Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 21 februari 1948 - Det internationella oljeläget, av Hans Christer Wiborgh - TNC: 4. Svampa, vampa och solochvåra (forts.), av Erik Wellander och J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
TEKNISK TIDSKRIFT
40 Mt/år olja att pumpas fram till Medelhavet,
väl tillgängliga för Västeuropas oljeförsörjning.
Västeuropa kan visserligen ej betrakta Främre
Orientens olja som särskilt avdelad för den
europeiska försörjningen. Bortre Asien, Australien och
Sydafrika äro även i behov av denna olja,
speciellt innan Ostindiens under andra världskriget
raserade oljefält åter hunnit iståndsättas.
Produktionskapaciteten i Främre Orienten är emellertid
stor nog även för dessa uppgifter.
När Främre Orientens utbyggnadsprogram
förverkligats kommer Västeuropa att under i övrigt
oförändrade förhållanden befinna sig i ett
gynnsamt oljeläge. Inom vår egen zon kommer
praktiskt taget att ligga världens största exportbas för
olja. Den nuvarande oljebristen får därför
karakteriseras som en korttidsföreteelse. Utbyggnaden
av produktionskapaciteten,
raffineringsverksamheten samt transportapparaten släpar för
närvarande efter konsumtionen. Världshandeln måste
partiellt omdirigeras till de nya
produktionsbaserna. vilka i sin tur måste utbyggas och
iordningställas. Allt detta tar tid i anspråk och
försvåras för närvarande på grund av den allmänna
brist, som råder på kapitalvaror över huvud.
Världen tvingas vara sparsam med oljan de
närmaste åren framåt, intills anpassningsprocessen
hunnit genomföras. Kolet måste i sin tur
medverka till att underlätta processen. De
västeuropeiska länderna måste vart och ett på sin kant
även söka underlätta försörjningsproblemen
genom att utnyttja inhemska
produktionsmöjligheter av olika slag. Efter denna övergångsperiod
bör världen kunna förses med sitt oljebehov, ty
tillgångarna lämna utrymme härför. Enbart de
kända oljetillgångarna tillfredsställa den
nuvarande oljekonsumtionen för minst ett kvarts sekel
och enligt av Harvard-universitetet nyligen
företagna undersökningar torde de potentiella
oljetillgångarna vara stora nog för en
tillfredsställande oljeproduktion under ett sekel framåt.
TNC
4. Svanipa, vainpa och solochvåra (forts.)
Verb avledas nu för tiden på löpande band. En kvinnlig
journalist skriver sålunda: vi sniglar fram på smala
byvägar. En tidning talar oin trojanska trähästar, vilka
mull-vada och underminera den borgerliga samhällsmarken.
Modernt är verbet bräda i betydelsen slå ur brädet. Likaså
köa i betydelsen stå i kö, kongressa, semestra och lussa,
dvs. fira Lucia, svampa i betydelsen plocka svamp och
naturligtvis vampa ävensom solochvåra, ofta ologiskt nog
skrivet sol och våra. Enligt en utlandskorrespondent ha
miljoner persedlar omsorgsfullt varit nedmalade i depåer
bakom fronten — en säregen bildning, som för att förstås
rätt kräver en viss eftertanke. Ofta sker avledningen efter
utländskt mönster, såsom i boka (en plats), simoniza (en
bil). Även en sådan bildning som makeupa är utan vidare
begriplig. Men vad det betyder att Bebbe Storskrubb
snu-vade svenskarna på segern i Malmö, det undandrar sig en
äldre generations förstående.
Mycket klumpig och ovig är den nu så moderna typen
av verb som avledas av sammansatta substantiv:
högtidstala, födelsedagshylla, tillfällighetsdikta, bokstavstro o.d.
Dessa bildningar voro kanske rätt lustiga när de första
gången kommo i svang, men nu är man uppriktigt trött
på dem.
Om adjektiviska avledningar icke äro lika vanliga i
svenskan som i åtskilliga andra språk, så sammanhänger det
med vår förkärlek för substantiviska sammansättningar.
Våra möjligheter att bilda adjektiv äro också ganska
begränsade. Vanligast är ändelsen -ig. Prinsessan Josephine
Charlotte av Belgien förklaras av en tidning vara lik
drottning Astrid och allt annat än damig. Janice Garter säges
vara världens sexigaste filmflicka. Böök använder
adjektivet uttalig i förbindelse med öppenhjärtig. Enligt märket
Bed Top äro "kvinnor nu en gång för alla så haiga, dom
vill rå om saker och ting". Vad skall man säga om sådana
nybildningar? Typen är uppskattad, icke minst bland
damerna, som säkerligen utan möda skulle kunna öka ut
exempelsamlingen.
Ytterligt vanliga äro substantiviska avledningar. Av snart
sagt varje verb kunna bildas avledningar på -ande och -ing
eller -ning, men även bildningar på -an och -else kunna
räknas i hundratal. Likaså på -are, t.ex. kotknackare,
be-gärare, allvetare, skivbytare. Denna ändelse lägges även
till substantiv, och man får då sådana ord som
utombordare, långtradare och naturligtvis stockholmare. En
socialdemokratisk tidning skriver: "Det nya partiet sprack och
vennerströmmarna återvände till fadershuset. Höglundare
och kilbommare lämnade i tur och ordning
komintern-partiet och flygarna anade morgonluft hos nassarna. Men
sillenarna höll fast vid Moskva." Här vore åtminstone
beträffande Flygarna stor bokstav lämplig, för att förebygga
missförstånd.
Efter mönstret Qvisling ha bildats orden anpassling och
sexling. I Sundsvall talas nu om den kommunistiska
fem-lingsgruppen.
På damsidan märkas utom de vanliga avledningarna av
typerna kokerska och lärarinna sådana bildningar som
kallskänka, kocka, pinuppa och frånochtilla. Ämnet är för
rikt för att ens kunna vidröras.
En säregen grupp utgöra s.k. hybridbildningar av typen
seglation och slitage, där ett vanligt svenskt ord förses
med en utländsk avledningsändelse. En för den
språk-bildade rätt stötande nyhet är sålunda byggnation, som
närmast torde vara skapat efter stagnation. En tröst är
kanske att det på sina håll konkurrerande byggerage
knappast är vackrare. Strindberg bildar i ett inspirerat
ögonblick avledningen djävlett, som han använder som
okvädinsord till en kvinna. Mindre litterärt ursprung ha sådana
bildningar som bakalette och bryggalätt. (Forts.)
Erik Weliander
Nu föreligger i bokhandeln TNC 12, innehållande
fjolårets samlade TNC-spalter. Sju av dessa spalter bildar en
avslutad serie, vari nära .300 geometrisk-tekniska termer
definieras och diskuteras. Uppsatserna i fråga har i förväg
underställts kritik av en ledamot av Kungl.
Skolöverstyrelsen och en ledamot av Kungl. Överstyrelsen för
Yrkesutbildning, utsedda därtill av överstyrelserna, och deras
anmärkningar har i största möjliga utsträckning beaktats.
Dessutom har uppsatsernas innehåll i detalj dryftats med
ett stort antal av TNC:s ordinarie rådgivare och även
med andra utomstående sakkunniga än de redan nämnda.
Geometrisk-teknisk nomenklatur har ju sitt givna intresse
för alla tekniker, och korrekthet på detta område är av
allra största betydelse.
Häftet avslutas med ett alfabetiskt register för de tre
åren 1945—1947, liknande det som TNC 6 har för åren
1941—1944. Priset är 2 kronor.
Utom i bokhandeln kan TNC:s publikationer erhållas från
SIS, Box 16323, Stockholm 16, som även ordnar
abonnemang. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
