Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 7.
Härddjupets beroende av
härdhastighet
och gasmängd,
a 170 IIh
acetylen och mm
härdbredd, b 110
l/h acetylen och
mm härdbredd,
c 55 llh acetylen
och mm
härd-bredd.
och förminskad hårdhet. Bättre är då, för att
öka härddjupet, att i stället minska
härdorganens matningshastighet.
Fig. 7 visar det härddjup man vid ett kolstål
(C = 0,38 % och Mn = 0,72 %) uppnår vid olika
brännarstorlekar och härdhastigheter vid
flam-härdning. Avstånd brännare—dusch är 20 mm.
Av dessa kurvor framgår, att om man önskar
ett härddjup på t.ex. 2 mm, kan man använda en
brännare om 55 1 acetylen per timme och mm
härdbredd. Härdhastigheten skall då vara 160
mm/min. Ta vi en dubbelt så stor brännare,
fordras en härdhastighet av 230 mm/min, och för
brännaren 170 l/h och mm härdbredd bör
härdhastigheten vara 320 mm/min, om man skall få
2 mm härddjup. I regel beräknar man brännaren
så, att härdhastigheten kommer att ligga mellan
100 och 200 mm/min.
Gasens utströmningshastighet i munstycket har
även inverkan på härddjupet. Man arbetar i regel
med högre utströmningshastighet än vid
svetsning, 150—200 m/s är vanligt. Man använder
hård låga. Med en viss brännare kan man ej så
mycket variera på gasmängd och
utströmningshastighet, utan denna fraga får redas upp av
brännartillverkaren. Man gör därför gott i att
meddela sin brännarleverantör önskat härddjup.
så att han får konstruera brännaren därefter.
Avståndet mellan brännaren och duschen har
även inverkan på härddjupet, såtillvida att ju
större avstånd dem emellan, ju längre tid får
värmet på sig att jämna ut sig både åt sidorna
och på djupet, medförande större härddjup.
Detta avstånd får ej vara för litet, ty då riskeras
sprickor vid känsliga stål, och det får ej vara för
stort, ty då. hinner temperaturen i ytan sjunka
under A3, försämrande härdningen. Vid vanliga
kolstål är ett avstånd av 10—20 mm lämpligt;
vid kromnickelstål upp till 40 mm.
Härddjupet är beroende på arbetsstyckets
tvärsnitt. Ett tunnare gods medför större härddjup.
Sålunda blir en kugg i ett kugghjul med modul
under 3 i regel genomhärdad. Man kan säga, att
godstjockleken måste vara minst tre gånger det
önskade härddjupet.
Jag har tidigare poängterat, att det material,
som skall flamhärdas, måste vara av sådan
sammansättning, att det tar härdning, dvs. kan
överföras till martensitisk struktur. I fig. 1 äro de
områden snedstreckade, som vid rena kolstål
omfatta stål av lämplig kolhalt. Kolstål med lägre
kolhalt än 0,30—0,40 % äro av nyssnämnda orsak
uteslutna. Är kolhalten över 0,60—0,70 %, kunna
vid härdningen lätt sprickor uppstå på grund av
den hastiga martensit-tillväxten. Olika
legeringsämnen förskjuta dessa gränser. Krom t.ex.
förskjuter undre gränsen mot lägre kolhalter.
Vanadin minskar sprickrisken och förskjuter
därigenom övre gränsen mot högre kolhalter.
Gjutjärn är även flamhärdbart. Vid
flamliärd-ning av hypereutektoidiskt stål går man som
bekant inte högre med temperaturen än strax över
linjen SK i diagrammet och får då perliten
upplöst i austenit, under det att den hårda
cemen-titen, ledeburiten resp. grafiten väsentligen förbli
oupplösta. Alltså, ju mera perlit som finnes i
grått gjutjärn, desto effektivare härdning. Man
anser, att det kemiskt bundna kolet bör ha en halt
av 0,50—0,90 %. Det bör vara perlitgods. Totala
kolhalten bör befinna sig inom det snedstreckade
området.
Vid flamhärdning av gjutjärn kan man gå över
eutektiska linjen och får då även ledeburiten,
en del av grafiten resp. temperkolen upplösta.
Man får vid härdningen ett stål med samma
karaktär som hårdgods.
I gjutjärn böra grafitådrorna vara möjligast
fint fördelade. Dessa påverkas obetydligt vid
härdningen och äro därför bra ur
smörjningssyn-punkt.
Kurvorna i fig. 8 ånge de hårdheter man kan
få genom flamhärdning av rena kolstål.
Horisontalt är avsatt kolhalten och vertikalt hårdheten.
De nedre kurvorna ånge ursprungsmaterialets
hårdhet i Brinell resp. Rockwell C och de övre
motsvarande för det härdade ytskiktet.
Hårdheten stiger med kolhalten.
I fig. 9—16 visas en del mikrofotografier av
flamhärdade föremål.
Det är givet, att vid härdningen av ytan
uppkommer till följd av den hastiga avkylningen ett
0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,a
Fig. 8. Hårdhet vid olika kolhalt.
20 mars 1943
M 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
