Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
området. Yid en elektroteknisk kongress i S:t Louis
i U. S. A. 1904 upptogs frågan att få fram
internationella överenskommelser på det elektriska området.
Man avsåg härvidlag att i första hand få vissa
spänningar fastlåsta, så att ej ett enda virrvarr av olika
spänningar skulle komma till användning i skilda
länder. 1906 hade man nått så långt, att den
internationella sammanslutningen på det elektriska
området kom till, och 1907 bildades av Teknologföreningen
på Kommerskollegii initiativ Svenska elektrotekniska
kommittén för samarbete med den internationella
sammanslutningen.
Det visade sig emellertid nödvändigt att på något
sätt få till stånd en allmän svensk
standardiserings-kommitté, som i sig skulle koordinera alla olika
intressen, och därför bildades 1922 Svenska industriens
standardiseringskommission — SIS. Denna har som
bekant sedan ändrat namn och heter nu Sveriges
standardiseringskommission. Man ville ha bort ordet
industri, då man även kom in på standardisering av
annat än rena industrivaror.
Kommissionen är alltså centralorganet för all
svensk standardisering och är i förhållande till
statsmakterna standardiseringens toppunkt. Även i
samarbete med andra länder står den som centralorgan.
Den består av cirka 30 ledamöter, varav dels
representanter för olika statliga myndigheter, dels för med
kommissionen samarbetande organisationer och
föreningar.
Kommissionen sysselsätter sig ej direkt med
standardisering utan överlåter detta till de mycket
självständigt arbetande standardiseringsorganen, av vilka
jag redan nämt de viktigaste, nämligen Sveriges
maskinindustriförenings standardkommitté — SMS och
Svenska elektriska kommissionen — SEK, som är
arvtagare till Svenska elektrotekniska kommittén.
Därutöver finnas numera Sjukhusens
standardiseringskommitté —• SSK, Jordbrukstekniska
föreningen — JTS, Jernkontorets kommittéer, Svenska
teknologföreningens normkommittéer, Ingen j
örsveten-skapsakademiens utskott osv. De kommittéer, som
finnas inom dessa organisationer, äro i allmänhet
permanenta, men för lösandet av vissa specialfrågor
tillsättas kommittéer, som upplösas, när de avverkat
sina uppgifter.
Det är ett imponerande antal personer, som äro
direkt sysselsatta med standardisering genom
medlemskap i fackutskott, underutskott,
sakkunnige-nämnder etc. Jag har roat mig med att undersöka
hur många specialutskott, som finnas inom de olika
organisationerna och har kommit till ca 70 st. olika
utskott, varav vissa arbeta på ett flertal underutskott.
Det är således flera hundra personer, som lägga ner
ett i de flesta fall oavlönat men betydelsefullt arbete
för standardiseringens genomförande.
Jag har tidigare nämnt, att den elektriska
standardiseringen är internationellt organiserad. För
arbeten på andra områden har också bildats ett
internationellt standardiseringsförbund, International
Federation of the National Standardizing Associations,
ISA. Eftersom denna organisation bland annat
handlägger den internationella metall-, järn- och
stålstandardiseringen, vill jag beröra dess organisation och
arbetssätt.
ISA bildades 1926 vid en konferens i New York
och från början anslöto sig 16 länder, däribland Sve-
rige. För närvarande äro över 20 länder anslutna,
bland vilka flertalet industriländer äro
representerade. Det var litet bråk med England och Dominions.
De voro med och bildade ISA, men då
generalsekretariatet icke blev förlagt till London, gingo de ur
förbundet men ha nu åter anslutit sig fr. o. m. 1
januari i år. Jag måste säga, att det till viss grad
beror på det arbete, som organisationens president och
svenska kommissionens ordförande,
undervisningsrådet Fredriksson, gjort för att övertyga engelsmännen
om nödvändigheten av att vara med, som nu verkat.
ISA har sitt generalsekretariat i Basel och
sammanträder praktiskt taget varje år för att dryfta tekniska
frågor. 1934 hölls konferens i Stockholm, 1936 i
Budapest, 1937 i Paris och i år kommer konferens att
hållas i Berlin (20 juni—2 juli).
Arbetet tillgår så att för en fråga, som anses vara
av betydelse internationellt sett, tillsättes en
kommitté. Sådana kommittéer finnas för kullager,
passningar och toleranser, rörledningar, järn och stål
osv. Allt som allt finnas nu över 40 dylika
kommittéer. Ett visst land åtar sig såsom sekretariat
arbetet för en given fråga och utför allt utredningsarbete.
Medlemmarna i kommittén äro de länder som ha
intresse för saken och frågan diskuteras vid flera
mindre konferenser, innan den framlägges i färdigt skick
på en stor kongress, där alla länderna äro
representerade. Det är naturligt, att det inte går fort att nå
fram till internationell enighet, men viljan är god och
man gör allt för att få fram resultat.
Som exempel kan jag nämna, att vid konferensen
i Budapest 1936 behandlades standardisering av
smalfilm,. Amerikanarna och den anglosachsiska
världen ha förlagt ljudremsan på ena sidan medan
Tyskland och flera kontinentala länder ha ljudremsan på
andra sidan. Det var således omöjligt att kunna
använda amerikansk 16 mm smalfilm med
ljudåtergivning i en tysk apparat och tvärtom. Frågan hade
diskuterats mellan de bägge länderna i många år,
men resultatet var lika med noll. Ingen ville ge sig.
Det betyder naturligtvis mycket för ett land med
omfattande filmindustri att lägga om tillverkningen,
skrota ner fullt dugliga apparater för kanske
milliontals kronors värde.
ISA tog som sagt upp frågan vid konferensen i
Budapest. Här deklarerade England, Frankrike,
Holland, Belgien och de skandinaviska länderna, att de
föredrogo det amerikanska systemet. Vissa länder
stodo avvaktande medan Tyskland och Österrike och,
efter vad jag kan erinra mig, Schweiz bestämt
anslöto sig till det tyska systemet. Sammanträdet
avbröts för en halvtimme.
De vankelmodiga länderna, som inte visste hur de
skulle ställa sig, vunnos för den amerikanska
utformningen, varefter Tyskland vid det förnyade
sammanträdet böjde sig för majoriteten och deklarerade, att
det skulle lägga om produktionen i enlighet med
amerikanskt mönster. Detta beslut har kostat Tyskland
flera millioner mark, men internationell
överensstämmelse uppnåddes, och om 10 år kommer ingen i
Tyskland att beklaga övergången.
Ibland finns det dock stora svårigheter, särskilt på
språkområdet. Ett sådant exempel har jag från Paris
förra sommaren från ett underkommittésammanträde
om värmebehandlingsmetoder inom stålområdet. Den
tyska texten till resolutionerna, som berörde definitio-
62
13 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
