Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
/(e + e,)—1 , e + fei —1
men ~–— = t ga och——,–-— = tga -—
f(e-\-et — l) 6 /(e + ei —1)
— e tg a -(- e. Därför blir
fa-e^tga
tg <x — e tg a + e v ;
Insättes ekv. (21a) i (19), erhålles S tg y (tg oc—
— e tg oc -|- e) — (a;,,; — ea;^) tg a, varur
x =__tg a _
A S tg y (tg oc — e tg a -j- e) + e tg a’
Om man sätter xujxÄ = a, erhålles, då tg y/tg oc — k,
a = kS (tg oc — e tg a -j- e) -)- c
Kombinerar man denna ekvation med (20), får man:
ft»+i_l
Ä
+ e > a > k
k— 1
k" + 1 — k
- (tg a — e tg a + e) +
1
(tg a — e tg a + e) + e (22)
Väljer man övre gränsen och försummar e-termen,
erhålles:
k
kn + 1 —
Jc^-T
(tg oc — e tg a + e) (22 a)
vilket torde vara ett gott närmevärde på a. I
normala fall blir nämligen parentesen i (22) ca 1,6 och
k ca 1,4, varför skillnaden mellan gränserna blir
1,4 • 1,6 = 2,3. Då e är nära 1, hamnar man genom
approximationen nästan mitt emellan gränserna; a är
av storleksordningen 100, varför felet blir högst 1 %.
Då a är förhållandet mellan alkoholhalten i
ingående lut och avgående dränk, står det i relation till
avdrivningsarbetet på samma sätt som f till
förstärkningsarbetet.
Alkoholförlusten är L Mol 100 % alkohol per
timme eller l % av med luten inmatad alkohol. Man
får tydligen:
L = 0,oi xA Fa = 0,oi MxÄ (e -f et — llf) (23)
eller genom att insätta ekv. (22 a) under iakttagande
e + fei—1
att tg cc — e tg oc -(- e
Mxm
f(e + et— I)"
f(e + ei — 1) k-
L~ 10Ö(e + ei_ 1/f) e+fet—1 k(k»+i-l)
eller
l
= (e+ßl_l //)
†{e + ei- 1) k— 1
(23 a)
(24)
100 1 -1 e-\-fei — 1 k[k"*1 — 1)
Relationen mellan a och l blir
100(6+*!- 1 lf)
a —–i–––––––-i—’.
i
3. Apparatens driftsegenskaper.
m
Insättes e + ea=l+ — (tF — tL) i ekv. (13) och
(18), erhålles:
m
Da — M-y (tF-tL)
och
tg a
-l+f-r (tF-tL)
m
f - {t.F— t L)
(13 a)
(18 a)
Ekv. (13 a) kan skrivas rDa = mM (tF tL). Här
är rDa den värmemängd, som tillförd ånga avger, och
mM[tp— tL), den värmemängd, som luten upptar vid
värmning till temperaturen i vätskan på lutkolonnens
översta botten. Dessa värmemängder skulle alltså
vara lika. Detta är ej fullt riktigt, ty den uttagna
spritens värmeinnehåll samt förluster genom ledning
och strålning ha försummats, Inom industrien
bru-kar man räkna apparatens värmebehov genom att
uträkna värmeåtgången för höjning av lutens
temperatur från ti till drankens temperatur. Detta är
tydligen ej teoretiskt riktigt. Orsaken till att man
istället skall räkna med temperaturen på översta
bottnen är, att under passagen genom kolonnen alkohol
ersattes med kondensvatten, vars värmeinnehåll ej
inräknats i den tillförda ångans.
Då m — lutens medelmolvikt, t F — temperaturen
på lutkolonnens översta botten, t L — kallutens
temperatur och f — förhållandet mellan alkoholhalterna i
färdig produkt och inmatad lut, kunna de alla vid
destillation av en viss lut anses konstanta. Enligt
ekv. (13a) och (18a) bli därför även tga och Da
under vissa förutsättningar konstanta,
Det är tydligt, att Da är apparatens minsta
ångförbrukning med given kalluttemperatur, ty om man
skulle ge den mindre ånga, måste destillationen
avstanna på grund av att luten ej kan värmas till
kokpunkten. Men Da är även den högsta tänkbara
ångtillförseln vid fullständig kondensation, ty om man
ökar ångförbrukningen till Da + U Mol, måste, för att
jämvikt dock skall bibehållas, U Mol ånga lämna
kondensorn i ångform.
I praktiken kör man alltid med en ångmängd, som
är något större än Da, varvid försprit erhålles i
ångform för att sedan kondenseras i en särskild
vattenkyld kylare. Detta blir ett utmärkt sätt att borttaga
förspriten. Dessutom är denna anordning nödvändig,
då det torde vara omöjligt att avpassa ångtillförseln
så noga, att kondensationen blir fullständig, utan att
destillationen avstannar. Vid beräkning av
apparatens värmebehov måste hänsyn tagas till
förspritångans värmeinnehåll, ty härledningen av
ekvationerna har gjorts under förutsättningen, att
kondensationen är fullständig.
På grund av sin definition bestämmes e1 av det
antal kcal, som i kondensorn per timme kan passera
från ånga till lut, under det e + e1 endast är beroende
av kallutens temperatur. Både e och ex bli alltså
oberoende av ångtillförseln,1 men under vissa
förhållanden kunna de ändras. Inverkan på
alkoholfor-lust, l, och ångförbrukning, Da, skall nu undersökas
för olika fall.
1) e + e-t är konstant: Då äro även k — tg y/tg a
l:a och 3:e faktorn i ekv. (24) samt Da konstanta. Om
et stiger, måste e falla och då
f(e + ei — 1)
e + fe i - 1
1 +
t— 1
1 + (fe i —l)/e’
måste 2:a faktorn falla och därmed l.
2) e-\-e1 varierar: Då varierar även Da samt l:a
och 3:e faktorn i ekv. (24). Då den 3:e på grund av
potensen måste dominera, blir den bestämmande för
i Detta är ej exakt riktigt, ty om ångförbrukningen
stegras, måste på grund av den starkare ångströmmen genom
kondensorn ex stiga något.
14 nov. 1942
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
