Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 7. Clim-dubbelturbin. Sugskdpshölje och sugrör av trä.
CBm-turbin installerats, uppgår till 32 m med
en effekt per hjul av 245 hk vid 630 r/m.
Den sista CBm-turbinen levererades år 1912.
Några erfarenheter
vid flamythärdning
DK 621.785.5
1 litteraturen hör nian lalas om flamythärdningen
( inlast som en metod för massfabrikation. Därför bör man
dock ej tro, alt massfabrikation är en förutsättning för
metodens användning. Tvärtom kan en mindre verkstad
ined ekonomiskt och kvalitetsmässigt gott resultat
införliva metoden i sin verksamhet.
De anordningar, som behövas för den maskinella
för-ningen av brännare och arbetsstycke, finnas ofta redan på
platsen, då en utrangerad svarv med enkla medel lätt kan
göras om att tjäna detta ändamål. Vad som behöver
direkt nyanskaffas, äro brännare och vattenduschar samt
anordningar för gasförsörjningen.
1 brännarfrågan har man hittills varit hänvisad till
utländska firmor, då metoden ej är så utbredd i vårt land,
att någon svensk firma gett sig in på brännartillverkning.
Inom en icke alltför avlägsen framtid torde dock denna
brist vara avhjälpt. För närvarande pågå en mängd försök
med inhemska brännarkonstruktioner, som hittills endast
lovat gott för fortsättningen. Sålunda har man brännare
under tillverkning med gaskapaciteter upp till 300 m3/h,
vilket bara för några år sedan ansågs bereda stora
praktiska svårigheter.
Tidigare har som bränsle acetylengasen varit
allena-rådande för flamhärdning. För försörjningen finnas två
möjligheter, nämligen att ta gasen från acetylengasverk
eller från dissousgastuber, vilka senare måste
parallellkopplas för alt ej lösningsmedlet, aceton, skall ryckas med
vid de stora gasultag per tidsenhet, som erfordras.
1 de fall, då acetylengasverk finnes, är detta i regel så
pass ansträngt genom den alltmera stegrade användningen
av gassvetsning och gasskärning, att det ej förmår ta upp
ytterligare stor belastning, utan i regel måste ett sådant
anskaffas speciellt för flamhärdning. Dissousgasen ställer
sig för dyr för flamhärdning utom vid vissa mindre
arbetsstycken.
På grund av dessa olägenheter har man mer och mer
övergått till lysgas som bränsle. Denna har visserligen ej
Referat av civilingenjör Wilhelm Anilréns föredrag t avd.
Mekanik den 19 november 1942.
samma värmevärdc som acetylengasen, men skillnaden i
användbarhet är ej atis så stor, som tidigare antagits. Per
ytenhet åtgår ungefär 80 à 90 % mera lysgas än
acetylen-gas, under det att syrgasmängderna äro ungefär lika. Då
priset för lysgas, komprimerad på tuber, är endast ca 55
öre/m3 blir besparingen i förhållande till acetylen
avsevärd. Den lugna och tillbakaslagssäkra förbränning som
kännetecknar lysgasen har dessutom möjliggjort många
brännarkonstruktioner, som tidigare ansetts omöjliga, bl.a.
ovannämnda brännare med kapaciteten 300 m3/h, ävensom
brännare för härdning av hål, vilket möjliggjort härdning
där sådan tidigare ej ansetts möjlig.
Vattnet för kylning kan i regel tas från ledningsnätet,
om bara trycket uppgår till 4 à 5 kg/cm2.
Själva härdningen är i allmänhet lätt att genomföra,
ehuru den i vissa fall kräver ett rätt avsevärt
experimentellt förarbete. Man kommer vanligtvis ej långt med
enbart teoretiska spekulationer.
Det har ofta uttalats farhågor för att stora spänningar
skulle uppstå i godset vid flamhärdning. Det har
emellertid visat sig, att flamhärdningen möjliggjort sprickfri
härdning, där sådan ej varit möjlig med andra
härdnings-metoder. Förklaringen härtill ligger däri, att den vid
avkylningen uppkommande volymminskningen hos stålet
motverkas av inartensitbildningen. Vidare förekomma de
spänningar, som uppstå vid vanlig härdning, då stålet
kyles undan för undan mot kärnan, ej vid flamhärdning, där
kärnan förblir kali och i stället hjälper till vid
avkylningen. Diagrammet, fig. 1, visar spänningsfördelningen inom
en axel, som flamhärdats och sedan utsättes för
böjnings-påkänning. På grund av den genom härdningen
uppstående tryckförspäiiningsn blir den resulterande spänningen
vid belastning i ytan väsentligt mindre än om axeln ej
vore flamhärdad. Utmattningshållfastheten har därigenom
visat sig öka med upp till 50 %. Vevaxlar, där hålkälar
och hastiga tvärsnittsförändringar kunna åtsadkomma
farliga spänningar, ha genom flamhärdning erhållit
betydligt större livslängd.
En för den mindre verkstaden ej oväsentlig fördel är at|
apparaturen för flamhärdning alltid är omedelbart färdig
tör drift utan några tidsödande uppvärmningar av ugnar
eller ässjor som vid vanlig härdning. Därtill kommer att
härdning går att genomföra på mycket kort tid. Sålunda
kunna exempelvis upp till 25 vevaxlar för småbilar härdas
per dag på en vanlig svarv som ombyggts för
flamhärdning. Gejdrar för lokomotiv sättshärdades förr, varvid
upptiningstiden var 30 à 50 timmar, varpå följde själva
härdningen jämte ett antal anlöpningsprocedurer.
Genom flamhärdning tar hela proceduren en timme i
anspråk. Och dessutom har ett överlägset resultat uppnåtts:
jämnare hårdhet, större härddjup med åtföljande större
livslängd, större utmattningshållfasthet, ingen
sprickbildning. som tidigare var mycket vanlig; det beräknas, alt
tidigare minst 30 % av alla gejdrar hade större eller mindre
sprickor i godsets inre.
Fig. 1.
Spännings-diagram mellan ytan
och kärnan hos en
flamhärdad axel.
A = axial spänning;
It = radialspännimj;
T =
tangentialspän-ning. Vid
böjbelast-ning 21’ (kurva Ii)
uppstår (len farliga
maximalspänningen
vid ytan, den
resulterande spänningen
19 juni 1943
M 67
(i visar förspänningens gynnsamma
inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
