- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
411

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 19 juni 1948 - Professor Piccards dykklot för djuphavsforskning, av I Göransson - Världens tonnageproduktion 1947, av N Lll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 juni 1948

411

söder om Accra. Djupet vid dessa dykningar kommer att
variera mellan 1—6 km, beroende på havsbottnens
utseende. Stratosfärballongen på sin tid kunde lyfta till de
höga höjderna tack vare att ballongen var fylld av gas,
som är betydligt lättare än luft. Dykklotet håller sig uppe
i vattnet efter samma princip, men i detta fall är
upptrycksrummet fyllt av vätska med lägre specifik vikt än
havsvattnet. Härtill har man valt bensin (sp. vikt 0,7),
och upptrycket blir ca 320 kp/ms. Dykklotets vikt är
omkring 13 t, varför det behövs 40 ms bensin för att hålla
det i jämvikt vid havsytan. Totalvikten, befraktad med
bensin, blir därvid 40 t. Dykklotet sjunker ej utan vidare
ned till ett avsett, stort djup utan måste belastas med en
viss extra barlast. Så snart denna barlast lossas, stiger
klotet automatiskt tillbaka mot ytan.

I dykapparaten ingår förutom den cylindriska
upptrycksklockan med 3,2 m diameter även ett på undersidan
befintligt ramverk, som uppbär motorerna, barlasten,
strålkastarna m.m. samt det sfäriskt utformade rummet, i
vilket de två djärva forskarna och deras olika instrument
kan få plats. När det gällde att välja material till väggen
i detta observationsklot (inre diameter 2 m), fann man,
att det skulle stöta på stora svårigheter att använda någon
lättlegering. Väggtjockleken skulle bli alltför kraftig för
att medge en god infattning av ventilerna. Skulle en sådan
legering svetsas, faller dessutom hållfastheten betydligt, om
materialet undergått en tidigare värmebehandling. Man
valde i stället ett Cr—Ni—Mo-legerat konstruktionsstål,
varigenom väggtjockleken blev ringa. Den sfäriska formen
på hytten är den, som bäst motstår de stora trycken. De
båda ventilerna är placerade mitt emot varandra på var
sin klothalva. Väggen är plant utformad, där ventilerna
sitter. Ventilerna är formade som stympade koner med
spetsen inåt, varför vattentrycket hjälper till att hålla dem
stängda. Ena ventilen ingår i den likaledes koniska
hyttdörren. Väggtjockleken vid ventilerna är 150 mm, och vid
det sfäriska partiet är den 90 mm (teoretiskt skulle 75 mm
vara tillräckligt men för att få en betryggande övergång
från plan till buktig yta ökade man detta värde).
Hållfasthetsberäkningarna har visat sig riktiga vid tryckprov
på modeller, utförda i skala 1 : 10.

Vid tillverkningen av klotet valde man att gjuta de två
halvorna. Att smida är förenat med svårigheter på grund
av dels vikterna och tjockleken, dels temperaturkontrollen
under förfarandet. Att tillverka flera mindre delstycken
och eventuellt svetsa ihop dessa innebär också risker för
avvikelser i samband med fogningen. Gjutning är
emellertid likaledes en omständlig procedur, innan man fått
felfritt gods. Gjutformen måste vara utförd av en formmassa,
som bl.a. är eldfast (vid stålets höga gjuttemperatur) och
som har tillräcklig hållfasthet att bära den tunga
gjut-kroppen, har god gasgenomtränglighet (för under
gjutningen och stelningen utvecklade gaser), viss smidighet
och framförallt är utan ojämnhet i blandningshänseende.
Den vanliga formsanden i gjuteriet ersattes av en syntetisk
formmassa. För att vara relativt skyddad mot ytfel o.d.
hade gjutkroppen dimensionerats grövre än den slutliga
klothalvan, som förelåg i färdigt skick först efter lämplig
avsvarvning i verkstaden. Vikten hos gjutkroppen var
sålunda ca 12 t, medan halvsfären efter bearbetningen på
verkstaden vägde ca 5 t. Avsvalningen efter gjutningen
måste ske särskilt försiktigt, dels på grund av variationen
i väggtjocklek och därmed risk för stora värmespänningar,
dels på grund av stålets självhärdande karaktär. Det
sistnämnda förhållandet inverkar också på resultatet vid
eventuell skärning i stålet med gaslåga. Efter gjutningen fick
pjäserna genomgå homogeniseringsglödgning,
grovbearbetning på verkstaden och därefter avspänningsglödgning.
Glödgugnen är gaseldad, och jämnheten i temperatur
övervakades på olika ställen i ugnen med inte mindre än sex
pyrometrar, kalibrerade var för sig. Hållfasthetsprov visar,
att stålets dragbrottgräns håller sig mellan 97—100 kp/mm2
i olika sektioner.

Efter grovbearbetningen var väggen fortfarande 10 mm
grövre än den slutliga dimensionen. Väggtjockleken
varierade således mellan 100—160 mm. En undersökning av
godset med avseende på porositeter, sprickor e.d. defekter
var därför ej praktiskt genomförbar enligt den vanliga
röntgenmetoden, utan professor Cosyns utförde
material-kontrollen med y-strålning från ett radioaktivt ämne. Ett
gram radium placerades i sfärens centrum, och emissionen
registrerades på film, som fastsattes på gondolens utsida.
Efter en utprovat lagom exponeringstid var man i stånd
att avslöja varje porositet eller spricka av betydelse, ty
även så små avvikelser som 0,5 mm djupa spår efter
verktygen indikerades på filmen. Eventuell heterogenitet i
godset kunde i viss mån bedömas genom jämförelse med film
från bestrålat parti med olika, måttbekanta tjocklekar
(t.ex. 10 mm skillnad). Resultatet av undersökningen blev,
att den ena halvsfären var felfri, under det att den andra
visade en liten skiftning i godset på ett enda litet parti,
där man för säkerhets skull ersatte materialet med en liten
ventil.

Finarbetningen verkställdes med halvklotet monterat på
den horisontala planskivan i en stor karusellsvarv, där två
supportrar möjliggjorde grov- och finbearbetningen på resp.
ut- och insidan samtidigt vid den vertikala rörelsen. De två
plana anliggningsytorna mellan halvsfärerna har utförts
med en tolerans av storleksordningen 0,01 mm. Tätningen
mellan dem verkställes av det stora tryck vattnet utövar,
särskilt på de större djupen. Vid 4 000 m djup rör det sig
om ungefär 15 000 t. På mindre djup under havsytan är
trycket lägre på halvsfärerna, men god tätning betryggas
genom att de två kalotterna hållas samman av 400 små
fjädrar längs fogen på utsidan. Fjädrarna åstadkommer
ett totaltryck av 30 t. De motverkar även en glidning av
halvorna. Fjädrarna är tillverkade av samma stål som den
sfäriska hytten för att ej någon kraftig korrosion skall
uppstå på grund av lokalelementverkan. Framställningen
av observationsklotet, djuphavsklockans viktigaste enhet,
påbörjades i juli 1946, och efter att ett år ha stått till de
båda forskarnas förfogande är dykballongen nu klar att
föra dem ned i havsdjupets dolda regioner (Ossature
métall. 1947 h. 12). 1 Göransson

Världens tonnageproduktion 1947. I Lloyd’s Registers
publicerade "Annual Summary" över
handelsskeppsbyg-geriet meddelas att världens tonnageproduktion i fjol
uppgick till 837 sjösatta fartyg om 2 111 886 brt, jämfört
med 690 fartyg om 2 114 702 brt år 1946. Uppgifter för
Ryssland, Tyskland och Japan saknas. Fördelningen på
de olika länderna är följande (motsvarande siffror för
1946 anges inom parentes):

antal fartyg brt

Storbritannien och Irland 393 (314) 1 202 024 (1 120 526)
Sverige ................ 52 ( 50) 222 598 ( 146 875)
Förenta Staterna ....... 70 ( 96) 164 848 ( 501 294)
Brittiska besittningar .. . 63 ( 65) 129 332 ( 85 651)
Frankrike .............. 36 ( 20) 91 911 ( 23 205)
Holland ............... 65 ( 23) 87 801 ( 33 290)
45 ( 57) 62 247 ( 61 742)
Danmark .............. 15 ( 13) 60 695 ( 39 051)
45 ( 20) 36 854 ( 34 428)
Belgien ................ 17 ( 13) 26 132 ( 17 451)
Spanien ................ 16 ( 17) 10 692 ( 41 289)
Finland ................ 9 (-) 9 249 ( - )
4 (-) 3 582 ( - )
Portugal ............... 5 ( 2) 3 015 ( 9 900)
Egypten ............... 1 (-) 500 ( - )
Uruguav ............... 1 (-) 406 ( - )

Det maskindrivna sjösatta tonnaget fördelade sig på 530
motorfartyg om 1 168 584 brt, varav 8 om 15 644 med
dieselelektrisk drift, och 232 ångare om 93i 037 brt, varav
61 om 524 075 brt med utväxlade ångturbiner, 170 om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free