Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Martensitlamell med ojämn begränsning.
1 500 X.
Beträffande denna omvandling innebär Johanssons
termodynamiska beräkning att omvandlingen sker
vid jämviktstemperaturen. Detta är nog osäkert.
Yid höga kolhalter ligger
martensitbildningstempera-turen så lågt att martensitens sönderfallshastighet
är mycket liten. Om det vore jämvikt mellan
marten-sit och austenit, skulle en temperaturhöjning kunna
medföra en återgång av martensit till austenit.
Någon sådan reaktionsomvändning har mig
veterligen aldrig iakttagits.
För att förklara att austeniten ofta ej fullständigt
omvandlas till martensit kompletterar Johansson sin
jämviktshypotes med den gamla teorien om tryckets
inverkan. Eftersom martensitbildningen sker under
volymsökning, måste ett allsidigt tillräckligt stort
tryck kunna hejda reaktionen. Men kan man vänta
att martensitbildningen skall öka trycket i den auste-
nit, som blir kvar? Antag att ett austenitområde
helt omges av martensitlameller. Då kommer
genomsnittsvärdet av spänningen att vara ett tryck endast
om martensitlamellerna bildas under minskning av
sin yta. Det finns emellertid ingen anledning att anta
att martensiten bildas under sammandragning i
lamellplanet, vilken i så fall måste förenas med en
stark ökning av tjockleken, eftersom omvandlingen
sker under påvisbar volymsökning. Volymsökningen
i och för sig medför ej någon ökning av trycket, så
länge provstycket har frihet att utvidga sig.
Naturligtvis kan man få tryckspänningar i begränsade
delar, t. e. i vissa områden intill en ensam
martensitlamell i ett stort austenitkorn; i så fall får man dock
dragspänningar i andra delar av austeniten. Bildas
ett sammanhängande skelett av martensitlameller, är
det att vänta att genomsnittet av spänningen i den
kvarvarande austeniten skall vara en dragspänning.
I ett legerat stål, sådant som det förut nämnda
nickelstålet, kan martensitbildningen i det långsamt
svalnade provet fortskrida vid rumstemperatur under
flera dygn för att till slut avstanna trots att endast
en ytterst liten del av austeniten omvandlats. I ett
sådant fall, där ännu stora austenitområden nå ut till
provets fria yta, är det uppenbarligen ej trycket, som
hejdar omvandlingen.
Beträffande den anlöpta martensiten anser
Johansson att det är en konsekvens av de termodynamiska
beräkningarna att den är en homogen fas med samma
kolhalt som den austenit, ur vilken den bildats. Det
förefaller mig som om denna slutsats ej vore grundad
på termodynamiska beräkningar utan enbart på
antaganden om kristallstrukturen. Man behöver ej
några termodynamiska beräkningar för att kunna
påstå att den tetragonala martensiten skiljer sig från
en övermättad lösning av kol i a-järn, eftersom den
senare har kubisk struktur. Man vet att den
tetragonala martensiten vid tillräcklig anlöpning övergår
i a-järn med låg kolhalt och cementit.
Termodynamiken är ej tillräcklig för att förutsäga, om en viss
mellanform verkligen förekommer vid en sådan
reaktion, utan på sin höjd om den är möjlig. Jag saknar
f. ö. i Johanssons framställning en bedömning av de
vid extrapolation från temperaturer över 700° ned
till 100°—300°C möjliga felen.
Magnesitförekomster.
Av ingenjör JUL FRANK.
Sedan i denna tidskrifts avdelning för
Bergsvetenskap 1937, häfte 6—8, en redogörelse lämnats
rörande magnesitförekomsterna i Mellaneuropa, torde
en beskrivning av övriga europeiska och
utomeuropeiska fyndigheter av detta mineral även vara av
intresse. I främsta rummet torde väl Ryssland
tilldraga sig en viss uppmärksamhet, sedan detta land
under åren 1930—1932 till Sverige exporterat såväl
magnesit som magnesittegel. Enligt kungl,
generaltullstyrelsens importstatistik har dock denna import
avstannat under de senaste fyra åren. Liksom allt
annat i detta land är även magnesitindustriens
utveckling mycket svår att bedöma.
Ryssland.
Såsom bekant liar Ryssland under de senaste åren
gjort stora ansträngningar att utforska och även
exploatera sina mineraltillgångar. Sålunda hava dels
nya magnesitfyndigheter upptäckts, dels redan
konstaterade tagits under bearbetning.
Förutom grovkristallin magnesit förekommer i
Ryssland även amorf sådan. Av den förstnämnda är
Satka i Ural den mest betydande förekomsten.
Satka är belägen omkring 60 km V om staden
Slatoust på Uralbergens västra sluttning vid floden
med samma namn samt S om järnvägen
Ufa—Tschel-jabinsk. Med nämnda järnvägslinje är Satka förbun-
48
11 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
