Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
I en bok, som en vän nyligen satte i mina
händer, läste jag just: "At the beginning of its history
möre than at its zenith a science needs superior
minds." Utan detta tillfälliga sammanträffande
hade väl dessa ord inte särskilt fångat
uppmärksamheten. Nu passade de gott i tankegången.
Världen runt komma ångteknici och framförallt
turbinkonstruktörer att vid underrättelsen om
Stodolas bortgång tänka på föregångsmannen i
deras vetenskap. Redan såsom arbetsprestation
är hans "Dampf- und Gasturbinen" märklig.
Men vad som ger verket dess särprägel är det
originala och framsynta. För ångteknikern av
idag är entropidiagrammet ett självfallet
beräk-ningstelcniskt tillbehör. Därför tänker han inte
så mycket på, att det ingick redan i första
upplagan av "Die Dampfturbinen" 1903, då i den
för ögat liksom mera tillgängliga Belpaireska
formen, TS-diagrammet; sedermera gavs
iS-dia-grammet enligt Mollier företrädet i vad det gäller
beräkningar. Strömningsförloppet i munstycken
och kanaler, axlars kritiska varvtal, hjulens
hållfasthetsproblem upptog Stodola till behandling
redan från början. Genom såväl analytiska som
experimentella undersökningar har han lämnat
en mängd nya bidrag. Gasturbinen, som
visserligen alltjämt väntar på sina materialfrågors
lösning, har genom Stodola fått en grundläggande
teori, stödd på Molentropi-diagrammet. Studier
av specialproblem i strömningslära,
elasticitets-teori och dynamik berika framställningen. Och
överallt gör sig den benådade analytikern
gällande. Detta standardverk inbragte Stodola både
ett pris från Académie des Sciences och
Grashof-medaljen från VDI.
Men Stodola var inte den ensidige teoretikern.
Arbetet innehåller en mängd kommenterande
maskinbeskrivningar med rikligt
illustrationsmaterial. Han anlitades som ledare av anspråksfulla
maskinprovningar. Jämte det analytiska
skarpsinnet låg mångsidig teknisk insikt såsom
grundval för hans omdöme. När Birger Ljungström
framlade sin både tillverkningstekniskt och i
andra avseenden så egenartade konstruktion, såg
Stodola uppenbarligen klart redan från första
stund. Han var en konstruktör. Konstruerandet,
en form av tekniskt arbete, för vilken nutidens
studenter i allmänhet förefalla hysa endast ljumt
intresse, var för honom något av en skön konst —
vilket det är. En sinnrik ventilstyrning eller en
fulländad konstruktionsdetalj kunde avlocka
honom en trots hans dämpade stämma
omisskännligt entusiastisk beundran. Själv var han väl
något av en konstnärsnatur. Att han var musiker
var känt även bland studenterna. Språket,
pennan och kritan behärskade han lika suveränt.
Vad han åstadkom på svarta tavlan med
färgkritor till hjälp, var sevärt för både det yttre
och det inre ögat; en blick i gamla kollegiehäften
kan alltjämt väcka minnen till liv.
Denne strävhårige slovak med den höga
pannan och den genomträngande blicken var en man,
som man inte glömde. En personlighet, som visste
sitt värde, och med rätt. Materiellt en spartan,
intellektuellt en finsmakare. Och om det lyckade
lösandet av ett tekniskt problem för honom före-
föll vara liktydigt med dess behärskande,
var detta väl lika mycket en slags intellektuell
glädjeyttring som ett uttryck för hans kynne. Men
människan Stodola hade flera strängar på
bågen. Redan de avslutande orden i kapitlet om
värmemotorns framtid, även frånsett att de
förekomma idet sammanhanget, varsla härom; ett svar
på ett tacksägelsebrev från en "ehemaliger" kunde
vittna om detsamma. Med påfallande
oförbehållsamhet visar han dessa innersidor i sina efter
förrättat värv bearbetade "Gedanken zu einer
Weltanschauung vom Standpunkte des
In-genieurs". Också i denna lilla men digra skrift
är det den utomordentligt receptive analytikern
som talar, men med ögonmärket delvis i helt
andra trakter än naturvetande. När
nedskriva-ren av dessa rader med studenter gästade Schweiz
1939 och utbad sig att med några blommor i
handen få hälsa 80-åringen, var kroppen märkt
av åren, men anden hävdade alltjämt sin särart.
Och budet om hans bortgång blev en påminnelse
om, att teknik inte blev det primära temat i vad
han då hade att säga. Ett kollationerande nu
borde ha blivit något av en upplevelse.
Denna skiss av Aurel Stodola .och hans verk
kan här endast ge några konturer. Kanske jag
likväl vågar ta mig friheten att också uttala
svenska teknicis beundran och tacksamhet för
vad han uträttat och för vad ban givit, i
teoretiska hjälpmedel, i utblickar och vägledning
och i oförgängliga impulser.
K G Karlson
Föreningsmeddelanden
Svenska Teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll sammanträde tisdagen den 19 januari 1943 under
ordförandeskap av undervisningsrådet Ryno Lundquist.
Ordföranden meddelade att följande medlemmar av
avdelningen under föregående år avlidit och ägnade dem
en hyllning: tekn. dr John-Erik Ekström, Stockholm,
kommerserådet K A Gunnar Dillner, Djursholm,
civilingenjör Huco Tolléus, Stockholm, ingenjör V August
V Jansson, Stockholm, civilingenjör Carl Sundholm,
Storängen, civilingenjör Gustaf Seth, Göteborg,
civilingenjör Gustaf Rosén, Kalmar, byråingenjör Gunnar
Tillman, Ålsten, disponent Sixten Stare, Göteborg, och
ingenjör Anders Wallin, Lund.
Genom anmälan inträdde i avdelningen civilingenjörerna
Nisse Johnsson, Motala, Bernhard Kanold, Stockholm,
Evald Nivæus, Stockholm, Lars Norling, Södertälje,
Göthe Tjellström, Stockholm, Folke A Wallmark,
Stockholm, F Westerberg, Stockholm, och K V Falk,
Stockholm. Vidare invaldes efter tillstyrkan av
avdelningsstyrelsen ingenjörerna Eric R Irstad, Stockholm,
Werner Jüllig, Åtvidaberg, och Axel Svedlund, Örebro.
Ett förslag från avdelningens ständiga kommitté för
svetsteknik till nya bestämmelser om kommitténs
sammansättning och val godkändes av avdelningen, så att
kommitténs ledamöter skola väljas för två år i sänder
och antalet ledamöter uppgå till högst 11, varav 7 valda
i samråd med avdelningarna för E, A, V, K-B, S, T och
F och 4 av avdelningen för Mekanik. Vid det senare valet
bör tillses att kommittén inom sig kommer att inrymma
representanter för olika områden inom svetsteknik.
20 febr. 1943
M 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
