Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
kloriden sättes släckt kalk, då kalciumklorid, som i
form av lösning återgår till den första delen av
processen, samt magnesiumhydroxid, som avsätter sig
såsom fällning, bildas. Denna senare filtreras, torkas
samt glödgas i roterande ugn, varefter magnesia
(MgO) erhålles. Ca 60 ton MgO i olika former kunna
framställas per dygn i anläggningen.
Den släckta kalken, som användes i processen,
erhålles från ostronskal, vilka medelst skrapor
uppsamlas från bottnen av San Franciskoviken. Skalen
tvättas omsorgsfullt, innan de brännas. Per dag
framställas i denna anläggning 100 ton CaO.
Vid South San Francisco, tvärs över viken från
Newark, ligger The Marine Chemicals Co. Ltd:s
anläggning för framställning av magnesiumföreningar
direkt ur havsvatten.
Här pumpas havsvattnet utan indunstning direkt
upp till en vertikal blandare, där kalkmjölk tillsättes
för avlägsnandet av bikarbonatjoner och för att
åstadkomma en snabb avsättning av fina partiklar
i vattnet, så att en klar lösning erhålles. Vätskan
passerar därefter genom ett sandfilter till en
för-tjockare, där den ånyo blandas med koncentrerad
kalkmjölk. Sedan magnesiumhydroxid bildats, löses
återstoden av kalken genom inblåsning av kolsyra i
badet. Magnesiumhydroxiden utvinnes nu genom
tvättning och filtrering av fällningen. Önskas
basiskt karbonat behandlas magnesiumhydroxidpulpen
direkt med renade skorstensgaser, varefter fällningen
kokas, filtreras och torkas. Magnesiumoxid erhålles
genom kalcinering av karbonatet. Anläggningens
kapacitet är 40 ton MgO per dag, och alla på
marknaden förekommande magnesiumprodukter framställas.
E. R—s.
Notiser
Förslag till nomenklatur rörande tallolja.
Från Patentverket har utsänts
nedanstående meddelande, som är undertecknat av
byråchefen för kemiska ärenden på
besvärsavdelningen, byråchefen och samtliga
ledamöter på den anmälningsavdelning som
handlägger kemiska ärenden, ävensom
ämbetsverkets bibliotekarie.
För att avhjälpa den oklarhet, som hittills varit
rådande beträffande nomenklaturen för de produkter, som
erhållas ur sulfatsåpa, och sedan tullverket vidtagit
till-lägg och ändringar avsedda att ingå i tullverkets
"Varu-handbok till tulltaxeförordning och tulltaxa", hava
undertecknade tjänstemän i patent- och registreringsverket
överenskommit att tills vidare sträva efter att iakttaga
följande nomenklatur vid behandling av patentärenden:
Den vid surgöring av sulfatsåpa bildade produkten
(tidigare benämnd "flytande harts", "sulfatharts" eller
"tallolja"), som består av en blandning av fettsyror,
hartssyror och mindre mängder indifferenta ämnen,
benämnes tallsyra.
Vid tallsyrans destillation (i vakuum) uppkomna
produkter:
a) som fördroppar en huvudsakligen av oförtvålbara
beståndsdelar bestående oljeartad produkt (i handeln
stundom benämnd "kokillolja") benämnes talüiartsolja1,
i Sedermera har efter påpekande från industrihåll
föreslagits, att fördroppsprodukten skall kallas tallförolja och att
benämningen tallhartsolja reserveras för en produkt från
torrdestillation av tallhartssyra.
b) en flytande produkt huvudsakligen bestående av
fettsyror (tidigare benämnd "tallolja") benämnes
tallfettsyra,
c) en fast kolofoniumliknande produkt (hittills
stundom benämnd "sulfatharts") benämnes tallhartssyra
(innehåller som huvudbeståndsdel aMetinsyra),
d) en destillationsåterstod (tidigare benämnd
"sulfat-hartsbeck" eller "talloljebeck") benämnes tallbeclc.
Tallfettsyrans salter och estrar benämnas talloleat.
varvid dock Na-saltet benämnes talltvål och K-saltet
tallsåpa.
Tallliartssyrans salter och estrar benämnas tallresinat
(huvudbeståndsdel alietat).
Som synonym till "sulfatsåpa" godtages benämningen
sulfattvål.
Stockholm den 16 oktober 1942.
Sigurd Norrbin, Rolf Zetterström., W. Topelius,
A. Bergström, H. Flogeland, Nils Avelius,
Lorentz Andersson, Torsten Jakobson, G. E. Sannå.
Föreningsmeddelanden
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi och
bergsvetenskap sammanträdde fredagen den 9 oktober
på föreningens lokal under ordförandeskap av
överingenjör R. Stéenhoff.
Till medlem i avdelningen invaldes professor Nils
Hellström. Ordet överlämnades härefter till
sekreteraren i Svenska brandskyddsföreningen, civilingenjör
Christer Möller, som talade över ämnet
"Självantändning och brandfara". Föredraget, som kommer att
införas i tidskriften, belystes med ljusbilder, och ett
antal typiska exempel på speciellt med användningen av
nuvarande ersättningsmedel förbundna
självantänd-ningsrisker framlades. Vid den efterföljande
diskussionen framhölls bl. a. beträffande risken för
självantändning av fiberplattor (wallboard), att denna
visserligen kan avsevärt minskas genom att plattorna
"ströas", dvs. uppläggas med luftmellanrum och kylas,
men att närvaron av fukt tydligen spelar en icke fullt
utredd roll såsom reaktionspåverkande medium, vilket
stod i överensstämmelse med vad en annan talare
nämnt rörande en i Förenta staterna ofta gjord
iakttagelse, att risken för självantändning av träkol visade
sig störst i varmt och fuktigt väder. Ing. Hallberg
upplyste härtill, att han vid utförandet av ett
examensarbete vid KTH år 1922 konstaterat, att träkol i
frånvaro av fukt kunnat upphettas under oxiderande
betingelser till mycket höga temperaturer utan att
antändning inträffade, under det att
antändningstemperaturen var avsevärt lägre i närvaro av vattenånga.
Kapten Götherström nämnde ett exempel från Ungern,
där en hög av oljig järnspån självantänts och brunnit
till järnoxid under vithetta. Tal. varnade för
nuvarande oljeersättningsmedel, vilka icke böra användas
förrän man erhållit visshet om deras
självantändningsegenskaper. Ett gott skydd innebär ofta användningen
av dresserade vakthundar, som åtfölja nattvakterna,
då hunden mycket fortare än människan märker den
akroleinlukt, som uppstår när feta oljor börja oxidera
till självantändningstemperatur.
Sedan ordföranden framfört de tyvärr endast till ett
40-tal uppgående åhörarnas tack för den intressanta
exposé som föredragshållaren lämnat samlades ett
tiotal ledamöter till supé och gemytlig samvaro framför
brasan i Polhemsrummet, varvid ordföranden ännu en
gång i friare former framförde avdelningens tack till
kvällens föredragshållare och gäst. F. H. 8.
88
14 mars 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
