosaföreningen i denna
byggnad finge disponera visst utrymme för ett
cellulosaindustriens centrallaboratorium. Till institutionen
har cellulosaföreningen dessutom skänkt ett bibliotek
jämte viss laboratorieutrustning, och härtill hava
firmor och enskilda bidragit med gåvor av skilda slag.
Staten å sin sida bidrager med medel till avlönande av
personal samt med ett anslag till samlingar. Rektor
uttalade ett tack till alla som bidragit till
cellulosainstitutets tillkomst och uttryckte även högskolans
tillfredsställelse med att denna viktiga fråga bragts till
sin lösning, innan de nuvarande bekymmersamma
finansiella förhållandena hunnit inträda.
Härefter togs ordet av statsrådet Stadener, som
meddelade, att konungen som ett erkännande av det arbete
cellulosaföreningen nedlagt för forskningsinstitutets
tillkomst utnämnt de drivande krafterna i detta arbete,
disponent Christian Storjohann och direktör Gunnar
Sundblad, till resp. kommendör av andra klassen av
nordstjärneorden och riddare av samma orden.
Slutligen höll professorn i cellulosateknik och
träkemi Erik Hägglund ett kortare anförande om
cellulosaforskningens utveckling, nuvarande ståndpunkt och
uppgifter, varefter visning av laboratoriets lokaler ägde rum.
Dessa äro inredda i en av professor Lallerstedt
ritad byggnad, parallell med kemiska institutionens
organiska flygel och uppförd i fyra våningar, av vilka
tekniska högskolan disponerar större delen av
källarvåningen samt hela bottenvåningen, medan
cellulosaföreningen förfogar över resten av källarvåningen samt
våningen l trappa upp och vindsvåningen.
Statens provningsanstalt har i dagarna utgivit
redogörelse för verksamheten under året juli 1930–juni 1931.
Av denna framgår, att antalet avgivna intyg över
utförda provningar för betalande uppdragsgivare under
året avsevärt ökats och uppgått till 3 228 st. mot 3 058
st. föregående år. Anstaltens inkomster av betalade
uppdrag och forskningsarbeten hava uppgått till 290 100
kr. (föreg, år 267 300 kr.); utgifterna för anstaltens
verksamhet belöpa sig till totalt 398 200 kr.
Bland intressantare provningar som omnämnas i
redogörelsen må följande refereras:
Å mekaniska avdelningen undersöktes bl. a.
anledningen till ett utmattningsbrott å drivaxeln till en
traktor, och befanns denna vara, att smörjrännorna
utförts med för liten radie i bottnen, varigenom
spänningarna koncentrerats till detta ställe. Ramsågblad
hade brustit under drift i stort antal och under kort
tid av den anledningen, att bladen vid smärgling tagit
härdning i ett tunt ytskikt i ryggkanten. Av
gasbehållare och luftbehållare hava under året provtryckts
ej mindre än 5 308 st. Fotogenkök av visst fabrikat
har underkastats ingående provning för utrönande av
huruvida köket kan självöverhettas genom sitt eget
strålande värme till sådan grad, att explosionsartad
sprängning därav kan uppstå. Av undersökningarna
framgick, att även om köket får brinna under
överdrivet ogynnsamma användningsförhållanden, inneslutet
på sådant sätt, att behållaren uppvärmes genom
ledning, strålning och reflekterat värme i största möjliga
grad, likväl ingen explosionsartad sprängning av köket
uppstår och inga höga lågor.
Bland viktigare, å den mekaniska avdelningen
utförda utredningar och forskningsarbeten må omnämnas
revidering av de tekniska statsmyndigheternas
normalbestämmelser för järnkonstruktioner, i samband
varmed och å uppdrag av jernkontorets tekniska råd en
undersökning utförts angående övre och undre
sträckgräns hos byggnadsjärn. Det inom elektriska
standardiseringskommittén pågående arbetet rörande
bestämmelser för koppartråd och kopparlinor har fortsatts
under anstaltens medverkan. Vidare har anstalten
deltagit i Sveriges maskinindustriförenings
gjutjärnskommittés arbete för utarbetande av normer för provning
av gjutjärn samt på uppdrag av Ingenjörsvetenskapsakademiens
flygtekniska kommitté undersökt kallvalsad
plåt för flygplan med avseende på dess hållfasthet
under olika förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0676.html
