- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
369

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 5 juni 1948 - Tiopotenser i måttenhetsnamn, av John Wennerberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 juni 1948

369

Tiopotenser i måttenhetsnamn

Tekn. dr föhn Wennerberg, Västerås

Nuvarande sakläge

Ett flertal benämningar för heltalspotenser av
10, använda som prefix i enhetsnamn, är sedan
länge i allmänt bruk, t.ex. kilo- (k), milli- (m).
Särskilt viktiga har man funnit de 10-potenser
vara vilkas exponenter är multiplar av 3, detta på
grund av vår vana att uppdela stora tal tresiffrigt.
Det har som nästa steg efter 103 och 10—3
framför allt visat sig viktigt att använda 106 och 10—6,
mega- (M) och mikro- (ju), och på sistone har
man fått allt större intresse för 109 och 10 ’9 samt
1012 och 10~12 under namn av giga- (G) och
nano-(n) samt tera- (T) och piko- (p), som egentligen
betyder "jätte"-, "dvärg"-, "vidunder"-, "liten".

Men även andra potenser har sitt intresse. På det
radiotekniska området talar man om
myriameter-vågor, kilometervågor, hektometervågor,
deka-metervågor, metervågor, decimetervågor och
centimetervågor. Myria- (ma) för 104 hör faktiskt till
de av Internationella byrån för mått och vikt
fastställda benämningarna. För motsvarande
frekvensområden har man inte haft tillgång till
liknande 10-potensnamn för (104), 105, (10°), 107,
108, 109, 1010 och 10" p/s, utan har på engelska
valt namnen: very löw frequency (VLF), löw
(LF), medium (MF), high (HF), very high (VHF),
ultra high (UHF), super high (SHF), extremely
high frequency (EHF). På svenska har man
diskuterat möjligheten att använda samma
bokstavsbeteckningar, och att bilda svenska namn som
passar till dem; svårast är att finna namn för
VHF. Hade man haft namn för själva
10-poten-serna, som t.ex. giga- för 109, kunde man mera
rationellt talat om gigafrekvensområdet osv. Detta
vore utomordentligt mycket förnuftigare än att
använda så relativa begrepp som låg, hög osv.;
gäller det maskinfrekvenser, ugnsfrekvenser osv.
har ju dessa termer helt annan innebörd.

Om i ett måttsystem enheten för en viss storhet
inte har något eget namn, men om förhållandet
mellan denna enhet och en namngiven enhet i ett
annat system är en heltalspotens av 10, kan man
lätt konstruera det namn man behöver om
10-potensen har namn; strömenheten i det
elektromagnetiska cgs-systemet är en dek (a) ampere, och
på liknande sätt kunde man namnge
cgs-enheterna för spänning, induktans, resistans, kapacitans,
effekt osv. om 10—!ä, 10~9, 109, 10"7 osv. hade
stadfästa namn. Omvänt kunde man av vissa

001.4 : 53.081

namngivna cgs-enheter lätt härleda namn för
enheter i mks-systemet, t.ex. för den magnetiska
tätheten 104 gauss.

Det finns också fall där en 10-potens fått ett
specialintresse som aktualiserat namnfrågan. Den
inom spektralanalysen använda måttenheten 10—10
meter har fått namnet 1 ångström (Å); för
svenskar är det visserligen glädjande att namnet är
svenskt, men enheten skulle onekligen varit
mycket lättare att i minnet lokalisera i metersystemet
om dess namn i stället tydligt syftat på
exponenten — 10.

Även om man för närvarande huvudsakligen
intresserar sig för att utöka de nu allmänna
prefixen med 109, 1012, 10~9, 10"12, bör man
alltså välja ett system som medger ifyllning av de
överhoppade potenserna och som kan utbyggas
uppåt och nedåt hur långt som helst.

Potenserna från 10" till 10—"

Till att börja med skall heltalspotenserna från
1012 till 10~12 diskuteras. Vi har redan deka-,
hekto-, kilo- och mega- för multiplar, och deci-,
centi-, milli- och mikro- för submultiplar.
Frånsett mega- och mikro-, som betyder stor och liten,
är det ju en viss enkel princip i namngivningen
— multiplarna bygger på grekiska och
submul-tiplarna på latinska ord för 10, 100, 1 000 — men
vill man fortsätta i samma stil tycks resurserna
vara i det närmaste uttömda. Visserligen har man
som ovan nämnts tagit myria- (grekiska myrioi)
för 104, och det lär finnas ett hindustanskt ord
lakh för 105, och sen har vi miljon för 106, men
därmed torde de självständiga räkneorden vara
slut. Ett sådant ord som bil jon kan man ju inte
använda internationellt; det betyder hos oss
liksom i Tyskland och England 1012, men i
Frankrike och USA 109.

Redan på 1870-talet föreslogs i England, av lörd
Kelvin sägs det, att benämna multiplarna och
submultiplarna enligt exponenterna, alltså t.ex.
att välja namn baserade på "fem" för enheter
som är 105 eller 10—5 gånger utgångsenheten. Om
denna exempelvis är 1 ohm, tänkte man sig
namnet ohm-fem för 105 ohm, och femte-ohm för
10~5 ohm. Idén föll i glömska men skall här tas
upp i modifierad tillämpning.

Problemet i sin nya gestalt kan formuleras så:
Det gäller att finna för internationellt bruk pas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free