Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 17 april 1948 - Flytdockor, av Emil Palmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1948
247
Fig. 12. Självdockning enligt system Dockbciugesellschaft.
och erbjuder icke fartyget samma säkerhet som
en sammanhängande docka.
Den tredelade dockan i fig. 11: 4—5 har samma
nackdelar och utföres därför icke numera.
Clark-& Stanfield-dockan, fig. 11:6—8, är också
tredelad men erbjuder bättre möjligheter till stark
förbindelse mellan sektionerna. Den är utförd
åtskilliga gånger. Pontondockan, fig. 11:9—11,
är väl den självdockande docka, som oftast
förekommer. Den är utförd otaliga gånger och
försvarar sin plats ännu, trots invändningar som man
riktat mot den, särskilt angående
längshållfast-heten, som sidvallarna ensamt svara för.
Havanna-dockan, fig. 11: 12-—14, uppkallad efter första
utförandet, söker att förbättra denna genom att
föra sidvallarna längre ner förbi pontonerna.
Bultförbindningarna möjliggör förening mellan
ponton och sidvall i två lägen, det högre för
själv-dockningen. I strävandet att ytterligare förbättra
längshållfastheten uppstod Dewey-dockan, fig.
11: 15—17, också den tredelad men med längre
mittsektion, som resultat av en tävlan för en
docka för USA:s marinstation på Filippinerna.
Den självdockande dockan, system
Dockbau-gesellschaft (fig. 12), är utformad efter samma
princip och utförd fyra gånger, för Eriksberg i
Göteborg, Nylands i Oslo (vardera på 6 750 t),
Bremen (17 500 t) och Bordeaux (25 000 t).
Fig. 13—16 visa några dockor, utförda efter
ritningar från Dockbaugesellschaft i Hamburg, vars
tekniske ledare jag var efter Ph. von Klitzing.
8 000 t dockan för Bordeaux (fig. 13)
byggdes 1928 vid Deutsche Werft, Hamburg. Den är
anmärkningsvärd på grund av sin långt drivna
mekanisering. Fyra länspumpar med en kapacitet
av 3 600 m3/h vardera lyfta dockan med största
last på 70 min. Såväl bord- som
fördelningsventi-lerna manövreras elektriskt från centralen, likaså
slagblocken och sidstöttorna. Deras läge i varje
ögonblick visas på instrumenttavlan i centralen.
Sidstöttorna röra sig parvis synkront och centrera
således automatiskt ett i dockan inhalat fartyg
på ca 3 min (se vidare Z. Ver. dtsch Ing. 1930
s. 205).
Två lika 8 000 t dockor (fig. 14) byggdes vid
Deutsche Werft för Rouen åren 1927—1928.
Konstruktionen var uppgjord särskilt med hänsyn till
framtida utbyggnad, vilket också skedde med den
ena av dem, till 14 000 t lyftkraft vid avsevärd
förlängning, utan att maskin- och
rörledningsanläggningen på något sätt ändrades (se vidare
Werft, Reederei, Hafen 1933 s. 110).
Fig. 15 visar ett "Hebewerk" för torpedbåtar och
fig. 16 en speciell docka för provning av ubåtar
under högt tryck. Den består av en cylinder 125 m
lång och med 12 m indre diameter. Den ena
Fig. 13. 8 000 t flytdocka
för Bordeaux; dockan är
försedd med automatiskt
verkande sidstöttor för
fartygets centrering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
