Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
KEMI
HÄFTE 12 Redaktör. FRITHIOF H. STENHAGEN 12 DEC. 1942
INNEHÅLL: Några rön om glycerintillverkning, av C. A. Andsten. — Destillationsapparater för sulfitsprit,
av civilingenjör Sigge Hähnel.
Några rön om glycerintillverkning.
Av C. A. ANDSTEN, Vasa.
En viktig biprodukt i fett- och tvålindustrien är
glycerin. Dess mångsidiga användning för flera
förnödenheter och begränsade
tillverkningsmöjligheter på grund av råvarubrist gör det nödvändigt att
driva tillverkningen så rationellt som möjligt. Det
är av vikt, att utvinningen av glycerin ur fetter sker
så. att största möjliga mängd tillvaratages.
Raffineringen bör naturligtvis giva så mycket prima
glycerin som möjligt med minsta möjliga mängd
sötvatten, som senare måste upparbetas. Avsikten med
denna artikel är att framlägga några synpunkter och
resultat i samband med fettspaltning och beskriva
ett förbättrat destillationssystem.
En stor del av den tillverkade glycerinmängden
utvinnes ur underlut vid tvålkokning. Vid detta
förfarande har fettet fullständigt förtvålats och den
totala mängden glycerin i det ursprungliga fettet är
tillgänglig och möjlig att utvinna. Man kan uppnå
mycket gott resultat genom att upprepade gånger
tvätta ut tvålen. Därmed erhålles allt svagare
under-lutar, vilka vid indunstning komma att draga ökade
bränslekostnader, och slutligen når man en punkt, då
det icke längre lönar sig att upprepa utsaltningen.
En balans mellan bränslekostnader och glycerinpris
förefinnes alltså, och i tider, när en stor brist på
glycerin råder, är det berättigat att låta
bränslekostnaderna stiga. Man bör kunna räkna med att erhålla
glycerinmängder, som utgöra 8—10 % av fettvikten,
när man arbetar med prima råmaterial.
Behandlingen av underluten, förrän den indunstas, kan ske
enligt olika metoder; vanligen behandlas luten med
syra, aluminiumsulfat eller järnklorid. Flera
förfaranden lämna ett gott resultat, men huvudsaken är
att kontrollen vid behandlingen är omsorgsfull. Det
är bäst att icke lita på en enkel titrering utan
fastställa ett gynnsamt pH-värde för de olika stadierna
av reningen och sedan kontrollera att dessa
pH-värden hållas. När sedan en korrekt rutin inarbetats,
kan man nöja sig med en mindre omsorgsfull
kontroll. Det händer stundom att underluten innehåller
harts, och den är då praktiskt taget omöjlig att rena
tillfredsställande. En sådan underlut lämnar
mycket otillfredsställande resultat vid destillation, och
tvålkokaren bör därför under alla omständigheter se
till, att glycerin-underluten avlägsnats innan den
kan bli förorenad med harts.
Man erhåller som bekant ett högprocentigt
glyce-rin-vatten genom att spalta fett enligt något av de
olika förfaranden, som stå till buds. Härvid
kontrolleras den framskridande spaltningen genom att man
titrerar mängden fria fettsyror. En omständighet
torde icke beaktas tillräckligt, och det är att
spaltningen fortskrider stegvis. Den neutrala
triglyce-riden övergår först i diglycerid, därpå i
monoglyce-rid och slutligen, när den sista fettsyraresten
avspaltats, erhåller man fettsyror och glycerin. Detta
skulle alltså betyda, att fett vid spaltning kan
uppvisa en rätt hög procent fria fettsyror utan att
därför någon nämnvärd mängd glycerin avskilts. Det
är icke lätt att med säkerhet fastslå, huru
fettsyraprocenten förhåller sig till avskild mängd glycerin.
15
10
.c
5
50 _ 100
°/oFria fettsyror
Fig; 1. Diagram över sambandet mellan
mängden fri fettsyra och mängden frigjord glycerin
vid spaltningen.
11 opril 1942
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
