Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1933 - Otto Stålhane: Elektriska ugnar för järnindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEKNISK TIDSKRIFT
l APRIL 1933
g. 11. Rennerfelt^ ugnssystem.
Fig. 12. Detroitugnei
Fig. 13. Rheimnetalls ugn.
Som jag nämnde övergav Stassano den elektriska
tackjärnsframställningen för att ägna sig åt
elektro-ståltillverkning. År 1903 byggde han den första
elektriska stålugnen vid artilleriverkstäderna i Turin.
Den var på 150 kW, och karakteriserades av tre i 120°
vinkel från varandra anordnade grafitelektroder,
anslutna till var sin fas i ett trefassystem. Som
framgår av bilden, sammanlöpa de tre elektrodernas
spetsar mitt i ugnen, och där utvecklas mellan dem en
ljusbåge, som befinner sig ovanför badet och
upphettar detta genom strålning. Stassanos ugn
representerar alltså ett från Héroults principiellt skilt
system: ugnar med fri ljusbåge. Enligt Stassanos
konstruktion har byggts ett antal ugnar i Italien och
Tyskland, men någon större användning har denna
typ ej fått på grund av vissa praktiska olägenheter.
Däremot lia en del efterföljare, som tillämpat
Stassanos princip med den fria ljusbågen, lyckats undgå
de med Stassanos konstruktion förknippade
olägenheterna (huvudsakligen känslighet för varierande
baddjup, stark överhettning av valvet etc.) och fått
fram ugnskonstruktioner, som gjort sig betydligt
mera gällande. Av dessa förtjäna, förutom
REN-NERFELTS ugn, även den s. k. Detroitugnen samt
Rheinmetalls ugn att nämnas, emedan de fått en
betydande spridning
Fig. 16. Rennerfelt» första ugn i Halmstad 1912.
Fig. 15 Reimerfelts ugn
Fig. 18. Rheinmetalls ugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
