Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1948 - Cellulosaindustrins produktionsförhållanden, av Gösta Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
TEKNISK TIDSKRIFT
Därmed var alla utsikter till en generell svensk
exportproduktion av helfabrikat blockerade, och
någon ändring i situationen som möjliggjort en
radikal omläggning har heller inte senare inträtt.
Detta har ju inte hindrat att förädling till papper
för export i betydande omfattning ändå kunnat
planläggas och realiseras. Värdet av Sveriges
pappersexport förra året uppgick sålunda till 433
Mkr., eller något mer än hälften av
cellulosa-exportens andel. Den gren av
exportpapperstillverkningen som utan jämförelse visat största
uppsvinget är kraftpapperet, närmare bestämt
säckpapperet. Produktionsökningen under de två
sista decennierna har uppgått till ca 150 % och
industrins utrustning har kompletterats med en
hypermodern maskinpark för kvalitetsproduktion.
I vad mån man kan komma att gå vidare på
denna väg blir väl främst beroende av om det
kommer att blåsa frihandelsvänliga vindar ute i
världen i fortsättningen eller om länderna
kommer att kringgärda sig med prohibitiva
skyddstullar. I varje fall finns knappast någon
anledning att räkna med en omläggning i större skala,
så länge statens inställning till det riskvilliga
kapitalets beskattning inte ändrats. Med större
skala menar jag då en utvidgning av
produktionen i samma takt som skett under de sista tjugo
åren, då stegringen uppgått till över 150 000 t. En
dylik förstoring av ramen för kraftmassans
förädling till papper inom landet skulle kräva en
investering av i runt tal 50 Mkr. och lämna ett
ökat bidrag till det årliga exportvärdet av ungefär
samma storleksordning. Även här skulle
emellertid ökningen i de inflytande valutorna bli mycket
blygsam och stanna vid ett par procent av
skogsindustrins nuvarande exportinkomster.
Slutord
Det är självfallet vanskligt att på ett
begränsat utrymme någorlunda allsidigt kunna belysa
en så viktig och så rikt facetterad fråga. Den
översikt som här lämnats gör heller inte anspråk
på någon som helst fullständighet. Fakta och
synpunkter har emellertid framkommit som
berättigar oss att dra vissa konklusioner beträffande
de möjligheter och de begränsningar vi har att
räkna med i fortsättningen.
Det har sagts, och även i tryck antytts, att ett
radikalt omslag i massakonjunkturen är hotande
nära. De ständiga förfrågningar, ja, rent av
bön-fallanden om ökade leveranser av pappersmassa
som alltjämt strömmar in till de svenska
producenterna talar ett helt annat språk. Av det
stora antal marknader i skilda delar av världen,
där svensk cellulosa regelbundet förarbetas till
papper, finns det i dag inte mer än en eller ett
par som temporärt synes vara mättade.
Om man ser förhållandena i stort, så är det nog
onekligen så, att den amerikanska marknaden
utgör den tillförlitligaste barometern för pappers-
massan. Visserligen liar den barometern redan
vid flera tillfällen pekat på ostadigt, men om
Marshallplanen går igenom och rustningarna
fortsättas, för att inte säga som sannolikt är,
intensifieras, så lär väl därmed följa, att den
amerikanska papperskonsumtionen håller sig kvar på
en så hög nivå under de närmaste åren, att
omslaget i varje fall fördröjs. Att vårt land under
kommande generationer också tryggt kan räkna
på stödet av en blomstrande och allt effektivare
skogsindustri, det torde översikten även ha givit
belägg för. Om vi således saknar anledning att
se med pessimistiska ögon vare sig på den allra
närmaste framtiden eller på lång sikt, så skulle
vi otvivelaktigt göra både oss själva och landet
en stor otjänst om vi blundade för den prekära
situation som kan komma att uppstå inom det
närmaste årtiondet.
Vi har då först och främst sett, att våra
skogs-industriprodukter intar en dominerande ställning
när det gäller att åt landet inbringa
utlandsvalutor. Vi har tyvärr samtidigt måst konstatera, att
skogsindustrins nuvarande exportvolym i allra
gynnsammaste fall endast kan höjas en
obetydlighet under de närmaste decennierna, men att
status quo är sannolikast.
I en exposé under Skogsveckan 1948
beträffande utsikterna för vår export, framhöll professor
Montgomery vikten av att nedgången i
förkrigs-exporten kompenseras genom ökad förädling. Vi
har sett, att det efterlysta svaret beklagligtvis är
övervägande negativt. Även om man med en stor
portion optimism utgår från det antagandet, att
de närmaste tio åren kommer att tillåta samma
imponerande utveckling som under
mellankrigs-perioden, så skulle stegringen i exportvärdet ändå
stanna vid blygsamma 2—3 %. Hur snäv den
gränsen i själva verket är, framstår med särskild
relief om man besinnar, att 1948 års intäkter från
den skogsindustriella sektorn enligt
Konjunkturinstitutets omsorgsfulla prognos kommer att ligga
drygt 50 % högre än 1946 och mer än 150 %
över 1939. Skogsindustriens bidrag till totala
värdet av den svenska exporten belyses av följande
tabell:
Värde Andel av Värdeökning
Mkr. totalexport % sedan 1939 %
1939 ......... ......... 716 38
1946 ......... ......... 1230 48 72
1948 ......... ......... 1923 58 169
Kan man då tänka sig en ytterligare
värdestegring hos exporten vid oförändrad volym och
struktur? Kommer inte det alltjämt rådande
bristläget att automatiskt leda till en fortsatt
åtstramning? Ja, det förhåller sig nog i själva verket så,
att vi redan fått en bestämd försmak av att vi
börjar närma oss "taket" i prishänseende.
Konst-silkesindustrin i flera länder har de facto redan
givit en varningssignal — cellullen har på allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
