Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
storleken på l. Om e + e1 faller, stiger tg a och
därmed l, enligt ekv. (13) faller Da.
a) Om härvid e faller och är konstant, faller både
l:a och 2:a faktorn i ekv. (24), varigenom stegringen
av l motverkas.
b) Om både e och e1 falla, falla fortfarande l:a och
2:a faktorerna, men den 2:a faller säkert mindre än
i föregående fall, och stegringen i l motverkas
svagare.
Apparatens driftsekonomi blir bättre, om l eller Da
eller båda falla. Av 1) framgår, att om e1 kan höjas
utan ändring av e -f- faller l, utan att D a stiger.
Härvid erhålles alltså en nettovinst. Enligt 2) stiger
1, då Da faller eller omvänt. Förhållandet mellan
ångförbrukning och alkoholförlust skall avgöras av
förhållandet mellan sprit- och bränslepris.
Ändrar man avverkningen, måste ex ändras, ty den
värmemängd, som skall passera från ånga till vätska
i kondensorn, ändras. Vid en ökning av
avverkningen växer denna värmemängd, varför e1 måste falla.
Om 11 är oförändrad, blir även e -f- e1 oförändrad.
Enligt fall 1) måste l stiga. Ökas avverkningen,
försämras alltså driftsekonomien. Denna blir tydligen
beroende av kondensorns och avverkningens
storleksförhållande. T ill samma resultat kommer man, om
man undersöker, hur en ökning av kondensorns
kylyta verkar. Härvid måste ex stiga, under det e -j-e1
vid oförändrad kalluttemperatur förblir konstant.
Enligt fall 1) faller då l, och driftsekonomien
förbättras. Man bör alltså bygga kondensorn så stor
som möjligt. En överbelastning av kondensorn måste
alltid medföra försämrad driftsekonomi. Denna
försämring kan bli betydande, om man även överbelastar
kolonnen. Det är att märka, att en försmutsning av
kondensorn, som orsakar sänkt värmegenomgång,
även torde medföra försämrad driftsekonomi, ehuru
kolonnens belastning i detta fall sjunker, om e hålles
konstant.
Det är klart, att man kan spara ånga genom att
utnyttja en del av drankens värmeinnehåll till
förvärmning av luten. Av ekv. (13 a) framgår, att en
sådan förvärmning måste bli liktydig med en höjning
av kallutens temperatur. Enligt ekv. (9) + (12)
faller härvid e -f- ei; varigenom enligt fall 2)
alkoholförlusten stiger och ångförbrukningen sjunker. Om
förvärmningen sker efter lutens passage genom
kondensorn, är e1 konstant, och ökningen i alkoholförlust
blir mindre, än om förvärmningen sker före denna
passage, då e1 i senare fall måste sjunka. Det är
alltså mer ekonomiskt att förvärma efter kondensorn
än före densamma. Om alkoholförlusten utan
förvärmning är mycket låg, torde en förvärmning alltid
löna sig. Vid högre alkoholförluster måste
förhållandet mellan sprit- och bränslepris avgöra.
(Forts.)
Magnesium- och bromfö reningar ur havsvatten.
Trots att magnesium är en av de mest spridda
metallerna i jordskorpan ha de svårigheter och
kostnader, som framställningen av metallen ur
magnesiummineral medföra, ända intill senare år i hög
grad begränsat dess användning som
konstruktions-metalL Det mest betydande magnesiummineralet är
magnesit, och de flesta framgångsrika processer, som
hittills uppfunnits för framställning av metallen i
industriell skala, använda detta mineral som
utgångsmaterial. De flesta länder lida emellertid brist på
inhemska tillgångar av magnesit, och betydande
forskningsarbeten ha därför nedlagts på utvecklingen
av processer för framställning av magnesium ur
dolomit, som förekommer mera allmänt. F. n. torde
inom flera länder i driftskala användas processer för
framställning av MgO, baserade på inhemsk dolomit
i stället för på importerad magnesit.
Man har även sökt åstadkomma metoder för
framställning av magnesium och dess salter ur andra
råvaror än magnesit och dolomit, varvid man bl. a.
försökt använda havsvatten för framställning av rena
magnesiumsalter, ur vilka magnesium och brom
kunna erhållas.
Vid Newark i Kalifornien har sålunda en stor
anläggning för framställning av rena magnesiumsalter
ur havsvatten under år 1938 färdigbyggts av
California Chemical Corporation. Likaså har i USA bl. a.
en anläggning för samma ändamål relativt nyligen
byggts vid Treeport i Texas och Wilmington i North
Carolina. En liknande anläggning finnes även i Ita-
lien. Råmaterialet vid Newark, Cal., utgöres av
den moderlut som återstår sedan koksaltet uttagits
ur havsvattnet. Moderluten levereras av
koksalttillverkare på långtidskontrakt. Koksaltuttagningen
utföres huvudsakligen under sommartiden då
solstrålningen är stark, temperaturen hög och nederbörden
ringa. Den tillgår på så sätt} citt havsvattnet vid
flod ledes in i grunda saliner, som äro belägna utefter
själva kustlinjen dels vid södra och västra stranden
av San Franciskobukten, dels vid sydligaste spetsen
av San Diegobukten. Då koncentrationen stiger
pumpas vätskan in i nya dammar och slutligen till
bassänger längre upp på land, där koksaltet till sist
avsätter sig som grova kristaller. När
kristallisationen nått en punkt, då moderluten har en
koncentration av 27 till 31°Bé., avbrytes koncentreringen.
Olika saltproducenter avbryta processen vid något
olika koncentrationer. Moderluten, som här kallas
"the bittern", avtappas och saltet uppsamlas för
hand från bassängens botten. Det undergår
upprepade tvättningar och omkristallisationer samt
torkas, siktas och förpackas i säckar eller paket, direkt
passande för marknaden. Moderluten pumpas till
stora, öppna behållare, liggande i närheten av
Newark-anläggningen. Sammansättningen hos denna
moderlut, "bittern", vid olika specifika vikter
framgår av tabell 1. Per ton producerat koksalt
belöper sig mängden bittern till 750 à 1 500 liter
beroende på hur långt koncentrationen fått
fortskrida.
86
14 mars 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
