- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
246

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 17 april 1948 - Flytdockor, av Emil Palmblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 9. Optisk böjningsmätare.

Fig. 10. Hydraulisk böjningsmätare.

Då fartyget halats in i dockan, måste det
centreras över kölblocken. Härtill användas med
fördel mekaniskt förskjutbara sidstöttor, försedda
med måttskalor. Den äldre konstruktionen med
genom vallarna gående stöttor utgör i indraget
läge en fara för förbigående fartyg och äro
därför förbjudna i hamnar med sjöfartsled invid
dockan. Nyare konstruktioner undvika
framspringande delar på dockans yttersida. En sådan
(fig. 13), utförd för en 8 000 t docka för
Bordeaux, består av parvis anordnade, omkring en
vertikal axel mekaniskt och synkront vridbara
balkar, vilkas yttre, med avvisarrulle försedda
ända trycker fartyget, som skall dockas,
automatiskt till mitten.

Av övrig dockutrustning må nämnas ankare med
kättingar, pollare, brytrullar, förhalningsspel,
landgångar, avvisare, såväl runt om bärpontonen
utåt som på sidvallarna inåt mot fartyget som
halas in, elektrisk fördelningscentral för ljus och
kraft samt central för dockans manövrering.
Moderna större dockor ha i allmänhet dessutom
portallöpkranar på sidvallarna, förbindelsebro
mellan vallarna, svetsomformare,
luftkompressorer, rörnät för pressluft, acetylen, havs- och
färskvatten, kolsyreeldsläckningsanläggning,
telefon och talrör, reparationsverkstad med rum för
inventarier, manskaps- och vaktrum, kontor för
dockmästaren m.m.

Särskilt intresse bjuder manövreringscentralen.
Den är anordnad på ena vallens toppdäck — på
engelska dockor vid landändan och på tyska i
mitten. Den består av ett däckshus med stora
fönster inåt dockan och innehåller följande
anordningar: strömställare för elmanövrering av alla
fördelningsventiler, stundom också bordventiler,
ordnade verklighetstroget efter motsvarande
tankars läge i dockan på ett särskilt bord och för-

sedda med signallampor för "öppen", "rörelse"
och "stängd"; pneumatiska vattenståndsvisare
för alla vattenförande tankar, ordnade efter deras
läge på en tavla; strömställare och amperemeter
för pumpmotorerna; schema över dockan med
tankar, pumpar och rörledningar, tecknade på en
mattglasskiva, där varje tankfält belyses indirekt
med signallampor av olika färger för
motsvarande fördelningsventils ställning, om "öppen" eller
"stängd"; vattenpass för dockans läge i
längd-och tvärriktning; lod eller pendel med spets över
en graderad skala; optisk böjningsmätare (fig. 9),
för mycket stora dockor också en hydraulisk (fig.
10); inramad översiktsritning av dockan;
driftföreskrift för dockan med dess mekaniska och
elektriska anläggningar; telefon till elcentralen
och till förlialningsspelen; högtalaranläggning.

En medelstor docka bör ha en böjningsmätare
såväl för egen som för det dockade fartygets
skull. Den tyska marinen fordrade, att dess
fartyg skulle dockas utan någon som helst böjning
i längdriktningen. För mycket stora dockor är
böjningsmätaren absolut livsviktig. Man måste
även kunna docka nattetid, och därför äro
böjningsmätarens signaler elektriskt belysta. Man
kan även vara tvungen att docka vid dimma
eller snöyra; då kan man icke se signalerna,
som på en 40 000 t docka stå på ca 120 m avstånd
från centralen. Den optiska apparaten måste
därför kontrolleras och kompletteras med en
hydraulisk sådan, som på instrumenttavlan i
centralen tydligt på 1 cm när visar dockans böjning,
oberoende av trimläget (fig. 10).

Exempel på utförda dockor

Ett problem, som länge sysselsatt
dockkonstruktörerna, är självdockningen, dvs. en dockas
möjlighet att själv torrlägga samtliga sina delar. Den
äldsta formen är sektionsdockan (fig. 11: 1—3).
Denna är delad i ett större antal sektioner i mer
eller mindre fast förbindelse med varandra. En
sådan docka är emellertid ytterst svårmanövrerad

Fig. 11. Olika självdockningssystern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free