Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Vidar Ekström: Beräkning medelst nomogram av energiförlusterna i en elektrisk kraftöverföring - B. Anderson: Den legerade plåtens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 JAN. 1933
ELEKTROTEKNIK
11
Litteraturförteckning.
1. C. A. Rossander: "Symboliska belastningskurvor och
deras användning". I. V. A :s handlingar nr 3.
2. Th. Rydén: "Om sambandet mellan aktiv och reaktiv
belastning på elektriska kraftledningar." Tekn. tidskr. avd.
Elektroteknik 1930, sid. 196.
3. Sten Velander: Kompendium i Elektrisk
anläggningsteknik, del V.
4. Max Wolf: "Die elektrischen Verluste bei
schwank-enden Lastverhältnissen in Netzen und Energiwandlern."
E. T. Z. 1932, sid. 1005.
5. R. Tröger: "Grosskrafttibertragung", E. T. Z. 1920,
sid. 905.
6. "Die Bedeutung- des Blindverbrauchs bei
Kraftiiber-tragung", Mitt. techn.-wissenschaftl. Ver. Schlesiens 10/10
1922.
DEN LEGERADE PLÅTENS ALLMÄNNA EGENSKAPER.1
Av B. ANDERSON.
Inledning.
Den som bärare av det magnetiska fältet, fluxen,
i en elektrisk maskin, transformator eller apparat
använda plåten utgöres till alldeles övervägande del
av kisellegerad plåt.
Orsaken härtill är överlägsenheten hos denna
legering ifråga om såväl magnetiserbarhet som förluster
inom de vanligen använda induktionsområdena.
Förutsättningen är dock ett lämpligt val av
kiselhalt och framställningssätt.
Samma kisellegerade plåt lämpar sig sålunda ej
för både maskiner och transformatorer, dels på
grund av olikheter i induktion, och dels på grund
av de olika fordringarna på stansbarhet.
Det ovan sagda beträffande den kisellegerade
plåtens överlägsenhet gäller dock endast, då induktionerna ej äro allt för små. Vid de låga induktioner,
som användas i transformatorer och apparater för
högfrekvens liksom även i vissa mättransformatorer
är däremot den kisellegerade plåten starkt
distanserad av de nya järnnickellegeringarna, permalloy
och hipernik såväl ifråga om magnetiserbarhet som
förluster.
Avsikten med detta föredrag är att lämna en
orientering över utvecklingen av dessa material, härvid
främst den kisellegerade plåten.
Den kisellegerade plåten.
Inverkan av sammansättningen.
Av utomordentlig betydelse för utvecklingen av
detta material äro de av GUMLICH vid
Phvsikalisch-technischer Reichsanstalt och de av YENSEN vid
University of Illinois i början av 1900-talet utförda
systematiska undersökningarna över inverkan på de
magnetiska egenskaperna hos järnet av dels vanliga
föroreningar, dels olika avsiktliga tillsatser.
Genom dessa undersökningar konstaterades, att
det absolut rena järnet hade nästan inga hysteresisförluster, en mycket ringa koercitivkraft, mycket
hög magnetiserbarhet samt hög remanens och mättningsvärde. Samtidigt konstaterades den starkt
försämrande inverkan av alla i tekniskt järn
förekommande såväl fasta som gasformiga föroreningar.
Sålunda befanns på elektrolytisk väg framställt
kemiskt rent järn besitta mycket dåliga magnetiska
egenskaper med hög koercitivkraft och höga
förluster samt ringa magnetiserbarhet på grund av ett
betydande innehåll av väte.
i Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 23 sept. 1932.
Efter avlägsnandet av vätet genom antingen
om-smältning eller glödgning i vakuum eller upprepade
glödgningar i inert atmosfär erhölls förutnämnda
goda egenskaper.
Vad de fasta föroreningarna beträffar, så inverkar
kolet i och för sig även i de minsta mängder
försämrande och så, att permeabiliteten sjunker och
koercitivkraft samt hysteresisförluster tillväxa med
kolhalten. Däremot synes remanensen ej påverkas.
Vidare konstaterades att det var av stor betydelse i
vilken form kolet förekom, i det att det som
järnkarbid. Fe3C, kemiskt bundna och i ännu högre grad
det i fast lösning hållna kolet hade den starkast
försämrande inverkan. Utskilt som amorft kol, s. k.
temperkol, eller som grafit verkar kolet dock endast
försämrande i den grad, som motsvaras av den
minskning i järnvolymen, det orsakar, och därvid
verkar kolet endast försämrande på
magnetiserbarheten. Av liknande skäl synes järnkarbidens
inverkan vara högst avsevärt mycket mindre, då den
förekommer som cementit i mer eller mindre
koncentrerade korn i järnet än i den finfördelade form
den förekommer i såsom perlit; den lamellara
formen synes även vara sämre än den korniga. Enl.
Yensen förhåller sig den skadliga inverkan av kolet
i form av perlit som 16,5, som cementit som 2,5 och
som grafit som nära O, om inverkan av det i fast
lösning befintliga kolet sättes = 100. Även vid lång-
2800
2400
2000
1600
1200
800
400 \
’0. per
.-10000
wh
C i fas;
100*C°I
10 sn i r
2250’
ÖL
AC
GntitL
Q 04
ooå
0,12 0,16 0,W 0,24 °/oC.
Fig. 1.
Inverkan av kolet på hysteresisförlusterna för rent järn. Alla
andra föroreningar eliminerade. Enligt T. D. Yensen.
WÄ = 104 000 X C + 2 250 (C - 0,008)’+ 16 700 (C - 0,09) om C i %
Gränsvärden: C = 0,008 % C = 0,09 % C = 0,9 %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
