Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - S. Nordström: Orientering över olika metoder för telegrafering på telefonkablar. Synpunkter vid planeringen av det svenska nätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 SEPT. 1933
ELEKTROTEKNIK
133
stationerna uppställa terminaler för
tontelegrafanläggningarna, så att telegraf skrif ten direkt skulle
kunna kontrolleras därstädes. Olägenheten av
dubbla frekvensgeneratorer här är icke stor i
förhållande till den stora fördelen av att den förut å
befintliga blankledningar tillämpade
Wheatstone-speeden icke måst nedsättas, så att befintlig
utrustning och förutvarande expeditionssätt på
telegrafstationerna kunnat bibehållas. Den större
hastigheten är särskilt å Stockholm-Göteborgstråket av
betydelse, då här bl. a. den mycket viktiga trafiken
över det Store Nordiske Telegrafselskabs
telegrafkablar till England och Finland f. v. b. fjärran Östern
avvecklas.
Givetvis bliva tontelegrafanläggningar betydligt
dyrare än förut beskrivna utrustningar för
galvanisk kabeltelegrafi. Härtill kommer, att särskilda
telefonförbindelser måste avdelas för
teckenöverföringen i detta slags tontelegrafi. Ändock ha dylika
anläggningar på grund av sin driftsäkerhet och
övriga goda egenskaper fått en mycket stor
utbredning.
Enkanalsystem.
Vid det andra slaget av tontelegrafi, som
ingenjör Sterky kommer att närmare redogöra för,
bortfaller ledningskostnaden, då en
tontelegrafförbin-delse enligt i övrigt samma grundprincip för själva
teckenöverföringen överlagras å en fyrtrådsledning.
Som nämnts är gränsfrekvensen numera å de
svenska fyrtrådsledningarna lägst 5 500 p/s. Å
andra sidan anses det ju, att mer än 2 600-3 000 p/s
icke behöva överföras på kommersiella
telefonledningar för att mycket god kvalitet skall erhållas.
Det är som bekant fordringar beträffande
hastighetsdistorsion, överföringstid m. m., som föranlett
kraven på gränsfrekvens så högt över det i verkligheten
önskade överförda frekvensbandet. Motsvarande
fordringar på själva ledningens överföringsförmåga
tillgodoses, även om man i fyrtrådsledningens
ändpunkter insätter filter som fig. 5 visar.
En, eventuellt ett par tre, extra telegrafkanaler
kunna på detta sätt erhållas på varje
fyrtrådsledning. Systemet är nytt och ännu icke fullt utprovat,
varför det ännu ej kommit till större användning,
men det bör ha framtiden för sig.
översikt samt tillämpning på det svenska nätet.
Som sammanfattning kan sägas, att de olika
systemen för kabeltelegrafering på ett förträffligt
sätt komplettera varandra. För kortare och
medellånga sträckor upp till 400-500 km för enstaka
telegrafledningar eller mindre knippen av ledningar
med fordringar på endast relativt begränsad
hastighet passa de jämförelsevis billiga
kabeltelegrafsyste-men med transformatorkopplingar och
underlagrings-kopplingar bäst.
För längre distanser, samt där större knippen
ledningar erfordras, särskilt om Wheatstonespeed på
80-90 ord/min, önskas, är tontelegrafsystem på
särskilt avdelade ledningar det naturliga,
kompletterade med den speciella tontelegraf, som överlagras
på kommersiella telefonledningar.
Denna speciella tontelegrafs
huvudanvändningsområde synes emellertid vara för de längsta distan-
OVERDRAsiaSSTATtON Å
l fi U- SÄ.MDAJ
[ * Tgjatn.
Fig. 5. överlagringstelegrafi å fyrtrådstelefonförbindelse.
serna, särskilt å internationella förbindelser, där en
enda eller ett par telegrafledningar skulle vara
tillfyllest, t. e. Stockholm-Paris,
Stockholm-Amsterdam etc., varvid givetvis direkta telefonförbindelser
förutsättas, vilka utan vidare skulle kunna överlagras
med en dylik telegrafledning.
Som avslutning lämnas nu en kort redogörelse för
hur det svenska telegrafnätet i stamkablarna f. n.
är anordnat. Mellan Stockholm och Göteborg via
Örebro samt Stockholm och Malmö via Nässjö finnas
tvenne 12-kanaliga tontelegrafsystem, enligt
Standard Electrics system; mellan Göteborg och Malmö
en likadan anläggning, t. v. via Nässjö, med endast
de första 6 kanalerna monterade. Härigenom
utvinnas icke mindre än 16 600 km telegrafförbindelse.
Å de olika sträckorna äro f. n. upptagna
Stockholm-Göteborg .. 7 kanaler av 12 befintliga
Stockholm-Malmö___ 10 " ,,12 "
Göteborg-Malmö ..... 4 " " 6 "
Dessutom finnes Stockholm-Malmö en enkanalig
överlagringstelegrafförbindelse av Svenska
radioaktiebolagets tillverkning, varjämte en sådan inom
den närmaste tiden torde komma att uppsättas
Stockholm-Göteborg för att säkra reservvägen via
Nässjö, tillsammans 618 + 535 021150 km.
För övrigt finnas telegrafförbindelser enligt
telegrafverkets system på transformerade ledningar,
uppgående till en sammanlagd längd av cirka 21 000
km. De viktigaste posterna fördela sig på olika
kablar på följande sätt:
Stockholm-Göteborgskabeln .......... 4 000 km.
Stockholm-Malmökabeln ............. 9 700 "
Stockholm-Gävlekabeln .............. 3 000 "
Göteborg-Nässjökabeln .............. 2100 "
Skånska kabelnätet.............,... > 900 "
Internationella sjökablar till Danmark och
Tyskland (med ansluten jordkabel) ... 800 "
Diverse kablar....................... 500 "
21 000 km.
Härav äro cirka 360 km förbindelse enkelriktade
sändarledningar för radiotelegrafstationer.
Dessutom äro ett par ledningar anordnade enligt samma
system å blankledningar på vissa håll, där man skulle
riskerat störningar, om jord som återgångsledning
använts.
För anslutning till det tyska och danska
telegrafnätet är å Malmö överdragsstation monterad en
utrustning enligt Siemens "Achtertelegraphiesystem"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
